- This topic has 106 replies, 2 voices, and was last updated 3 h, 42 min sedan by
.
-
“Drick yngling…ta för dig…” Stönar han fram vid hur hennes tänder på nytt sjunker in i hans hals, avgörandet om vem som skulle bryta först borde vara snart. Rösten hade förlorat allt som var mänskligt och nu bara en best som talar från avgrunden. Ju mer hon tar av hans energi ju mer förändras hans kropp, axlarna blir bredare, armarna större länge och händerna blir återigen rovfågeln fyra klor och hårda hud. Mörkbrun päls väller fram från hans skuldror och ner över ryggen. Men ändå är hans egen njutning och extas väldigt tydlig i hela hans kropp. Även hans lem i henne växer något i takt med resten av hans kropp. Men än drog han sig inte undan, lät sig själv njuta av hennes girighet.
Att veta när det var dags att sluta var också en makt i sig, hans nu större hand och klor lägger sig över hennes huvud efter ett tag. Det skulle snart börja bli lite svårare för honom att stå emot hennes kraft om han lät henne hållas mycket längre. “Nog nu Isla…” Rösten mullrar från hans bröst medan Arzins hand höll bestämt och försökte mjukt dra hennes läppar och tänder från hans hals.
-
Hon gav ifrån sig läten konstant vid det här laget, njutningen var total. Det var att det nära på snurrade i huvudet av allt som händer. Hon hade inte märkt av hans förändring, hon var upptagen och hungrade där hon åt av det som fick hela kroppen att rusa och huvudet att kännas så tomt på det där som inte var relevant just nu. Smaken var något utan dess like. Lockad att fortsätta då hans ord når hennes jag, men hon höll sig fast vid honom.
Det dröjde en stund, trots att hans grepp om hennes huvud så verkade hon inte släppa efter. Redo att slåss för det som nog ansåg var hennes nu, byrackan var hennes men det är väl en glimt där i huvudet av vad som inte är vansinne som fick henne att släppa och hon var inte sen att flämta efter andan. Blodet rann från hennes läppar, ner över hakan och färgade den nära vita hyn röd.
Hon darrade ännu av den nästan konstanta extas som hon försatts i, och ögonen klipper när hon ser upp på besten som hägrade där över henne. Leendet är ett av lyriskt vansinne, men hon låg kvar där på rygg utan någon panik i blicken och lät sina händer släppa hans horn och gled så ner över hans förvrängda ansikte och strök hans kinder. Nej, det var inget mänskligt kvar hos honom vilket fick henne att le. -“Så.. du är en.. best..” flämtar hon fram. Hennes kropp borde göra ont med tanke på hur hon tvingades ligga, men nu var det inget som gjorde hennes speciellt brydd utan fascinerades av vad som fanns över henne, och i henne.
-“Du.. är.. redan min..” viskar hon fram och skulle stryka med tummen över vad man nog kunde kalla mungipa. Hon tänkte inte släppa ut honom som hennes inre inte tänkte tillåta det förrän hans säd brann av åter i henne. -
Det var svårt att utläsa några känslor över det som nu var ben, men det var något roat som syntes i de glödande prickar i skallen. Ett mullrande som kunde tolkas som ett skratt ekade i hans hals och inne i droskan där han långsamt släpper ner hennes ben från sina axlar men håller sig bestämt kvar i henne. Muskler rör sig under hans hud som fått en något mörkare färg, vågor av nått som om kroppen ville växa mer. Men om han lät den skulle hans form inte få plats i droskan. Mjukt lutar han sig mot hennes tumme som strök över hans mungipa. Såret på hans hals läkte snabbt. Långsamt sänks hans huvud och tungan hans börjar mjukt, metodiskt och noggrant slicka över hennes hud, den tar girigt för sig av blodet som täckte hennes hud.
“Du vågar göra anspråk på mig som er?” Även om det är bestens röst så är den road och lugn där hans kropp låser henne fast under sig. En hand på hennes horn och klor som skrapar mjukt längs med medan hans andra nästan läggs helt runt hennes lår av hur stor den vuxit sig, kramar mjukt men i ett ägande sätt om henne. Men någonstans hade hon inte fel i detta. Djupt inne visste han hur han nog aldrig skulle få nog av henne. Men inte hade förnuftet övergett honom som hos andra män.
-
Hon slöt ögonen lite först när tungan började smeka hennes hud, mer av att han plötsligt kom så nära men hon fann honom inte minsta obehaglig. Var det här varför som hon jagade deras sort vanligtvis, för att förhindra att hon skulle fått visa upp sitt rätta jag, då det kan tänkas behövas en av dem för att locka fram henne. Hon njöt av att ligga där under honom och att hennes ben då släpptes ner och fick slappna av lite trots att hon låg kvar bredbent för att ge honom plats.
Hon gav ifrån sig ett roat, nöjt skratt och visst nickade hon. -“Du slickar mig ren.. som en byracka.. jag vågar säga att du är min.” Hon suckade då nöjt där hon låg och sträckte på sig i den mån som går. Hon kände då hur bysten höjdes och sänktes vid de tunga andetagen. Hon bet sig i en fyllig underläpp och tippade huvudet lätt där hon ligger under honom.
-“Du är förtjusande.. Arzin.. låt mig märka dig..” Säger hon lite retsamt, som om att det inte skulle hända automatiskt om han inte var försiktig, lämna sin märke på honom visa att han verkligen är hennes.Hon blickade ner lite mellan dem, såg hans bröstkorg som då bar på en viss värme med den glöd som fanns där innanför. Hon själv villigt utlämnad just nu åt hans massiva jag. Inte rädd att skadas av honom men hon smekte in handen mellan dem och strök sig lite över den annars platta magen som nu buktade utåt en hel del på grund av honom.
-“Fyll mig med.. din säd.. var dag, min byracka.. och best.” Hon gav efter och vågade kalla honom det där med. Hon låg likt en katta och spinner nära på förtjust av det här. -
Han är stilla för ett hjärtslag vid hennes ord innan hans tunga fortsätter att faktiskt göra henne ren från blod men också smeka över hennes bröst lite retsamt innan han höjer huvudet. De glödande prickarna är ändå rätt roade över hur hennes vågade sätt var där nu. Han är stilla under långa andetag och sen lutar han sig över henne, trycker höfterna mot henne med ett dovt mullrande från sin hals. “Akta er…så jag inte gör så ni bara vill ha mig om ni märker mig…”
Orden var lika mycket en utmaning som en varning. Aldrig i sina oräkneliga år av existens hade han ens funderat på att låta någon märka honom. Många hade försökt fängsla honom, dårar alla men här och nu övervägde han faktiskt låta henne göra det. Skulle han kunna hålla sin egen kontroll om han lät henne göra det? Han fnyser lite och skrattar sedan ett lågt mullrande skratt.
“Vågar du märka mig då? Jag lär följa er runt men det ger er inte kontrollen över mig…” Hans glödande blick glider över hennes kropp när han drar sig lite bakåt. Det röda ljuset från vad som verkade vara en sten av något slag där i hans bröst, dansade över hennes kropp medan han såg lystet och djuriskt på henne. Långsamt böjer han sig ner över henne och leendet i ögonen är tydligt, utmanande. “Gör det…”
-
Hon var fräck, var inte alls rädd för honom av anledningar som nog är ännu okända. Det handlade om att hon då fann det givande. Stillsamt var det ändå hon höll sig på plats för att då inte försöka ta sig undan från honom, speciellt inte då hon njöt av vad han gjorde med henne och den där tungan skulle hon komma att låta behandla henne fler gånger. Intressant kändes den mot de känsliga brösten. -“Jag skulle inte kunna hålla mig.. enbart till dig, din best.” Hon skakade på huvudet och såg så där lurig ut, för hur skulle hon.
Att han mullrar så där fick det att pirra behagligt i kroppen, hon tänkte inte låta honom dra sig undan för långt då hon sträckte ut benen något för att slå dem mer om honom. Hon suckade till då hon ville ha honom nära, det var ljuvligt med känslan av honom i sig. Hon sträckte upp handen för att då smeka honom över vad som hon ville påstå kalla kind.
-“Är det inte klokt.. att märka dig..?” Hon ler så där finurligt.
-“En dam, kan behöva en stor.. best som beskyddar henne.” Hon försökte hålla tillbaka sitt flin, men det är nära på omöjligt.Hon hörde hans ord som resonerade så väl med henne och hon fångade hans horn med sina händer för att tvinga ner honom. Händerna höll villigt i honom, tvingade hans mun mot sina läppar för att kyssa hans hud. -“Om det är din önskan..” Hon skulle se till att märka honom om det är hans önskan. Bet sig lätt i den egna läppen för att få blodet att rinna från den och locka honom att smaka på det som början på att försöka märka honom. Vart det skulle uppenbara sig på hans kropp var nog omöjligt att säga på en fysiologi som hans. Vanligtvis skulle det uppenbara sig strax ovanför könet hos en människa men här, hos honom visste hon ärligt inte.
Hon såg honom djupt i de där märkliga ögonen, hennes egna som blossade upp i en form av rosarött, glödande och försökte trollbinda besten över sig.
-
Det är återigen ett mullarande skratt som fyller droskan där då han hör hennes ord om hur hon skulle kunna hålla sig till bara honom. Det skulle han inte begära oavsett. Han hade njutit lika mycket av att se andra ta för sig av henne och hennes njutning som hon nog gjort. De var två väldigt olika bestar och det roade honom. “Ta så många du vill då. Mig kvittar det så länge ni njuter.”
Rösten hade varit road djup och len med ett samma roat flimmer i de glödande ögonen. Han hade varit på väg att säga något när hennes ben läggs om honom trycker honom mer mot henne och drar ett stön från honom innan han andas djupt, hela hans väsen ryser och skakar. “Inte för att jag tror ni behöver mitt beskydd…eller kanske om ju låter ett tempel fängsla er så…lätt.” Avslutar han innan hennes blodiga läppar möter hans, delar av hans ansikte ändrar skepnad för att möta dem med mjuka läppar som håller henne kvar. Girigt drack han av hennes blod. Känner det och magin flöda genom hans ådror. Märket syntes först över den sten som var i hans bröst när han drog sig tillbaka sen vandrar det ner över hans kropp medan hans blick möter hennes, roa och glödande av hans inre kraft och en åtrå till henne. Han slogs mot hennes trollbindande, lät sin destruktiva magi förtära och bränna bort allt som skulle kunna ge henne kontroll över att styra hans tankar eller kropp mot hans egen vilja. Att fylla honom med njutning eller upphetsning var inget han skulle kunna hindra oavsett så det lät han förbli kvar medan hennes märkning letade sig in i hans uråldriga väsen. Hans röst är ett dovt mullrande spinnande när han talar. “Isla är ni nöjd nu?”
You must be logged in to reply to this topic.