Hon tycker inte om Maeves förtjusta leende över Sandors förslag. Hon kan inte säga att hon favoriserar någon av lorderna von Breslau men det var en sak att ogilla någon och en annan sak att starta ett krig mot sin egen vasall när de hade sina arméer på annat håll. De hade inte råd med ett trefrontskrig och hämnden skulle bli skoningslös från Märhens håll om något gick fel.
”Krig eller inte, om Karm sänder folk att infiltrera Märhen kommer Märhens herre att tolka det som en krigsförklaring. Det är som att sticka in en pinne i ett getingbo och vi har inte råd med ännu fler getingsvärmar nu när vi är i krig mot demonen i Loradon.” Hon känner sin makes hand över sin men blir inte lugnare för det, ser på honom som om hon ville få honom att förstå att det han gjorde inte alls var rätt tillfälle. ”Det har han men det är inte rätt tillfälle nu när världen står i brand att läxa upp en vasall och inte på det viset. Han vann Iserion även om det var mot din vilja. Han är mäktig och Karm behöver honom om vi ska vinna. ”Hon ser på Sandor fortfarande och drar undan sin hand” Iserions befolkning skulle ha lidit under Belsante, jag försvarar inte Nicholas men Karm kommer inte att överleva ett krig på två fronter. ” Hon kramar vinbägaren hårt i handen, reser sig och drar ett djupt andetag. Innan hon vänder sig mot Sandor, blicken allvarlig när hon möter hans” Nej. Du lämnar inte mig som regent i Karm och ger mig en krigsförklaring åt Märhen som avskedsgåva. Om du måste göra upp med Märhens Lord får du göra det när du återvänder från Loradon. ” Så vänder hon sig mot Maeve” Slå planerna ur skallen flicka.. ” Hon har svårt att hålla sig samlad, upprörd över Sandors sätt att lägga en sådan här sak i hennes knä medan han försvann iväg och över att han inte ens diskuterat det med henne innan han sa det högt till Maeve. Hon vill inte underminera honom, hon var inte regent ännu men hon kunde inte låta det här ske.

Leony Thaldwin

“Om Breslau inte ville ha ett krig skulle han inte olovligen gått in i Iserion. Pojken får ligga som han bäddat.”

Leonys röst var kall och hård, såsom den ofta var när hon tilltalade sin svägerska. Hon hade aldrig förstått Sandors val av hustru efter Aurenes bortgång. Selene var onekligen vacker, andlöst så, men hon var även arrogant och naiv och Sandor var alldeles för svag för henne. Giftermålet var enda gången hennes bror uttryckligen gått emot hennes vilja, och det hade satt sina spår i syskonens relation.

“Jag ser till så att Yazfein ger dig det manskap du behöver, Ulfhedna.”

Leony lät dörren glida igen bakom sig. Klädd i grön sammet med guldbrokad och med en tvinnad guldlänk kring hjässan såg hon ut som en av drottningarna i de gamla sagorna hon brukat läsa för Sandor när de var små. Kunglig. Fager. Det blonda håret bar nu på stråk av grått men Leony förde sig fortfarande med samma respektingivande skärpa hon alltid gjort. Breslau hade fått härja fritt alltför länge. Han behövde påminnas om vem som bar Karms krona. Men det var inte det enda bekymret som tyngde henne.

“Och jag föreslår att du tar med dig Rheon till Loradon, bror. Drottningen och jag kommer ha tillräckligt med arbete här som det är.”

Leony slöt graciöst upp vid Maeves sida. Hennes brorson hade alltid varit vild, men på sistone hade han siktats lite för mycket med Akilas dotter för att hon skulle känna sig bekväm med det. Pojken behövde komma ut i krig. Bort från hovet och Iselems kronprinsessa.

Självklart fick de inte vara ensamma och in kliver den kvinna som Selena hade som mest svårt för av alla vid hovet och självklart ställer hon sig på Sandors sida. Något annat var inte att vänta. Hon kan känna irritationen och frustrationen växa inom sig. Hon lyssnar med allt mer sammanpressade käkar tills det att det blir alldeles tyst i rummet, låter det gå ytterligare några andetag innan hon sväljer hårt och höjer blicken, grön och fast när hon vänder sig först till Maeve ” Jag underskattar er inte men i de två alternativ ni lägger fram så finns det svagheter, stora svagheter. Jag tror inte att det kommer gå att dölja vem som infiltrerat och tagit Märhens lås och då sätter vi Karm i ett krig vi i nuläget inte kan klara av med alla krigare riktade mot Loradon. Märhens folk är ett folk som oavsett styre är starkt och det kommer inte att splittras. Om Lord Breslau dör kommer det finnas någon annan där att ta hans plats och kriget kommer att fortsätta.”

Hon tystnar kort, drar lätt efter andan innan hon fortsätter, bryr sig inte om Leonys blickar ” Vad gäller alternativ nummer tre så är det väl ändå av större vikt att krossa de mörka makter som härjar i Loradon. För om inte demonen krossas kommer varken Märhen eller Karm finnas kvar. ”

Selene reser sig sakta från sin stol, ger sin make en kort blick innan hon ser över Maeve och slutligen stannar vid Leony” Jag säger inte att min önskan är att lämna de oförrätter Lord Breslau orsakat utan konsekvens men.. det här är inte rätt tillfälle. Om ni väljer att gå vidare med det här är det utan mitt medgivande och jag kommer att motarbeta det. Ni alla vet vad Märhen är kapabla till, de plundrar, bränner, våldtar och korsfäster… de flår män levande och matar deras inälvor till hundarna. Det som skedde i iserion kommer att hända här ” Hon vänder sig sakta till Sandor, ser honom rakt i ögonen när hon talar” Jag som regent kommer att skydda Karm och min familj. Karm behöver Märhens bevingade styrkor för att slå ner demonen i Loradon. Vinn det kriget, kom hem och en kan du lösa vendettan med Märhen. ”Hon ger Sandor en bestämd blick innan hon ser mot Leony” Jag står inte bakom det här. ” Så ser hon mot Sandor igen, blicken bestämd innan hon börjar röra sig över golvet, mot dörren.

Leony Thaldwin

“Låset är välbevakat, men mina källor säger att det finns en annan väg in. En äldre tunnel från bergen. Yazfein har detaljerna.”

Vid kommentaren om Rheon grimaserade hon stilla.

“Jag skulle vilja hävda att svärd och strid är din sons främsta talanger. Jag tror han gör mer nytta hos dig än hos oss.” Och mindre skada. Kronprinsen var en katastrof i de flesta sammanhang som inte rörde turneringar eller andra fysiska tillställningar, och Leony hade inte tid att vakta honom. Inte nu. Det fanns alldeles för mycket att göra. Alltför många frågor och problem som krävde hennes uppmärksamhet.
Vid drottningens reaktion rörde hon inte en min, utan betraktade henne bara stilla med sin grå blick. Händerna knäppta framför livet. Selene lät alltid sina känslor styra. Vilket inte var förvånande med tanke på hennes ringa ålder. Tid är trots allt det vi alla stöps i, såsom stålet i kylan efter elden. Tid härdar oss. Och Leony hade spelat det här spelet ett tag nu.

“Ni förlitar er på välviljan hos en främling.” Och han kommer ta allting du älskar ifrån dig. Leony var övertygad om att drottningen säkert trodde hon gjorde det enda rätta för sin familj. Att hon kunde beskydda dem. Och hon var minst lika övertygad om att drottningen inte gav en tanke åt att det var just det som Leony innehaft som uppgift i snart tio år nu. För trots att hon kanske inte hade så mycket till övers för sin svägerska så älskade hon Sandors barn. Innerligt. Vilket var varför Mähren behövde sonderas och prövas. Försvagas. Kuvas.

Leony fick lägga band på sig för att inte sucka högt vid Maeves sista kommentar. Nordlänningar! Till hälften muskler och dödligt uppsåt, till häften envishet och idioti. Nog hade de sina användningsområden, men vid Athal! De var minst lika besvärliga som hennes brorson! Hon lade en bestämd hand på prinsessans arm och sade högt:

“Att aktivt motarbeta sin make hör till äktenskapet. Det lär ni märka tids nog, ers höghet. Tills dess, lita på att vår drottning vill det som är bäst för Karm.”

Trots den äldre kvinnans leende så fanns det en skarp udd i hennes ord. Och hennes grå ögon log inte.

• This reply was modified 5 år, 5 månader sedan by Rian.
• This reply was modified 5 år, 5 månader sedan by Rian.

Hon lyssnar medan hon rör sig mot dörren, håller huvudet högt men det är vid Maeves ord som hon stannar upp och med ryggen mot de andra drar hon ett djupt andetag med slutna ögon, samlade sig innan hon vänder sig om och naglar fast Maeve med blicken” Så be Karms kung att arrestera mig då ” Säger hon med en röst som är isande kall om än lugn. Ingen i rummet har tidigare hört henne sådan. Hon håller kvar Maeve med blicken även om det är Leony hon svarar härnäst” Nej, jag litar inte på någon men jag väljer att i den tid av krig vi befinner oss i lita på att ingen av våra vasaller bryter sina eder och varför skulle jag då som den som tillsammans med min make en gång i tiden tog emot sagda eder gå bakom ryggen på min vasall? ”Här håller hon avvärjande upp handen för de andra om de ville protestera, önskade tala färdigt” Jag säger inte att Lord von Breslaus agerade ska bli utan konsekvens men det är fel tid just nu att ge honom den. Ni underskattar honom.”

Hon tar ett steg in i rummet när hon hör Leonys ord, ser henne lägga handen på Maeves axel och faktiskt försvara henne?! Ställd för en kort stund kommer snart tillbaka igen. ” Det här handlar inte om att motarbeta sin make, det handlar om att skydda Karm. ” Hon skakar på huvudet men blicken hon ger Leony tillslut är mildare och kanske fanns där en liten tacksam udd i den om man lyckades uppfatta den, låter blicken glida över till Sandor där hon söker hans ögon, aningen försiktigare än hon gjort med de andra två men det är ändå styrka i hennes egna. ” Jag flyr inte, jag markerar att jag inte tänker vara en del av er vansinniga plan. Vill ni diskutera den vidare så för all del, gör det men jag vill inte vara inblandad och jag vidhåller att det inte görs med mitt medhåll. Du kommer att lämna mig med ett nytt krig om halsen. När vi vunnit striden vid Loradon kommer våra trupper att vara kraftigt försvagade och det är för mycket begärt av dem att be dem rusa in i ett nytt krig. ” Hon står kvar, mitt på golvet mellan Sandor på ena sidan och Maeve och Leony på den andra. Hon visste att striden var förlorad för egen del, de andra tre skulle inte ge sig. Maktlösheten sänker sig över henne samtidigt som hon ser framför sig ett Karm i brand. Vem skulle få skulden.. jo den som lämnats att regera Karm det vill säga hon själv. Hon sväljer hårt och ser upp mot Sandor igen” Återigen, jag tror att ni underskattar Märhens styrkor.. Jag inser att jag inte kan få er att tänka om men om ni ska fortsätta den här planen så vill jag inget veta om den och jag vill att du Leony tar på dig det fulla ansvaret för den redan nu och gör det högt inför rådslaget jag ämnar samla i morgon efter det att min make och trupperna lämnat staden.” Hon gör sig redo att lämna rummet än en gång, ser mot Sandor kort” Jag är tillbaka vid nästa möte

Leony Thaldwin

“Kommer inte på fråga.” Leonys min hade inte förändrats, som om hennes ansikte var en mask gjuten i fint porslin. Det hade länge gått rykten vid hovet, och Karm i stort, att kungens äldre syster hade mer med statsangelägenheter att göra än vad som redogjordes officiellt. Någonting som de flesta skulle haft invändningar mot om de någonsin gavs tillfälle. Men de hade aldrig givits tillfälle. Leony var Sandors skugga. Alltid närvarande, men aldrig på ett sätt som kunde inbjuda legitim kritik. Att öppet ställa sig inför Karms adel och avslöja det ansvar hon faktiskt bar på vore inte bara att försvaga hennes brors styre, utan även drottningens. Det var uteslutet. Athal ge mig styrka. Det skulle bli ett långt år. Hon hoppades innerligt att Sandor kunde göra historien kort med denne Ayperos. De hade mer pressande bekymmer, både i Iselem och Kaldrland. Och hon ville helst slippa den här huvudvärken så fort som möjligt.

“Du står som Sandors maka och regent och kommer ta fullt ansvar för hans styre vid hans frånfälle.” Leony lät ledigt sin hand glida bort från Maeves arm. Vid prinsessans kommentarer kunde hon inte låta bli att le bittert. Vad säger det om oss när en Kaldrlänning är rummets visa röst? Jasmund hade säkert funnit det underhållande. Tanken på hennes gamle vän och mentor lockade fram en stilla sorg. Det fanns fler än en anledning till varför hon hoppades Sandor skulle krossa Loradon fort.

“Drottningen är alldeles för vis för att diskutera hemliga räder med Karms råd.” Leony stod vänd mot Maeve, men det var helt uppenbart de andra två i rummet hon talade med.

Jag kommer inte kunna tå bakom något som bestämts över mitt huvud ”Säger hon kallt till Leony vid hennes ord. Du kommer att vara ansvarig ” Säger hon utan att vika. Det fanns inte en chans att hon tänkte stå bakom det här men hon insåg att vad hon än sa skulle det itne hjälpa. Däremot tänkte hon inte hålla sin hand över det som beslutades här i dag och hon tänkte oavsett hålla Leony ansvarig” Eller är du rädd för att det ska bli katastrof? ” Frågar hon slutligen Leony med en kort blick. Hon avskydde Leonys sätt att spela med saker hon inte hade något med att göra. Som informationssamlare gjorde hon sitt arbete väl men hon kunde stanna vid det, inte lägga sig mer saker som hon inte hade att göra med” Drottningen är vis nog att inse att det här är något som kommer drabba hela rådet och hon anser också att rådet bör ha vetskap om det. Och det är intressant att ni båda lyssnar mer på en utländsk prinsessa än på någon som är tänkt att regera ert land.”

Blicken kort mot Maeve ” Ett övertramp ja..” Säger hon men tar inte emot ursäkten om det nu var en sådan. Sandors ord får henne att spänt bita ihop käkarna medan hon ser på honom, lyssnar. Hon hatade det han gjorde nu, ett beslut över hennes huvud utan att hon kunde göra något åt det. Sen lämnade han staden och rikets styre i hennes händer, att städa upp efter honom om saker och ting gick fel. Hon ser på honom kort, blicken kylig och värmen som funnits där mellan dem tidigare var borta. ”Jag har inget mer att tillägga och om ni ska besluta saker över mitt huvud så är det bättre att ni gör det utan min närvaro. Som ni alltid gjort tidigare ” Hon kan inte låta bli, det sista riktat mot Sandor där hon hoppas att det ska ge honom dåligt samvete, ordentligt. Hon som trott och hoppats att saker och ting förändrats, så fel hon hade. Hon ger ingen av de andra en blick utan går utan vidare med högt huvud över golvet och dörren, öppnar den och försvinner ut.