Hon gav ifrån sig läten konstant vid det här laget, njutningen var total. Det var att det nära på snurrade i huvudet av allt som händer. Hon hade inte märkt av hans förändring, hon var upptagen och hungrade där hon åt av det som fick hela kroppen att rusa och huvudet att kännas så tomt på det där som inte var relevant just nu. Smaken var något utan dess like. Lockad att fortsätta då hans ord når hennes jag, men hon höll sig fast vid honom.

Det dröjde en stund, trots att hans grepp om hennes huvud så verkade hon inte släppa efter. Redo att slåss för det som nog ansåg var hennes nu, byrackan var hennes men det är väl en glimt där i huvudet av vad som inte är vansinne som fick henne att släppa och hon var inte sen att flämta efter andan. Blodet rann från hennes läppar, ner över hakan och färgade den nära vita hyn röd.
Hon darrade ännu av den nästan konstanta extas som hon försatts i, och ögonen klipper när hon ser upp på besten som hägrade där över henne. Leendet är ett av lyriskt vansinne, men hon låg kvar där på rygg utan någon panik i blicken och lät sina händer släppa hans horn och gled så ner över hans förvrängda ansikte och strök hans kinder. Nej, det var inget mänskligt kvar hos honom vilket fick henne att le. -“Så.. du är en.. best..” flämtar hon fram. Hennes kropp borde göra ont med tanke på hur hon tvingades ligga, men nu var det inget som gjorde hennes speciellt brydd utan fascinerades av vad som fanns över henne, och i henne.
-“Du.. är.. redan min..” viskar hon fram och skulle stryka med tummen över vad man nog kunde kalla mungipa. Hon tänkte inte släppa ut honom som hennes inre inte tänkte tillåta det förrän hans säd brann av åter i henne.

Hon slöt ögonen lite först när tungan började smeka hennes hud, mer av att han plötsligt kom så nära men hon fann honom inte minsta obehaglig. Var det här varför som hon jagade deras sort vanligtvis, för att förhindra att hon skulle fått visa upp sitt rätta jag, då det kan tänkas behövas en av dem för att locka fram henne. Hon njöt av att ligga där under honom och att hennes ben då släpptes ner och fick slappna av lite trots att hon låg kvar bredbent för att ge honom plats.

Hon gav ifrån sig ett roat, nöjt skratt och visst nickade hon. -“Du slickar mig ren.. som en byracka.. jag vågar säga att du är min.” Hon suckade då nöjt där hon låg och sträckte på sig i den mån som går. Hon kände då hur bysten höjdes och sänktes vid de tunga andetagen. Hon bet sig i en fyllig underläpp och tippade huvudet lätt där hon ligger under honom.
-“Du är förtjusande.. Arzin.. låt mig märka dig..” Säger hon lite retsamt, som om att det inte skulle hända automatiskt om han inte var försiktig, lämna sin märke på honom visa att han verkligen är hennes.

Hon blickade ner lite mellan dem, såg hans bröstkorg som då bar på en viss värme med den glöd som fanns där innanför. Hon själv villigt utlämnad just nu åt hans massiva jag. Inte rädd att skadas av honom men hon smekte in handen mellan dem och strök sig lite över den annars platta magen som nu buktade utåt en hel del på grund av honom.
-“Fyll mig med.. din säd.. var dag, min byracka.. och best.” Hon gav efter och vågade kalla honom det där med. Hon låg likt en katta och spinner nära på förtjust av det här.

Hon var fräck, var inte alls rädd för honom av anledningar som nog är ännu okända. Det handlade om att hon då fann det givande. Stillsamt var det ändå hon höll sig på plats för att då inte försöka ta sig undan från honom, speciellt inte då hon njöt av vad han gjorde med henne och den där tungan skulle hon komma att låta behandla henne fler gånger. Intressant kändes den mot de känsliga brösten. -“Jag skulle inte kunna hålla mig.. enbart till dig, din best.” Hon skakade på huvudet och såg så där lurig ut, för hur skulle hon.

Att han mullrar så där fick det att pirra behagligt i kroppen, hon tänkte inte låta honom dra sig undan för långt då hon sträckte ut benen något för att slå dem mer om honom. Hon suckade till då hon ville ha honom nära, det var ljuvligt med känslan av honom i sig. Hon sträckte upp handen för att då smeka honom över vad som hon ville påstå kalla kind.
-“Är det inte klokt.. att märka dig..?” Hon ler så där finurligt.
-“En dam, kan behöva en stor.. best som beskyddar henne.” Hon försökte hålla tillbaka sitt flin, men det är nära på omöjligt.

Hon hörde hans ord som resonerade så väl med henne och hon fångade hans horn med sina händer för att tvinga ner honom. Händerna höll villigt i honom, tvingade hans mun mot sina läppar för att kyssa hans hud. -“Om det är din önskan..” Hon skulle se till att märka honom om det är hans önskan. Bet sig lätt i den egna läppen för att få blodet att rinna från den och locka honom att smaka på det som början på att försöka märka honom. Vart det skulle uppenbara sig på hans kropp var nog omöjligt att säga på en fysiologi som hans. Vanligtvis skulle det uppenbara sig strax ovanför könet hos en människa men här, hos honom visste hon ärligt inte.

Hon såg honom djupt i de där märkliga ögonen, hennes egna som blossade upp i en form av rosarött, glödande och försökte trollbinda besten över sig.

Hon kunde inte dölja sitt nöje med att komma så här långt i att försöka binda honom till sig, visst det kom nog inte med allt hon önskat men det är inte heller som om att det skulle hindra henne från att försöka med tiden. Att det nu blev att hon kunde känna sin egna energi i honom där han tagit del av hennes blod i syftet att binda honom får henne att le.

Hon märkte då hur han kom i rörelse, och hon skulle försöka sätta sig upp till slut, hennes kropp kändes nog öm men tacksamt nog inte mer än så. Hon kände hur det nästan bubblade i henne, en känsla väl behaglig ändå. Hon klippte med ögonen och sträckte ut handen som för att vidröra honom, smeka över hans bröstkorg.
-“Jag är mer än nöjd.. min byracka och best..” För hur kunde hon inte, det här skulle ge henne så mycket mer än hon förlorade på det hela.

Det dröjde en stund, men hon skulle resa sig upp för vad som kändes för första gången på evigheter sedan de klev in där i droskan. Hon sträckte lite på sig och handen skulle smeka honom över kinden om han tillät.
-“Byrackan, jag tror minsann.. jag behöver tvättas av.” Hon kände då hur hela kroppen kändes allt mer än kladdig, och då av diverse vätskor. Hon behövde ju dessutom återgå till den där mer mänskliga uppenbarelsen och inte stanna kvar i den här demoniska formen.

• This reply was modified 1 månad, 1 vecka sedan by KindleBear.

Hon blickade upp på honom, tänkte över hans ord om ifall han fick erbjuda henne något som ett bad. Hon ser garanterat ut som att hon funderade på saken, längre än hon borde men hon kom att skänka honom ett leende och en nick. -“Om byrackan erbjuder.” Sa hon medan hon lät det som lite hänga så i luften.

Hon märkte tydligt av hur droskan kom i rörelse och misstänkte att de var på väg mot sagda mål där det ska eventuellt finnas husrum och bad.

-“Jag tänker inte göra något åt templet, ännu.” Hon ger honom en tydligt bestämd blick, mest för att templet samtidigt rensade bort en hel del andra varelser som kan komma att störa hennes tillvaro, allt hon behövde göra var att fortsätta som vanligt tills det att hon var stark nog att tampas med dem, eller slå sig fri från dem.

Hon reste sig något från sin plats för att sätta sig i hans knä där han satt, handen skulle smeka hans kind. -“Så va nu duktig och låt de vara.. för hittar dem dig, kan du komma att få bekymmer byrackan, och det behöver vi inte just nu.” Rösten mjuk, sensuell och hon lutade sig lite mot honom.

Hon blickade på honom, om nu det var att besten insisterade så skulle hon inte säga nej. Hon behövde verkligen just nu att bli ren från allt som de ställt till med. Skulle hon inställa sig till någon från templet, så behövde hon ju se ut likt vanligt och Isla var ju någon som annars var något så när proper trots den annorlunda klädseln som aldrig verkat ha gjort sig förståene förrän nu. Hon förstod mycket väl vad valet av klädsel kom ifrån nu, och det var från den här sidan av henne.
-“Jag skulle bli missnöjd om de tar min byracka ifrån mig, underskatta inte deras klyftighet. För de har snärjt många av vår sort.” Fångat in och faktiskt också dödat för den sakens skull, hon var delvis en av orsakerna till att många av deras egna hade då försvinner ur denna värld.

Hon kunde inte hjälpa sig att kura ihop sig där i hans knä, mycket nöjd med situationen. Hans värme var ju en som hon uppskattade, fann den behaglig och han var inte så vidare läskig alls även om han tycktes säkert försöka tro det och visa hur stor och farlig han var. I hennes ögon så var han, en byracka om än mer lydig nu än innan så!
-“Först bli ren.. och efter det, fortsätta likt vanligt.. jaga ner vår sort och andra ohyggligheter som Templet önskar av mig.” Men vad hon skulle göra med deras sort var nog att mer samla på dem än att faktiskt oskadliggöra dem!
Hennes kropp rös av hans närhet, och speciellt de varma andetagen där mot örat.

Hon blickade upp på honom och visst hade han en poäng där i, men hon behövde sköta sitt arbete som i att templet inte skulle börja jaga henne förrän det var försent för dem. Hon rynkade på näsan, men ändå gjorde hon inget för att dra sig undan honom utan satt ganska så riktigt kvar där hos honom.

Hon rös av hans närhet, hans retsamma ord får henne att dra lite på munnen. -“Det är upp till herrn, om han önskar att andra beskådar mig. Jag kan tänka mig klä mig..” Inte för att det lät så övertygande att hon skulle önska något som det. Nej, hon var nog så bekväm där i som hon var just nu.
Samtidigt började droskan komma att komma ner i fart och hon reste sig upp ur hans knä. Hon sträckte sig efter sin klädsel, inte för att den var fullt så döljande men hon skulle se att manteln hamnade över henne och resterande skulle hon kunna hålla om under manteln för att inte visa upp sig. Inte för att hon var speciellt oroad ifall någon skulle få en glimt av hennes kropp.

-“Led vägen min.. best.” Hon ler så där mjukt, förföriskt och väntande på att de skulle komma att stanna helt så att hon skulle kunna kliva ut. Det var så naket där under manteln, det hade ju något mer så där förtjusande över sig att bara leka med tanken att manteln skulle få glida av kroppen.

Hon var mer än nöjd med den manteln som läggs om henne, hon blickade på honom. Tog med sig sina ting i den mån som hon kunde utan att blotta något. Hon misstänkte att den där som nu tagit dem hit skulle bära in hans tillhörigheter så han skulle säkert få i uppdrag att bära in hennes likaså. Hon fångade hans hand för att då ta den hjälp som han erbjöd, inte för hon behövde den utan mer för att hon kunde.

Smidiga steg tog henne neråt, och hon blickar över på honom, det tog inte mer än ett ögonblick innan det är att hon log och gav ifrån sig ett skratt. -“Vi gör bäst i att inte förarga dem, inte än på länge..” För hon visste ärligt inte hur lång tid det tog innan hennes styrka skulle återvända. Nog i samband med honom skulle det gå tämligen mycket snabbare än det gjort hittills.

Hon väntade på att han skulle gå mot värdshuset. Kände då hur de nakna fötterna kändes närmast heta mot den svala marken som hon klev på. -“Jag tror minsann att du kan fördärva på ett helt annat vis än mig, och garanterat mer kvickt.” Hon ger honom en så där liten knuff med höften. -“Jag ser framemot att bli tvättad, innan du ger dig på att besudla mig igen.. och igen.. min kära best.” Hon var nog mer vänlig i sin ton denna gången är retsam.

Hon märkte ganska så kvickt blickarna åt deras håll, men störde det henne? Absolut inte. Det roade henne mer, och försökte ändå hålla tillbaka sina demoniska sida så att den inte kom att reta upp allmänheten på något vis.