En tiondel av bytet i en räd var ofta en ganska stor del och än större denna gång som det verkade sen skulle Ingvals del skickas till hans familj. Ingen skulle kunna påstå att Ejvald inte såg efter familjerna till de krigare som föll under räderna på ett eller annat sätt. När Ragnhildr ställer sig upp och drar med lera över hans ansikte så ser han väldigt frågande ut men hoppades att det tillsammans med hans bistra uppsyn skulle ge bra effekt. “Då ska jag gå tillbaka och prata med resten. Du kommer med om du vill eller så väntar du här.” Han log och gav henne ytterligare en lätt kram innan han med bestämda steg gick mot mitten av byn där man byggt den stora brasan och dragit fram bänkar för att sitta på.

Väl framme så stegade han in i cirkeln av ljus. Det mumlades en del bland krigarna där och stämningen var lite dämpat. Han låter blicken glida över de som är samlade där innan han drar sitt svärd. Låter spetsen vila mot marken med händerna på svärdsknappen. Bara den gesten skapade tystnad och drog blickarna till sig. “Så, jag antar att ni alla är fundersam över det som nyss utspelade sig här?” Han kunde inte se Hadars kropp någonstans men det fanns färskt blod på en plats vid brasan. Bra då hade de fått se vad som skedde. “Bra, då blir detta mycket lättare för mig. För det första tänker jag lysa att Ragnhildr slagit Ingval då denne våldförde sig på en av de niriainska kvinnorna. Detta är som ni alla vet ett brott mot våra regler, hon borde ha lyft det med mig istället för att anfalla. Ragnhildr kommer få bota till Ingvals familj med en tiondel av sin del av bytet från denna räd. Då är den saken utagerad! ” Han slog svärdet i marken som för att förkunna domslutet fastslaget. Sen mörknar hans blick och elden bakom honom kastar sådana skuggor att han nästan ser ut att förvandlas till en av bärsärkarna från legenderna.” Det må så vara att jag inte hindrar er från sådana nöjen som Hadar och Ingval höll på med! Men jag vill helst inte veta om dem… Vad som är oförlåtligt å andra sidan är när två ur min hird… Min hird! Vänder sig mot den jag kallar dotter och försöker våldföra sig på henne bara för att hon avbrutit deras “nöje” och fått in ett bra slag! ” Han skriker inte men har höjt rösten som är kall som stål, långsamt lyfter han svärdet och lägger det på sin axel.” Om någon här anser jag gjorde fel som sände Hadar till Hel efter att Ragnhildr sänt Ingval dit redan, så kan ni ställa er upp nu, dra klinga så ska gudarna får avgöra vem som har rätt i en envig!” Hans isblå ögon glider över alla krigare där och ingen vågar möta hans blick i detta tillfälle. Ingen verkar nu ens ifrågasätta det som skett. Med en kort nick mot Biorn, slappnar Ejvald av och sticker svärdet i skidan innan han suckar.” Då så, inga fler tråkiga nyheter. Drick, ät och festa till gudarnas ära och vår framgång!” Som på kommando stämmer flera av krigarna upp i vrål som tas upp av alla inom kort. Biorn hade placerat ut de männen bra som tagit upp vrålet. Det bröt den tunga stämningen och firandet började återupptas.

Ejvald hade fått tag i ett fat med vatten för att både tvätta bort leran och den tryckande känslan av ilska som låg kvar. Inte över det som hänt utan att han låtit det hända. Men vad kunde han ha gjort för att hindra det? Han suckar lätt och vänder sig sedan mot firandet igen, får en mugg med deras medhavda öl då det inte var vanligt med öl i Nirai. Sen ler han och skakar bort den dåliga känslan, de hade tagit ett stort byte här och alla i räden skulle från endast ha nog med byte för att klara sig året ut.

Biorn vände sig mot henne och tog ett bestämt tag om hennes haka för att vänligt vrida hennes huvud åt sidan och sen tillbaka. Sen ler han roat och rycker på axlarna. “Jag har sett bättre smink på vissa kvinnor här i Nirai. Kanske ska vi se om de kan hjälpa dig så du kan lära dig det istället för svärdet? Eftersom du nu valt den vägen istället?” Det märktes tydligt att Biorn inte alls menade något av det han sade utan bara retades vänskapligt med henne och försökte få hennes tankar på annat.

“Min mor och Ejvald har alltid sagt att det var en otrevlig vana att springa rakt in i sköldarna vid träningen när jag var yngre.” Biorn log fortfarande när han svarade Ragnhildr och det var lite känslan av att han såg henne lite som en yngre syster. Sen klappar han henne lätt på axeln och nickade kort mot Ejvald som kom gående mot dem med sitt stop och en bägare i ena handen. Vid dem två stannar han upp och ser lite fundersam ut.

“Vad håller ni två på med här i skuggorna? Har det inte varit nog med smygande i skuggor för idag?” Han dricker ur sitt stop medan han sträcker över bägaren mot Ragnhildr. I den fanns det vin som hittats i ett av husen, han ville se hur hon skulle reagera på den smaken. Ejvald hade inte fattat tycke för den och trodde inte heller hon skulle men det var alltid kul att se hur de reagerade på den.

“Efter att jag just gjort klart för alla att jag ser dig som en dotter? Då vore det väl väldigt korkat av mig att förgifta dig? Så dum tror du väl inte att jag är… Och ingen av er två svarar på det där.” Han blänger lite på Ragnhildr och Biorn men ett litet leende lurar bakom den allvarliga fasaden han lagt upp nu. Sen pekar han mot hennes bägare och nickar kort. “Det där är vad de kallar vin, en annan sorts alkohol mot vad vi brukar dricka. En dryck som många av de förnämare folken dricker över världen. Jag har inte alls förstått varför men tydligen ska det vara något….” Han funderar lite innan han nickar och rycker på axlarna.

“Jag kommer inte på ordet just nu eller vad de sa om de som dricker vin.” Sen skrattar han och höjer sitt stop med ett finurligt flin då han hade sin mjöd och Biorn hade sitt mjöd medan Ragnhildr bara hade vinet. “Skål för en lyckad räd och säker färd hem senare.” Sedan dricker han djupt ur sin bägare med ett öga mot henne.

Ejvald och Biorn flinar båda två där innan Stig kommer förbi och dennes stop norpas av Ragnhildr. Ejvald och Biorn tittar på varandra innan de nickar samtidigt utan att ha sagt ett ord. “Ja inte förstår jag varför det ska vara så fint att dricka det där istället för mjöd eller öl. Men vin är tydligen lite starkare än mjöd ibland.” Ejvald följer Stig med blicken och ser sedan lite frågande mot Ragnhildr då hon lagt an det charmiga uttrycket nu.

Biorn sneglar lite mot Ejvald och nickar igen innan han lägger en hand på Ragnhildrs axel medan han ser på Ejvald. “Jag håller ett litet extra öga på vår unga sköldmö denna kväll Ejvald. Det kommer inte bli mer trubbel så du kan lugnt se över vilka som är sårade och fördela bytet.”

Båda männen ser på henne och ler snett innan de skrattar mjukt för att skaka på huvudet. Sen får hon en kram av Ejvald innan Biorn lägger armen om hennes axlar. “Åhh det är inte att du ska göra något som vi tror, det är för att skydda de andra som Biorn kommer gå med dig nu. Ibland tänker de inte så långt när de dricker och du börjar bli vuxen nu Ragnhildr. ” Han ser på henne med ett faderligt leende innan han tar ett steg tillbaka och höjer stopet.

Säga vad man ville men nog var stolt över henne och hur hon hade gått framåt på så många sätt sedan hon först hade satt sin fot på hans skepp. Han var stolt över hela sin hird nu också, de hade gjort många färder tillsammans och varit med som så mycket. Han suckar lätt och ser lite fundersam ut. Var skulle de ta vägen efter detta och detta var deras längsta färd så långt.

“Jag funderar på vart vi ska ta vägen efter detta, ska vi fortsätta längs kusten eller återvända hemåt?” Han tänker inte så mycket på att hon sade far utan det kändes lite naturligt på något sätt. Men sen kommer han på det hon sa och han ler varmt mot henne innan han tömmer sitt stop. Han vänder sig lite mot henne och lägger huvudet på sne innan han nickar. “Vad anser du? Hemåt eller göra ett försök att skaffa ännu lite mer byte?”

Det fanns fördelar med både och här, att resa hemåt gjorde att deras förnödenheter skulle räcka gott och väl men att de fick lite mindre byte. Att åka längs kusten gav dem möjlighet att få tag i än mer byte och hirden skulle kunna säkra en väldigt bra vinter för sin familj. Inte bara en bra utan väldigt bra vinter då de skulle kunna köpa all mat de kunde tänkas behöva och bättre kläder för vintern. Men for de hemåt skulle de snabbare få se sina familjer och berätta om vad de hade varit med om.

“Mahadwen, Iselem eller Celeras? Vilken av kusterna säger du vi bör ta oss till för att hitta byte där? ” Ejvald såg på Ragnhildr och verkade fundera lika mycket på det som att han ställde henne frågan. För hon har rätt i att de vore bättre om de lämnade Nirai just nu och hinna före rykten om att de är i närheten av de olika länderna just nu. Biorn hade inget intresse av denna diskussion nu utan såg ut över alla andra i hirden som firade och drack gott. Ejvald hade nog gärna färdats mot Celeras då det var en ganska stor handelsnation och därför kunde ge intressanta byten.

“Fundera på det tills imorgon Ragnhildr och ge mig ett svar då så sätter vi kurs mot den kust ni väljer.” Han hade på känn att hon skulle gå långt i livet på ett eller annat sätt. Så detta var också ett sätt för honom att förbereda henne lite på vad som kunde komma, det ansvar och funderingar som kunde följa med det.

Han satt på en bänk med blicken riktad mot det som var kvar av brasan från natten innan, frågan var om han hade sovit alls denna kväll eller bara varit vaken. Han vänder på huvdet när hon knackar honom på axeln och nickar. “Så Celeras och jaga pirater säger du? Då blir det så men jag vill att du förklara för mig varför du valde det.”

Han log snett och kliade sig lite i skägget medan han såg på Ragnhildr. Det var inte så att han tyckte hennes val var fel men som ledare för vad som helst så skulle det komma tider då man måste förklara varför man gjort vissa val. Och Ejvald ville förberedda henne så gott han kunde på det då han trodde hon skulle en dag få ta en ledande roll antingen i hirden eller på annat sätt.

“Vad vet vi om piraternas skepp och vad de kan vara beväpnade med?” Han hade flyttat blicken från henne till havet och deras skepp medan hon åt. Nu var det inte ett förhör av hennes kunskap längre utan en gemensam överläggning och förberedande av deras jakt. Hon hade rätt i att deras skepp var smidigare och snabbare än piraternas, men deras var större och tyngre vilket kunde bli en fara om man gjorde fel. Skulle de jaga dem till havs eller försöka finna deras tillhåll på land efter att ha förföljt ett av deras skepp?

Ejvald kliade sig lite i naclen och suckade lätt medan han funderade på det, en kort blick mot Biorn som nickade för att resa sig och börja väcka resten av hirden som sov så de kunde börja göra sig klara för avfärd. Var det kanske lite att testa deras tur med att jaga pirater? Kanske, men han kände på sig att det nog ändå kunde vara värt det och att de hade turen med sig. Sen ställer han sig upp, tar ett stop med mjöd och häller ut det på marken, fortfarande med blicken mot havet när han åkallar Tyr.

“Draken i vår för står stark,
Hell dig Tyr
Vi far till strid på okänd mark
när vi mot segern styr…”