När värden påbörjade beställningen fylldes Hulta med visst iver, det var länge sedan hon druckit det, och de verkade veta vad det var. Hoppfull är vad hon blev. Hon såg sedan mot Sera och log efter det hon sade.

“Kanske, men sedan skulle jag ge det ett försök själv. Jag är ny till den här världen, men det betyder inte att jag inte vill uppskatta den.” Hon log brett och tog tag om Seras hand med båda sina, och såg henne rakt in i ögonen, nyfikenheten tydlig på Hulta.

“Berätta!”

Hulta tittade nyfiket på Sera när hon pratade, och fann det roande att hon blev så pass till sig av situationen. Hon hade nog aldrig sett Sera på det här sättet, och det sporrade Hulta bara ytterligare.

“Jag lovar, du har ingenting att oroa dig för. Jag har vuxit upp bland de galnaste syskonen och människor.” Hon log åt henne och lutade sig framåt vid bordet, hon hade inte ännu rört sin dryck, men var exalterad att få prova den.

“Jag kommer inte gå någonstans, om något tror jag det kan föra oss samman. Jag är verkligen nyfiken och vet inte om jag skulle kunna förlåta dig om du inte levererade vad än det är jag väntar på just nu.” Hon log varmt åt Sera.

Hulta satt tyst några sekunder och bara betraktade Sera efter hennes svar. Sedan skrattade hon till och log varmt mot sin vän. “Jaha!” Hon skakade på sitt huvud och såg sig omkring, för att sedan tysta ned sin röst lite ytterligare. “Det förvånar mig ingenting alls att du är med i en sådan gille, tyvärr har jag nog haft den fördomen om dig, men jag blir nyfiken på hur man blir del av någonting sådant av misstag.” Hon såg förväntansfull ut, önskade få veta mer om denna information. Visst hade hon räknat med att det kund vara någonting sådant, Sera hade trots allt visat en talang för det.

“Vad gör man som medlem i en sådan gille? Hur går det till att bli medlem? Vad innebär det för dig när du slutar skolan, när du kan lämna den här platsen? Slutar du bara i gillet då med, eller blir det som de där händelserna man läser om där man aldrig kan lämna, de hittar en och … tar hand om en.” Hon hade en ganska road utstrålning, hon borde kanske ha varit mer bekymrad över sin vän än hon var, men Hulta spenderade mycket nog tid att oroa sig, det var dags att slappna av, och viktigast av allt stänga hennes syster ut ur sitt huvud. På tok för ofta formade hon sin upplevelse av en situation baserat på vad hennes syster skulle tycka.

Hulta log ivrigt mot Sera, som att hon lärde känna henne på nytt. Hon nickade och såg sig om lite hastigt, fundersam över vilka andra som liksom Sera tillhörde det där gillet. Hon var inte intresserad av att gå med, att vara en professionell tjuv tilltalade henne inte riktigt, men det var kul att leka med tanken. Spänningen de hade upplevt idag var någonting helt nytt för henne, och Hulta skulle definitivt utforska de känslorna mer i framtiden. Det var inte stölden i själv som var spännande, så mycket förstod hon, för det hade hon inget behov av.

“Vad har du förresten för planer när du blir klar här? Kommer du åka hem och bli en prinsessa igen, eller siktar du på någon annan karriär? Så som … det här vi nu pratar om?” Hon log lätt, men frågan var genuin. Hon blev nyfiken på vad Sera tänkte och kände. Det var någonting speciellt att nu ha kunskapen att Sera verkade lita på henne. Denna information hade hon inte gett ut till vem som helst.

Hulta skrattade till, och sedan log mot Sera medan hon höll handen över munnen som om någonting fult kommit ut ur den. “Förlåt, det var inte meningen att skratta, men det känns så overkligt hur olik min oro din är. En värld av fisk och handel väntar mig när jag är färdig här, det finns inget utrymme för en magiker i Österhman … vilket är sjukt, då min släkt har ovanligt många med magisk förmåga.” Hon fnyste till åt en egen tanke därefter, garanterat riktad mot hennes syster.

“Är inte du arvinge till tronen dock? Du är en prinsessa nu med allt det tråkiga som tillhör det, men en dag styr du ett väldigt rike. Såklart kommer du härifrån, och du kommer kunna göra vad du vill.” Hon log mot Sera i ett försök att vara tröstande, då hon såg hur besvärad Sera var.

Hon log åt Sera. “Du kommer vara drottning över Iselem och en tränad magiker. Du vågar nog bara inte tänka på hur mycket du kommer kunna göra när det är dags.” Hon lutade sig fram och placerade sin hand öppen med handflatan uppåt framför Sera, inbjudande för Sera att hålla i.

“Skulle du behöva en rådgivare eller magiker så kan du räkna med mig. Jag har bara skuggor att leva i hemma i Karm. Tillsammans styr vi upp dina dammiga politiker och präster så att det finns lite nöje att vänta dig i din framtid.” Hon stannade upp och hånlog lite.

“Eller så byter vi kroppar och du kan bli en fiskare. Ingen kommer förvänta sig mer av dig än de gör från personen bredvid dig.”

Hulta blev snabbt allvarlig i sitt uttryck när det verkade som att Sera övervägde det, och det krävde att hon skakade på huvudet för att Hulta skulle skratta till och nicka.

“Ja magiker eller rådgivare är nog bäst! Men det är ingen dålig förmåga för drottningens magiker att kunna.” Hon log mot Sera, och verkade redan ta sin hypotetiska roll som magiker på allvar. “Förstå hur användbart om någon önskar dig ont, och en av dina närmaste kan låtsas vara du medan du smiter undan.”

Tanken på ett liv som fiskare uttråkade Hulta, hon ville ha hov, intriger och äventyr i sitt liv. Hon började genast föreställa sig ett liv som kunglig magiker eller rådgivare, åt Sera eller någon annan. Så självklart vandrade hennes tankar iväg och hon stirrade blankt in i ingenting medan fantasin dansade i något hov någonstans i en fin klänning.

Hulta skrattade till. “En prins … eller prinsessa, eller kung, drottning, general, hovnarr … jag är inte kräsen. Hemma väntar mig sim med fiskar och dans med skoggshuggare, jag har rätt att fantisera lite.” Hon log varmt åt Sera. Hon tittade sedan ner mot sin drink och släppte ut en suck.

“Den var inte lika bra som hemma. Eller så var den exakt lika bra och dryckerna hemma är kassa.” Hon petade på sin drink och tog sedan en klunk till och log. “Vidrig eftersmak.”

Hon ryckte sedan på axlarna sedan och såg upp mot Sera igen. “Du råkar inte behöva en hovmagiker i framtiden? Vi skojar, och du kan magi själv, men vad har jag för framtid i Österhamn? Mina föräldrar bryr sig inte om äventyr, och jag kommer aldrig bli min syster. Ett liv på andra sidan Talanrien låter inte helt tokigt.” Hon log blygsamt mot Sera.

“Såklart har vi många år kvar här, vem vet hur allt slutar, men jag ser gärna ett alternativ till mitt väntande liv så som det ser ut nu, även om det är en fantasi.”

Hulta tyckte synd om blomman som fick smaka på drycken. Det som var hemskt för dem var värre för de flesta andra. Hon log smått åt Sera, och nickade tacksamt när hon fick sin dryck påfylld med dricka av bättre kvalitet. Hon sniffade på den, smakade lite och sedan log innan hon satte ifrån sig sitt glas och såg mot Sera igen.

“Kunnigare kan jag bli, min vän, och värdig en position vid prinsessans sida. Jag duger nu, men vi kommer säkert behöva tampas med lönnmördare, förrädare och statskupper! Jag behöver slipa lite på vad som blir av mig innan jag är redo för allt det där!” Hon skrattade till, men säkerligen fanns det lite verklighet att hitta i hennes ord, allt prat och alla berättelser från världens alla hörn från historiens många stunder kunde inte annat än ses på som en varning för hur saker skulle kunna bli.

“Om jag vet vad jag vill bli hjälper det mig i mina beslut inom mina studier, vad jag behöver lära mig mer om, vilken magi som jag bör slipa på, det ger mig ett syfte. Jag har inte många sådana ännu, annat än att lära mig mer och bli bättre.” Hon log varmt och tog sig ännu en smakning av vinet.

Hon log åt henne. “Prinsar eller prinsessor,” Rättade hon Sera innan hon fortsatte dricka lite. Efter en stilla stund där hon tömde glaset lutade hon sig framåt och stirrade på Sera. “Innan jag kan öppna fem för mig nya böcker i rad på denna plats och dra slutsatsen att de inte har någonting att lära mig, är jag inte kunnig nog. Säkerligen inte kunnig nog att bekämpa mörka krafter som hotar ditt styre.” Hon gav henne ett lekfullt leende och ryckte på axlarna. “Antagande det finns sådana krafter, men gör det inte alltid det?” Hon skulle ta och dricka lite till men kom på att hon redan hade slut vin och fnös till, sträckte sig för påfyllning och lutade sig sedan bakåt. Medan hon drack lite till gjorde hon en svepande rörelse med sin hand och ett ljusklot formades i hennes hand.

“Föreställ dig en dans, du på tronen, jag vid din sida, betraktande ett rike som äntligen har fred, där det största problemet är tre grannar bråkar om vems katt som har gjort den andras dräktig. Vi kan använda vår magi till annat än strid och hemligheter, så som att fostra grödor som dör, ändra på klädesplagg vi använt en gång för mycket, övervaka världen från vårt torn, arbeta proaktivt för att stilla allt hat och död, och tänk på alla applåder när vi utför ett uppträdande eller botar någon sjukdom.”