- This topic has 81 replies, 2 voices, and was last updated 1 år, 5 månader sedan by Hanlinn.
-
“De kallas för bröst. Det du ville säga var att jag får sitta med brösten bara om jag så önskar.” Hon log åt honom, och började knäppa upp skjortan. Dels så var det kul att reta honom, men samtidigt så var det ganska skönt att komma ur sina kläder. Hon hade troligtvis gått naken betydligt oftare om det var socialt accepterat. Vem ville vara begränsad till kläder när deras syfta om att hålla en varm var besegrat av en enkel trollformel. Så hon drog tröjan över huvudet sitt och lade den på sängen bredvid sig.
“Tack för att du är ärlig. Jag vet inte vad du heter, men det betyder mycket för mig att du vågar vara så öppen. Jag förstår att det kan vara förvirrande ibland, det här med kärlek och attraktion. Gången jag fann tycker för en alv med svans och päls var mycket förvirrande för mig. Efter den interna resan mot självupptäckt var det ganska enkelt att acceptera att jag också gillar kvinnor. Män har varit ganska självklart för mig, även om ni ibland kan vara ganska tröttsamma.” Hon log åt honom. Hon reste sig sedan upp från sängen och ställde sig framför honom.
“Jag vet inte vilken erfarenhet du har, men om du vill bekräfta huruvida du gillar kvinnor eller inte kan du få känna på min kropp.” Hon log åt honom, dock utan retsamheten som hon tidigare visat. Hon verkade ganska genuin i sitt erbjudande. Så hon stod där med händerna bakom ryggen sin och gungade lite lätt i väntan på hans svar.
-
“Derrain.. Mitt namn är Derrain…” sa han, lite tafatt över ännu en historia som kändes som något man kanske inte skulle berätta för en främling som han. Trots allt var det de som de var för varandra. Men nu när de båda visste varandras namn antog han att de var bekanta. Om nu Blanka var hennes riktiga namn. Nå, det skulle han väl få reda på förr eller senare.
“Du förvirrar mig, Blanka. Alv med svans och päls? Det låter inte särskilt… alvigt.” påpekade han och skakade på huvudet för att känna att det var svårt att riktigt kommentera det andra. Ännu en gång så kändes det så intimt och inkränkande på någotvis och över hennes inbjudan så svalde han lite nervöst och såg ner på sina händer lite obekvämt och pinsam som han tenderade att vara kring de frågorna för att sedan långsamt nicka.
Vad han nickade för var svårt att förstå. Sina egna tankar, eller hennes erbjudande?
-
“Helt upp till dig, jag tvingar dig inte till någonting, men vi har en hel natt att umgås, min kropp finns här om du vill prova den. Bara om du känner dig bekväm med det dock, du ska känna dig trygg här.” Hon log åt honom och lutade lite med huvudet åt hans kommentar kring alven. Hon ryckte på axlarna men höll händerna knutna bakom ryggen sin.
“Jag vet inte vad den var för något, den hade spetsiga öron och jag är rätt så säker på att det är det som kännetecknar en alv. Det var nog inte öronen dock som gjorde det för mig, så jag tänkte inte på att inkludera dem i beskrivningen. Alver i sig gör mig inte så mycket. De är fina, men det är väl hela deras grej antar jag. Det finns väl ingen oattraktiv alv, vad jag vet? Kanske var det för att just den här var full av päls och hade en svans som gjorde den intressant. Samma som hur mitt smuts var vad som fick dig att tycka attjag var söt och vacker!” Hon log retsamt åt honom.
-
En hel natt. Det borde väl egentligen kännas som en evighet. Fast ändå så verkade det inte riktigt kännas som en börda, eller ett fängelse. Rodnaden fanns fortfarande kvar där och lite blygsamt samt försiktigt rörde han sig närmare henne för att sätta sig på sängkanten. Först en bit ifrån medan han lyssnade på hennes berättelse för att långsamt ta sig lite närmare.
Derrian svalde lätt och tog mod till sig för att röra sig allt närmare henne. Centimeter för centimeter. Hjärtat började dunka hårt i hans bröst. På samma sätt som det hade gjort när han först upptäckte henne i sitt rum. En fara helt klart. Då och då nickade han till hennes berättelse.
“Och… varför är du så angelägen att jag ska utforska dig?” frågade han, lite oroligt. Trots allt hade han många gånger hört att det var farligt med kvinnor. De stal allt man kunde från en. Värdigheten, inte minst.
-
“Angelägen? Måste du få mig att låta så desperat?” Hon flinade åt honom och ryckte på axlarna. Hon satt sig bekvämt, korsade sina ben och vred sig halvt mot honom.
“Det bästa svaret skulle vara att jag vill att du hittar din sanning.” Hon log åt honom, och menade det såklart. Alla förtjänade att veta vilka de var och vad som fick dem att må bra i världen.
“Det enklare svaret är att jag hoppas få ligga i natt.” Hon skrattade till och ryckte på axlarna.
“Det var ett tag sedan nu. Jag var nära att få till en flört på festen, men det är svårt att få till det när … du vet … vakterna kommer på dig med handen i kakburken.”
-
Det intima kändes så enkelt för henne. På ett sätt kunde Derrian känna en viss avund för det. Tänk att så enkelt kunna tala om något sådant fritt. För att sedan humma lite lätt och låta en blyg blick vandra över hennes kropp. Hastig nog att hon knappt kunde se den – en som var van att enkelt döma andra och kunna vara rask i tungan. Det var bara det att orden liksom fastnade på hans tunga.
Något försiktigt och ovant tog han ännu ett litet masande närmare henne. Så nära nu att deras ben möttes och försiktigt böjde han sitt ansikte lite närmare henne. Hans andetag mot hennes mun, fortfarande enliten bit ifrån.
“Det var väl dumt att bli upptäckt då?”
-
“Till mitt försvar så såg kakan väldigt god ut.” Hon fnittrade till och stirrade honom i ögonen när han kom närmare. Hon rörde sig ytterst lite, knappt alls, och lämnade all rörelse till honom. Hon kom på sig själv hålla andan då och då när han var så nära, och hennes kropp blev varm utan att hon behövde använda sig av magi, från att han var så nära. Men hon blev också varm från nervositeten att hon skulle skrämma bort honom när som helst. Det kändes som att flörta med ett rådjur, minsta lilla felaktiga rörelse och han skulle springa bort.
“Men det slutade lyckligt. Tack vare den resan till fängelset hittade magin mig!” Hon tog ett djupt andetag och höll det inne när han var så nära som han nu var. Hon kunde höra sitt eget hjärta bulta.
-
Hjärtat slog löjligt fort och han var tvungen att dra lätt efter andan för att försöka lugna sig. Fast å andra sidan verkade det också ta bort alla tankar om vett och etikett. Lite förundrat blinkade han till för att luta huvudet lite fram igen. Nu endast någon milimeter ifrån hennes läppar som han stannade.
“Vad? Satte du hela huvudet i tårtan? För att sedan somna i fängelset och sen vakna du upp som någon magisk häxa?” frågade han skeptiskt för att frusta till i ett skratt och strök sin ena hand lite blygt över sitt egna lår. Än så länge vågade han inte riktigt röra henne.
-
“Inte riktigt hur jag hade beskrivit det, men jag gillar din beskrivning mer. Magin hittade mig i fängelset och jag lyssnade på ett sinne jag tidigare saknat och bara traskade ut därifrån, rakt genom väggen.” Hon log brett åt honom och sneglade mot handen han hade på sitt egna lår. Hon sträckte ut sin hand och lade den på hans, för att sedan ta ett försiktigt grepp om den.
“Skulle du vara mer bekväm om jag leder? Jag kan vara försiktig och öm, tro det eller ej.” Hon såg honom i ögonen och strök hennes tumme över hans handrygg.
-
Förvånat vände han blicken mot handen som hon hade greppat tag i. Utan att riktigt vara medveten om det nickade han. Kanske mer åt hennes historia – för det var intressant. Även om det var svårt att helt koncentrera sig på den. Det fick han nog medge till sig själv. Däremot skulle det vara enkelt att misstolka detta för att sedan dra efter andan.
När hon var så nära kunde han känna hennes doft. En förvånade en. Hon luktade inte… sopor, mögel eller så mycket damm som han hade trott. Kanske fanns det ett lager av en kvinna där under all smuts?
-
“Du får stoppa mig när du vill.” Hon log åt honom och satte sin fria hand bakom hans huvud, för att sedan föra deras läppar samman. Hon gjorde inte mer än så där och då, hon bara höll deras läppar mot varandra. Hennes var varma från magin, men även från allt blod som rusade från spänningen hon kände när han hade varit så nära så länge nu. Doften dock … var helt och hållet magins förtjänst. Hon visste inte hur, men hon kunde skölja undan de flesta dåliga dofterna med bara en önskan. Hon önskade att det var lika enkelt att få bort smutsen, men icke. Alla gånger hon försökt kändes det som att hon skulle slita bort huden sin. Så hon höll sig till doften.
Sedan råkade det ju vara så att hon då och då utforskade sina mer feminina sidor, det kunde vara genom att klä sig fint (oftast i någon annans kläder när hon brutit sig in hos dem) eller parfymerat sig under samma oinbjudna besök. Då hon sällan badade, men enkelt kunde städa bort svettlukt och andra tråkiga odörer, lämnade det nog kvar lite feminina dofter.
Hon separerade sedan deras läppar och log åt honom.
“Hur kändes det? Vill du fortsätta?”
-
Var det detta han hade nickat och sagt ja till? Eller var det inte hennes historia om magin? Men han hade inte riktigt kunnat, eller velat för den delen, hindra henne. Läpparna var mjuka och de klibbade ihop sig något när hon drog sig undan. En ovanlig varm känsla drogs igenom honom och han kunde inte rå för att dra lätt efter andan. Som på ren instinkt pressade han sina läppar mot hennes igen – lite längre denna gången och kanske något mer… klibbigare?
“Blanka…” sa han hest, när han drog sig lite undan inte mer än någon millimeter dock och andetagen kittlade säkert henne i ansiktet.
-
“Derrain.” Hon höjde ett ögonbryn och flinade åt hans yttrande av hennes namn och inget annat. Hon väntade en stund men det verkade vara allt. Hon var lite osäker på vad han förväntade sig nu. Han hade kysst henne igen och sedan sagt hennes namn och nu satt de bara där.
“Jag väntar på en dom här nu. Gillar du kvinnor eller inte? Eller behöver du mer information för att avgöra? Det är okej om du vill ta mig på brösten.” Hon nickade neråt mot sin bröstkorg, flinande åt honom. Hon höjde dock sina händer i luften som ett defensivt uttryck.
“Inte för att jag vill stressa dig! Kör i din egna takt! Jag vet bara inte vad jag ska göra av mig själv när du bara säger mitt namn och sedan sitter där.” Hon log åt honom.
-
Kinderna blev ännu varmare när han insåg att han hade svårt att formulera sina egna tankar, eller vilja. Vad var det egentligen han höll på med? Lite nervöst började han stryka en hand, först över hennes lår och sedan långsamt upp mot hennes bröst. Väldigt försiktigt – som om han trodde att hon skulle slå till honom ju närmare han kom. Fast slaget kom aldrig, det förvirrade honom. Men han tog chansen istället och kupade handen omkring hennes bröst för att lite utforskande stryka sin tumme över den något stelnade bröstvårtan.
“Förlåt… Det känns bara lite ovant och jag vet inte riktigt vad jag ska… göra” sa han och rodnade lite över det hela för att skaka på huvudet och låta blicken vandra mot henne igen för att svälja något nervöst.
“Men… du är inte allt… allt för dum?” föreslog han
-
Det ryste till genom hennes kropp när han började röra i henne. Hon var långt från oerfaren med andras beröring, men det var någonting särskilt att vara med någon så försiktig och blygsam, det orsakade en oavsiktlig sensualitet och spänning som var svårt att återskapa för någon mer erfaren. När han väl berörde hennes bröst och bröstvårta ryckte hon till och rodnade lite själv, någonting hon sällan gjorde när hon blev intim. Hon log sedan åt honom och skakade sitt huvud.
“Gör vad du vill, men du kan helst skippa att kalla mig ‘inte så dum’, oavsett om du menar att jag inte är helt korkad eller helt oattraktiv. Det brukar inte gå hem så väl bland varken män eller kvinnor.” Hon flinade till och placerade en hand bakom hans huvud, och bjöd in sig själv att ge honom en till försiktig kyss.
-
Rodnaden på hennes kinder, gjorde Blanka nästan ännu sötare. Som en oskyld ung dam, eller en nykär ungdom. Något som han mycket väl visste inte var fallet. Åt hennes kommentar mumlade han ett hastigt förlåt, men som försvann lite när hon snart placerade ännu en kyss på hans läppar. En som han besvarade, lite mer intensivt för att humma nöjt. Sedan lät han sin hand klämma något på hennes bröst. Fortfarande något försiktigt, men lite ivrigare än innan.
Tanken om att det här kunde bita honom i baken var som bortblåst. Hur kunde han ens tänka med henne framför sig? Med sin mjuka hud. Ivrigt pressade han sig mot henne och det var som en annan värme spred sig i honom och ett behov att vara närmare henne.
“Du… är lite… beroendeframkallande…” hummade han.
-
“Jag lovar att jag inte använder magi! Det är helt och hållet jag som är jag.” Hon flinade åt honom och placerade en hand på hans kind, samtidigt som hon vred lite på underkroppen som om det var lite svårt att sitta still med all hans stimulans av henne. Hon förde sin hand förbi hans kind till baksidan av hans huvud och tog ett grepp om nacken hans. Hon började sedan luta sig bakåt i sängen och drog honom med sig neråt, tills dess att hon låg på rygg och stirrade upp på honom lutande över henne.
“Du är inte helt dum du heller.” Kommenterade hon sedan retsamt och log åt honom, medans hennes hand nu färdades längst hans ansikte igen tills den vilade mot hans kind och hennes tumme rörde hans läppar försiktigt.
-
Utan protest lät han henne dra ner honom över henne. För att stå på alla fyra över henne. Det röda håret ramade i dem båda – som ett skydd från omvärlden. Uppfriskande att ha någon annan än sig själv på tankarna. Förstås inte något som han hade tänkt säga och han pressade sig något omedvetet ner mot henne.
“Jag trodde…det var något man inte fick säga till den andra…” retades han för att ta tag i hennes finger med sin mun när hon strök den över hennes läppar. Långsamt sög han på den, något prövande. Kanske det hela var dumt. Men det kändes… rätt i stunden? Han kysste den sedan nätt för att sedan stryka sin egna händer över hennes mage, höft och bröst ivrigt. Även om det var lite mer klumpiga rörelser.
-
“Det är när det inte redan är sagt av den andra. När du redan sagt det får jag ett frikort.” Hon log åt honom och märkte sig själv helt spänd när han började pressa sig mot henne. Hon höll andan när hans händer började utforska hennes överkropp och hon vred sig lite obekvämt, hon blev så spänd av all hans beröring och log varmt åt honom. Hon blåste sedan undan lite av håret hans från hennes ansikte.
“Jag går inte sönder, så du vet. Gör det ont säger jag till och du kan försöka igen.” Hon flinade åt honom och tog sin hand bakom hans huvud igen och drog honom närmare för en kyss.
-
Hennes kommentar fick honom att frusta till i ett skratt som säkert skulle kittla henne i ansiktet. Under hans fingertoppar kunde han känna hur hon spände sig. Det gjorde det nästan lite mer spännande, men också nervöst. Även om hennes kommentar gjorde honom något mer… utforskande.
Han drog sin hand igenom sitt hår för att hjälpa henne att få bort det, för att sedan ta lite mer på hennes uppmaning att kunna röra henne lite mer… hårdare fast fortfarande mjukt förstås.
“Säker…? Tänk om du spricker som en glasdocka.” påpekade han med ett litet roat frustande igen för att pressa sig ännu en gång lite ivrigt och det kändes märkligt trångt i byxorna.
You must be logged in to reply to this topic.