- This topic has 22 replies, 2 voices, and was last updated 2 år, 8 månader sedan by
.
-
Tyst och sammanbitet studerade han Hillevi medans hon talade, det var svårt att sätta ord på det han sett under ytan. Och i vilken ordning de skett var heller inte klart. Men att någon ingripit för hans överlevnad var klart, och det var en drömsk kvinnoröst som ekade i hans minne. Många av de stora hövdingarna hävdade sig vara besläktade med Oden själv, eller blivit välsignade av hans närvaro någon gång. Turin hade aldrig tvivlat på gudarna, men inte heller hade han heller upplevt något som i natt.
”Vad än jag behöver..” Han log igen, vad hade han gjort för att förtjäna hennes absoluta tillit?
”Vad jag skulle vilja att du hjälper mig med kan vi diskutera imorgon. I natt.. i natt behöver jag fundera på vad jag har gjort. ”Turins blick vilade fortfarande på Hillevi, men hans uppmärksamhet var upptagen med inre bilder.
”Min död på de leriga fältet och de brinnande husen var de jag såg efter att mörker och köld tog sinnet ifrån mig.”
Han pausade, funderade åter igen på om han skulle berätta allt för henne. En del av honom behövde berätta, men han var rädd att hon inte skulle tro honom.
”Först efter det, efter de synerna kom rösten.. Hon kände till min önskan för hämnd, och lovade att ge mig den, om jag gav henne mina fiender..” Jarlen blinkade till och tittade upp allvarligt. ”Jag behöver Audgisil levande.” -
Hon böjde sitt huvud när han pratade slutfattande, hon kunde däremot inte låta bli att le hur mörk situationen än verkade från allt han pratade om. Även om han kom tillbaka med en övertygelse om att han kommer dö, så var han tillbaka, den Turin hon hade valt att följa för alla år sedan. Hon stod inför sin belöning efter sitt hårda arbete, och även om hennes arbete var långt från färdigt, så kändes det som att lön för mödan var hennes redan.
“Då blir Audgisil din, levandes, i sele om du så önskar. Ditt folk kommer slåss med nya andetag nu när din närvaro kommer öka, nu när dina ord kommer beröra dem igen. Imorgon besöker vi Ragnhildr, och inom veckan väntar jag mig att vårt bud som skickades till Frostheim med meddelandet om Ragnhildr i vårt innehav kommer återvända med svar, då kan vi bättre förstå vad vi kan vänta oss från våra fiender.” Hon hade skickat bud till Frostheim så snart de fångat Ragnhildr, och även om det inte var sannolikt att de kunde förvänta sig att Audgisil skulle komma tillbaka för att erbjuda sig själv i utbyte, så skulle svaret vad än det blir vara lärorikt och användbart.
“Bara Ran skulle bete sig så ilsket mot oss människor, få andra gudar bryr sig om våra ynkliga tvister så småsint, jag tvivlar inte på att det är hennes välsignelse du bär. En skrämmande tanke, men inför kriget mot Audgisil föredrar jag nästan henne bakom oss än Oden själv.” Hon kände sig kall när hon pratade om Ran på sättet som hon gjorde, men samtidigt hade hon aldrig riktigt brytt sig om politiken mellan gudarna, och det var sällan hon fann sig själv sökande till en särskild gud. Ombord på skepp kunde hon komma på sig själv talande med Ran likaväl som Tor eller Oden. Att ge sig ut på havet och inte vädja till Ran kändes farligare än att låtsas att hon inte fanns.
“Vi får tala strategi imorgon. Finns det någonting mer du önskar från mig, eller önskar du dig kanske vila?”
-
Hans sinne var ovanligt skarpt för den sena timmen och även om alla de bekymmer som stod framför dem vägde tungt på Jarlens axlar, kände han sig inte alls varken orolig, spänd eller rädd inför vad som väntade. Men kroppen däremot verkade behöva vila och värme, han huttrade till en aning och strök sina bara underarmar. Hur stark han än kände sig i hågen, hade han pressat sin kropp till det yttersta i natt och det var ren viljestyrka som höll honom på benen.
”Om vi får tag på kungen vid liv, ska jag själv dra ner honom till Ranvikens djup.” Svarade Turin med ett leende, han visste inte hur detta skulle gå till. Men han hade en föraning om att det skulle gå utmärkt, något sade honom att havsdjupet inte var hans fiende.
”Jag kommer ta en kort simtur imorgon när solen går upp, du kan väcka Ragnhildr under tiden och föra henne till den stora hallen.”
Det var mycket kallt i vattnet så här års, inte en tid för annat än kanske ett snabbt dopp för de galna nog att göra något sådant. Men Turin talade självsäkert om det som att det var en dag i sensommaren, hade Ran påverkat honom mer än han valde att medge?”Ran har varit storsint, vi måste visa tacksamhet mot vad hon skänkt mig, och alla som väljer att följa mig från och med i natt. Alla Ulfhednas spejare vi kan få tag på ska bringas till mig, oskadda om möjligt, har vi inte någon av Ragnhildrs tjänare i fångenskap med?”
Om Hillevi kände sig kall när hon talade om Ran, blev hon kanske ännu kallare av den kyligt beslutsamma blick och ton Turin hade när han talade om vad som skulle göras.”Vila” Svarade han kort på hennes sista fråga.
”Håll dig nära om du så önskar.” Tillade han sedan och stegade fram emot bädden och satte sig med en lättad suck.
You must be logged in to reply to this topic.