Rodnaden brände på kinderna. Allt detta tal om sex. Vad var det som han menade? Att de alla skulle… var det var detta var? Nog för han hört någon i sin hemby tala om att kärlek började med bråk. Och Gork såg också ut som om han kunde vara en bråkstake.  Munnen blev torr och en liten känsla av panik hade börjat gro inom honom och han skakade bestämt på huvudet så att håret slogs omkring honom.

“Nej, nej, nej! Erethil inte hjälpa Jo och Gork så!” utbrast han, rösten lite mer pipig än vad han menade och han fick harkla sig för att återfå sin lite mer djupare röst.

“Jo hjälpa Gork, men inte på det viset…” försökte han försiktigt

Tårarna och allt oljud gjorde det svårt att säga nej. Kanske mest att han var rädd för att han skulle bli platt under en ork. För hur skulle han orka dennes tyngd? Han höjde sina händer och försökte att lugna denne ork så bra det gick. För vad skulle hända om han lämnade honom och Smulan här?

Lite försiktigt harklade han sig igen. Han öppnade munnen men fann inga ord. För han mindes inte att han varken läst eller lärt hur man konverterade en ork. Och speciellt inte hur man tog hand om en.

“… Jo… hjälpa Gork” sa han försiktigt och hoppades innerligt att han inte trodde det betydde något annat än att hjälpa honom mer än psykiskt. Kanske vissa handgester betydde annat på orkmål?