Njutningen när hon slöt ögonen för att sedan svanka mot honom blandat med hennes stön som hon nu höll tillbaka var det sista han behövde för att ta honom till kanten. För när hennes blick möter hans igen, hennes kropp kramar hårt om honom och hennes hand greppar hans arm är han redan på väg över kanten. Inga ord behövs nu utan han trycker sig mot henne så djupt in han kan för att då helt låt sig falla fritt över kanten med henne och ett lågt stön från hans läppar. Hans ena hand greppar hårt om fällarna de ligger på medan den andra ligger kvar mjukt på hennes kind.

När vågorna av njutning börjar ebba ut håller han sig kvar mot henne, andningen snabb och ytlig innan han tar ett djupt andetag. Ett varmt och ömt leende sprider sig på hans läppar när hans hand mjukt börjar smeka hennes kind igen. För tillfället är hans hjärna för dimmig från allt som just skett och vad de gjort för att kunna formulera ord. Istället böjer han sig ner och kysser hennes läppar fjäderlätt, en enda lite kyss som ändå är så laddad av löfte om mer men inte direkt nu.

De känslor som speglas i hans ögon är glädje och den kärlek han känner för henne där hon ligger under honom. Med hennes hand i nacken lade han sig ner mjukt mot henne, huvudet vilade mot hennes axel när han lade sig ner halvt vid sidan av henne och ett ben över hennes. Ena handen smeker mjukt genom hennes hår som nu är lite i oordning, han kysser hennes hals mjukt en gång, låter kroppen ännu njuta av deras värme medan han tar djupa andetag. Elden från tidigare hade inte slocknat, bara dämpats och brann än men hotade inte att sluka honom som den gjort innan.

“Älskade Maeve…Du har varit så saknad.” Han viskar orden mjukt och ömt medan hans hand mjukt vandrar från hennes hår ner över hennes kind, hals, vidare längre ner för att vila på hennes mage. Även om han var glad över att hon kommit till honom denna kväll, att hon ens hade pratat med honom där ute på gravfältet och nu igen delat säng med honom, så fanns det en liten tanke om att hon fortfarande skulle vara arg. Vilket han ju också förstod men den tanken tog inte över nu och skulle inte få göra det igen, nu var det bara tänken om hur underbar denna stund hade varit.

Med armarna mjukt om henne drar han henne lite närmare sig när hon först kryper närmare och drar filten över dem. Han lät dörren förbli låst både av säkerhet och för att han inte ville bli störd. Mjukt smeker hans ena hand över hennes nacke, ner över hennes rygg och upp igen lite tankspritt medan han njuter av hennes hand mot sitt bröst. Han ville inte heller bryta den magiska stämningen som vilade över dem just nu. Fast han visste att inom kort skulle han behöva göra det och ta upp en annan sak som hade bekymrat honom. Något som det kunde vara bra att Maeve visste om, men inte riktigt än.

När hon slöt ögonen böjde han sig in mot henne, placerade en öm kyss på gebbes hjässa och flätade in sina fingrar mjukt i hennes hår. Knöt samman fingarna lite försiktigt med hennes hår precis som för att förstärka känslan av att ha knytit sina känslor till hennes. Bara tanken på att försvinna från henne igen gjorde att det kändes som om någon hade greppat tag om hans hjärta och kramade det hårt. Det skulle inte få ske igen aldrig någonsin igen, han var hennes helt och hållet nu. “Stanna här hela natten…” Det var inte riktigt en fråga men inte heller så att han sa åt henne att göra det. Orden hamnade någonstans mitt i mellan en fråga och begäran.

Han besvarar hennes sorgsna ton med ett litet sorgset leende och smeker mjukt med handen över hennes nacke upp i håret där. Sen ler han mer varmt och lite lurigt mot henne innan han lägger ena armen lite hårdare om henne. “Då tänker jag inte släppa dig härifrån förrän du absolut måste gå. ” Han hade hoppats på att få hålla om henne tills hon somnat men samtidigt förstod han ju hur farligt det kunde vara, kanske inte för henne men för honom så han hoppades ändå att hon skulle stanna så länge hon kunde. Hon hade inte riktigt brutit den härliga känslan med sina ord men någonstans hade han börjat vakna till i tankarna igen. Det är en liten fundersam min han får medan han biter sig lite i underläppen.

“Jag bad dig också komma hit för att det var en till sak jag ville prata om gjorde jag inte? Det var inte bara för att berätta mer om varför jag försvann utan en annan sak som jag fått veta sen jag kom hit.” Han möter hennes blick och det är lite motsträviga känslor där, hans kärlek för henne och en liten oro för hur hon ska ta det han tänker berätta för henne. Att berätta vore ju att bryta ett löfte igen och det var kanske inte det bästa egentligen men samtidigt så kanske det var just vad han behövde göra för att hon skulle lita lite mer på honom, konstigt nog.

Han blundar och njuter av hennes läppar mot sin hals, låter det gå de där ytterligare sekunderna innan han öppnar ögonen igen för att möta hennes blick. Det är ett litet leende på hans läppar men något fundersamt ändå medan han smeker hennes kind. “Jag tror att du kan vilja veta det jag har att berätta men om jag ska berätta så är det ett annat löfte jag kommer bryta. Men samtidigt tror jag att det är bra du vet.” Han ser lite nervös ut och håller kvar handen på hennes kind medan han tar ett djupt andetag och släpper sedan ut det långsamt.

“Jag kom som sagt hit till Frostheim för ungefär en vecka sedan, då fick jag hjälp av din mor med att se över mina sår och jag fick försöka övertyga dem om att jag faktiskt var här för att hjälpa er och att jag var Sandors rådgivare. Jag tror att de ännu är misstänksamma mot mig även om vi fått tag i ett par av Hrafn’s spioner här i staden. ” Han blir tyst igen och funderar på hur han ska lägga fram det hela och låter blicken glida ner över henne innan han möter hennes blick igen. “Första kvällen när din mor visade mig till detta rum så berättade hon om en plan hon hade, en farlig plan men inte helt utan sina fördelar och möjligheter. Hon bad mig se till att hindra resten av hennes familj från att följa efter och hindra henne. Jag tror inte det kommer gå att hindra henne från att genomföra planen, men vi kan hålla ett öga på henne så vi kan hjälpa om något går fel.” Han är tyst igen och möter hennes blick än medan han biter sig lite i läppen. “Berättar jag hennes plan så går jag emot det hon sa till mig, men om du säger åt mig att berätta om det så kommer jag göra det för dig.”

När hon nästan beordrar honom att berätta för henne så lägger han ena handen på hennes som vilar mot hans bröst. Håller den mjukt och har nu en mer självsäker blick igen. Som om hennes ord och den hårda blicken stöttar honom i hans beslut att berätta. Han suckar lätt och nickar kort innan han tar till orda igen, nästan viskar orden men rösten är lugn och samlad. “Hon planerar att ta sig, själv till Ranheim för att försöka få information och om möjligt avsluta detta krig där och då.” Det märks att han vet mer än bara det men han tar sig ändå tid att fundera över nästa ord.

“Jag vet inte när eller vart eller hur hon tänkte låta sig tillfångatas av Hrafn, ja det är hennes plan att bli tillfångatagen och på så vis ta sig in i Ranheim. ” Han var på väg att lägga fram hur han såg på den planen och att hon hade störst chans att faktiskt föras till Ranheim som fånge då hon var den hon var. Men han hindrar sig och möter igen Maeves blick, de nästa ord han säger får han nästan smärtsamt dra ur sig. “Jag tror inte det kommer gå att hindra henne, då jag inte vet när eller vart hon tänkte sätta denna plan i verket. Men tydligen vill hon hålla er andra utanför och därför bad hon mig hindra er från att följa efter. Hon misstänker också att jag är mer än bara en rådgivare…”

Yazfein lyssnar på de ord som Maeve säger, förstår dem och tar in dem innan han flyttar sig så han sätter sig bakom henne, benen på var sida om henne medan han mjukt lägger armarna om henne. Lägger sitt huvud lätt mot hennes axel innan han drar henne lite bakåt så hon lutas mot honom. “Hon sa väldigt lite och har berättat väldigt lite om det. Galen? Kanske det, men hon har lite rätt i att hon har störst chans att hållas vid liv och tas till Ranheim som fånge. Just för att som du säger användas mot er. Hon är värdefull för både er och Hrafn på olika sätt. Och det kan ge henne chansen att slå till mot Hrafn…” Han viskar orden mjukt och lugnt medan han håller om Maeve, höll han med om Ragnhildrs plan? Nej det gjorde han inte och tyckte de kunde försöka komma på en  annan. Men han kunde inte neka till att den hade möjlighet att lyckas och kanske hade han något år tidigare inte brytt sig om att låta henne försöka med den.

Han håller Maeve mjukt mot sig där han sitter bakom henne och armarna är varmt lagda runt henne. Varken beskyddande eller försvarande, lugnande och försäkrande om att han är där. “Maeve… jag hjälper dig på alla sätt jag kan, just därför som jag valde att berätta om detta för dig. Du hade dessutom dödat mig om du fått veta jag visste om det när din mor satt sin plan i verket. ” Han håller henne lite hårdare mot sig för ett ögonblick innan han kysser hennes kind mjukt.  Han höll på att säga något om vad han hade gjort om han varit Hrafn men förblev tyst då de orden inte skulle hjälpa. “Vi kan nog tillsammans se till att komma på en lösning på detta Maeve.”

Han såg lite förvånat mot henne och lade huvudet på sne innan han suckade lättat över att hon ändå slappnat av lite när hon lutade sig mot honom. Men nog förstod han att det var en massa frågor och tankar som for omkring i hennes huvud just nu. Han ryste lite när hennes hand börjat röra sig över hans arm. Att en så liten och enkel beröring kunde få hela hans kropp att rysa av välbehag. Han kysste hennes hjässa ömt medan han funderade lite. “Och du hade haft all rätt att göra det. Jag försöker verkligen visa du kan lita på mig…” Han viskar orden lätt och funderar över det sista hon sagt, vad skulle han ha gjort och hur skulle han berätta för henne vad han hade gjort. Det var ytterligare en fin balansgång.

“Som fånge har din mor stort värde för Hrafn, ett värde mycket större än vad hon skulle ha som död. Hennes död skulle kunna ena fler jarlar mot Hrafn, Ulfhedna är ändå omtyckta av många i landet. Jag skulle hålla henne som fånge, försöka tvinga er att möta mig på de villkor eller plats där jag kan bestämma takten för en strid eller utbyte av henne mot att jag får det jag vill. ” Han suckar sedan lätt och smeker hennes kind mjukt med ena handen. Låter tankarna vandra på nytt medan han i huvudet lade upp plan efter plan om han varit Hrafn. “Att hålla din mor fången skulle kunna förvirra din far, få honom göra något han inte tänker över ordentligt, att ni håller er lugna skulle vara det största hotet mot Hrafn’s planer. Och att ni lyckas göra upp en plan för att rädda henne eller att hon lyckas med att döda honom.” Han är tyst igen och ler lätt mot henne medan han smeker hennes kind. “Jag är inte den bäste av varelser i denna värld men jag är så glad att jag funnit dig och att du leder mig från allt mörker.”

Hon kanske inte visste det men bara det att hon inte skrek på honom mer eller ens försöka slå mer än den där örfilen gjorde honom nervös och gjorde ondare än om hon slagit honom gul och blå. Det hade han dock förtjänat att hon gjorde, inte att hon var så här relativt lugn med allt. “Jag förstår det, familj är ett ganska svårt ord för mig då jag inte riktigt vuxit upp i en utan mer som en tjänare. Men senaste året tror jag att jag börjar förstå ordentligt vad en familj innebär.” Han smeker hennes hår mjukt, låter fingrarna mjukt gräva sig in och mjukt massera hennes hårbotten när han drar handen genom hennes hår.

“Jag tror Hrafn kommer inse hur dumt det vore att göra din mor något om han får henne som fånge. Vilket jag hoppas inte kommer ske för allas skull. ” Han får en lite fundersam min och ryste lätt innan han slöt ögonen när hennes läppar rörde vid hans hud. Om hon bara visste hur annorlunda mörkret var där han kom ifrån, det hon kallade mörker här var inget jämfört med det. Men han njöt ändå av hennes närhet nu och att han ändå hade fått chansen att berätta för henne. Kanske kunde de hindra Ragnhildr, kanske skulle de inte alls kunna göra något mer än förberedda sig på att försöka hjälpa henne så gott de kan. Hans händer smekte ner över hennes armar och lade sig mjukt på hennes mage.

Hans händer smekte mjukt över hennes mage i tankspridda mönster som om han mest njöt av att få känna hennes hud mot sig igen när han funderade. Han lyssnade på hennes ord och var tyst en stund, mest för att han fått hindra sig från att säga något som kanske kunde ha blivit för mycket. Istället så tar han sig lite extra tid att funder över hur han ska svara henne. Han vet ju vad han vill men kan han säga det nu? Nej det kunde han nog inte göra utan det får vänta lite till. “Om du vill ha mig så kommer jag följa dig vart än din väg kommer föra dig. Jag vill få stanna vid din sida för alltid…”

Kanske var det redan lite mycket att säga men det var vad han vill och så han kände. Även om hennes kropp, doft och känslan av hennes hud mot hans var en konstant distraktion, en underbar sådan men nog var den distraherande ändå. Gjorde att hans tankar inte var riktigt så snabba som förut. Han kysser hennes hals en gång innan han mjukt kysser henne länge med längtan av att alltid få vara nära henne.