‘Du var borta, på uppdrag av mig i Karm, utan möjlighet att kommunicera med mig här nere i havets djup. Det är ditt egna fel att du gick och samtalade med Isra istället för mig. Vad trodde du skulle hända?’ undrade han och lade armarna i kors över sin bröstkorg.
‘Hur hade jag kunnat berätta om dig vad som skedde, medan du var borta? Vi har ett land att erövra, vad nytta hade det gjort att ha dig här medan jag charmade Isra? Jag tror snarare det hade hindrat min framgång, om hon ständigt påmindes om dig vid min sida. Förstår du nu?’ frågade han, med en vass ton, hans ord snabbare än vanligt då han irriterande nog fann sig förklarande sig själv för henne, än en gång.
‘Om du skulle ha haft tålamod nog att lära dig, hade vi kunnat kommunicera på distans, för att slippa hela den här diskussionen. Jag gav dig redan chansen att lära dig nytt, men du vill hellre ödsla tid på onödig argumentation om din position som det inte borde finnas någon tvekan om.’

Ayperos skrattade lite åt hennes ord.
‘Och du litar mer på Isra, än mig?’ undrade han frågande och gick fram till henne där hon stod vid fönstret, för att lägga sina händer på hennes armar.
‘Hon är manipulativ och intelligent, precis som du, och vill troligen vinna en viktigare position vid min sida än den du har. Förstår du inte? Den här tvekan du har mot mig, den har hon planterat i ditt huvud. Låt inte hennes knep vända dig mot mig, det är vad hon vill. Så, lyckades du vinna hennes förtroende?’ undrade han, ärligt nyfiken.

Ayperos hummade lätt över hennes ord.
‘Så släpp det hela då.’ sa han och lade händerna på hennes bara höfter, och pressade sig mjukt mot hennes bak och böjde sig fram för att kyssa henne på halsen.
‘Lär dig istället konsten att kommunicera på distans, så behöver du aldrig känna dig utelämnad igen.’ lovade han henne, mer makt han kunde ge henne trots allt.
‘Jag var svag då vi kom  hit, det dröjde flera veckor för mig att återhämta mig efter såren jag fick i Loradon, jag har inte haft kraft nog att nå ut till ditt sinne.’

Ayperos skrattade lite åt hennes menande ord.
‘Något åt det hållet…’ påpekade han och gav henne en kyss på hennes öra där han stod, utan att röra sig ifrån henne.
‘Så vad säger du?’ frågade han, och hänvisade sitt tidigare erbjudande.

Ayperos strök sin hand långsamt över hennes höft, i en lockande gest med sina vassa naglar lätt rispande över hennes hud.
‘Om du inte vill se framtiden, kan du åtminstone lära dig att kommunicera med mig mentalt…?’ föreslog han.
‘Vi skulle bli fria från mellanhänder, då vi är separerade.’

Ayperos skrattade roat åt hennes ord, och fortsatte reta henne med långsamma smekningar.
‘Åh du kan alltid stänga dina tankar för andra. Vi har redan tränat din mentala barriär, som du säkert minns.’ påpekade han, trots allt hade han insisterat på det då de skulle i strid med magiker som deltog på båda sidorna.

Ayperos betraktade hennes former då hon sträckte på sig med en gillande glimt i ögonen, och lade en hand fräckt på hennes midja.
‘Kanske jag måste påminna dig…’ påpekade han, nästan lite farligt, och lade den andra handen på hennes midja för att enkelt lyfta upp henne och kasta henne så hon föll ned på sängen. Han var vid hennes sida snabbt som man kunde blinka.