- This topic has 61 replies, 3 voices, and was last updated 3 år, 4 månader sedan by
.
-
Ett litet leende fanns där på Nenyas läppar, mest över att hon såg ett slag av osäkerhet hos Isra. En som gjorde henne nöjd men också som hon inte hade tänkt att utnyttja. Kanske mest för att vara försöka skapa en relation där mellan dem. Hon hummade lätt till för att skratta ett genuint skratt.
“Åh, en ära förunnat få. Jag har hört rykten om den forna kronprinsessan i Iselem och det unga lejonet har haft en romans…” hummade hon lite roat. Det fanns en glimt som sade att hon tyckte om tanken med allt kaos som skulle kunnat starta där under bröllopet. För att sedan dra lätt efter andan.
“Eller vad tror ni?”
-
Ayperos höjde ett ögonbryn, inte så intresserad av skvallret eller romansen i sig, men om det kunde ge dem en fördel i deras planer var det något han gärna utnyttjade.
‘Intressant. Kanske vi ska lägga upp en plan kring det, för att… övertala det lyckliga paret att stå på vår sida, hm?’ föreslog han och gav Isra och sedan Nenya en blick som för att se om de höll med hans tankegång.
‘Några mer gäster av speciellt intresse?’ frågade han de två kvinnorna. -
Av någon anledning så kände hon sig lite lättad, men hon var noga med att inte visa det utåt. Istället nickade hon uppskattande åt både Nenyas och Ayperos ord.
”Åtminstone kan vi använda det för att manipulera situationen”, svarade hon med ett litet leende. Trots allt så visste de inte om den romansen fortfarande var vid liv, och om den inte var det, varför den hade upphört. Det kunde lika gärna visa sig vara dåligt blod mellan parterna och då skulle de troligen behöva välja den ena över den andra, men det funkade ju lika bra.
”Jag skulle föreslå att vi bjuder Iserions furstinna, Saskia Belsante. Iserions närhet till Karm i kombination med deras tämligen besvärliga relation kan vara oss till fördel. Dessutom har mina källor bekräftat ryktet om en ny mineral som i talande stund har börjat brytas i bergen kring Iserion, tydligen en mycket värdefull och potent sådan. Vi skulle tjäna mycket på att vinna över henne på vår sida”, fortsatte hon när Ayperos frågade om de hade några andra gäster i åtanke.
-
Åt Isras förslag nickade hon lätt, det var förstås en intressant person och den nya mineralen skulle kunna innebära rikedomar och andra fördelar. Vem vet vad som fanns begravd i en sådan skatt? Hon suckade lite lätt sedan, för det var inte det roligaste samtalsämnet. Hon sträckte på sig, lite trött och sliten nästan för att sedan se ner mot kartan.
Det kändes greppbart nu. Inte enbart ord som målats upp för henne… nästan evigheter sedan. Hon fuktade sina läppar med sina läppar för att sedan dölja en gäspning med sin ena hand.
“Ett intressant förslag, inte minst.”
-
Ayperos höll med Isra med en lätt handgest, som för att visa att de kunde gå vidare i samtalsämnet. Han nickade bara åt hennes förslag, han hade egentligen ingen större åsikt om saken.
‘Ju fler som är med och bevittnar, ju snabbare kommer ordet spridas… Men de som inte är närvarande lär få höra om det snart ändå.’ sa Ayperos, kanske en liten listig glimt i ögonen, som om han hade nån föraning om vad som skulle komma att ske.
‘Ah…’ han stannade upp vid nämnandet av mineralen, fundersam.‘Det är så klart ingenting nytt, en gammal hemlighet som hittat sig tillbaka till ytan… Historien har en tendens att upprepa sig. Mineral… från den andra sidan.’ han stannade upp och såg lite fundersamt ut i intet medan han funderade.
‘Ja, vi måste införa ett avtal, eller erövra Iserion.’ sa han till sist. ‘Med tiden kan de välja att tjäna oss, eller gå under. Oavsett kommer mineralen bli vår.’ sa han och vände blicken till dem igen.
‘Men vi måste skicka ett starkt budskap. Visa att vi är starka. Loradon chockerade Karm. Jag tror vi får chockera resten av världen då deras representanter är här.’ sa han och log lite roat.
‘Kanske några… exempel borde göras… Eller vad säger ni?’ -
Nenyas trötthet, eller om det var leda, gick inte att ta miste på, men hon ignorerade den för stunden och valde istället att följa Ayperos med blicken. Den där listiga glimten i hans ögon fick hennes hjärta att slå ett extra slag, något som upprepades när han expanderade sina planer med ord.
”Nå, vad är egentligen ett bröllop utan lite blodspillan inblandat?” Kommenterade hon lite retsamt.
”Har ni några specifika idéer, min kära?” Tillade hon i samma retsamma ton, kanske mest för att locka fram någon reaktion från Nenya. Hon gjorde sig förstås inga föreställningar om att det fanns några ömma känslor inblandat i deras arrangemang, men hon kunde inte låta bli att roa sig själv med illusionen. Trots allt hade det funnit en tid i hennes liv då hon inte önskat något mer än att vara älskad, en önskan som dött samtidigt som resten av hennes liv fallit ihop kring henne.
-
Den retsamma ton fick det för en kort sekund att blixtra till lite mörkare i Nenyas ögon. Trots allt var det fortfarande ett öppet sår för henne. Däremot sa hon inget speciellt utan såg utmanande på Isra för att nonchalant pilla bort det torkade blodet under sin nagel med sin ena hörntand medan hon väntade på Ayperos svar.
Förstås hade hon sina egna idéer. Blodspillan var något hon sällan var dåligt på. För att vara ärlig var hon rätt kreativ i den konsten. Bara tanken fick henne att le lite snett och det fanns kanske en gillande glimt där hos henne.
-
Aperos mörka ögon blixtrade till för ett ögonblick, för han var intelligent – eller gammal nog – för att se genom deras lek som for fram och tillbaka mellan de två kvinnorna. Men han låtsades just då som ingenting.
‘Åh jag har några idéer… Vi ska se vad dina kära släktingar tänker hitta på.’ påpekade han och såg på henne lite analytiskt. Skulle hon vara beredd att göra ett spektakel av sin far och sin farmor, ifall det krävdes? Ifall de försökte något dumt under bröllopet?‘Jag tror världen behöver en påminnelse om att det är de starka som styr, och de svaga som tjänar.’ han vandrade stillsamt en bit in i salen medan han tänkte, innan han lite teatraliskt vände sig om och betraktade dem två stå där framför honom.
‘Men det finns även en annan sak vi måste diskutera…’ sa han, och suckade lite inombords. Han var gammal – inte som en gammal gubbe, men han hade sett mycket, och levt långa år… Som resultat var han tålmodig, för det mesta, men för detta hade han lite tålamod. Ayperos knäppte händerna bakom sin rygg.
‘Det har inte undgått mig att vi har en… Laddad och delikat dynamik här. Att det finns en viss spänning mellan er två.’ sa han för att sedan fortsätta.‘Och jag säger nu så ni båda hör, jag har inte tålamod för sådana lekar. Vi tre står på samma sida. Jag har båda delat med mig hemligheter som bara ni känner till, som gör er mäktiga, som ger er potential bortom allt annat. Det vore synd om ni slösade dem på varandra.’ nå, lite konkurrens och utmaning var kanske bra, men det fanns gränser. Hans blick föll på dem båda i tur och ordning.
‘Nenya är min älskade, min räddare, min högra hand.’ det var sant, även om det nästan var svårt för honom att erkänna, men sanning var sanning.
‘Isra min blivande fru, min allierade, min lärling, och vi är tyvärr tvungna att spela enligt vissa kulturella normer… för tillfället… för att nå vårt slutmål.’ trots allt var han inte direkt den som såg allt för stor mening i att leva i ett giftermål, så som människorna gjorde.
‘Våra slutmål.’ tillade han, för trots allt hade Isra sina planer, och sina mål, saker som han möjliggjorde – och likväl hade Nenya det. De behövde varandra. Koncept som giftermål var omöjliga att följa för en demon som han. Han kunde låtsas, men att verkligen tro på äktenskapets helighet?
‘Vi kan transcendera denna konflikt mellan er. Vi har möjligheten att forma världen så som vi vill ha den, och göra den till vår. Är det inte en sak värd att stå förenade för?’ frågade han menande.
‘Och om inte…’ sa han, kanske lite varnande.
‘Gör som jag lärt er. Använd då detta förakt er emellan. Använd de råa känslorna för att stärka er själva, och kraften i er att förgöra våra fiender.’ sa han och slöt sin näve framför sig, som för att förtydliga vad han menade. De mörka ögonen betraktade dem båda, inväntandes reaktioner eller svar, hans medvetande tycktes stort i rummet, läsande och kännande på de känslor som fanns där. -
Reaktionen från Nenya fick det oväntat nog att pirra lite i magen, som om hon hade varit ett barn som gång på gång petade på ett rovdjur i en bur för att utmana ödet. En del av henne ville att Nenya skulle visa vad hon gick för, tanken exalterade henne, men Nenya behöll sitt lugn och istället var det Ayperos som påkallade hennes uppmärksamhet när han, något oväntat, adresserade deras lilla lek.
Trots att hon inte var dum nog att tro att Ayperos skulle hysa några sådana känslor för henne så kändes det som en pik att få höra honom kalla Nenya för sin älskade. Ingen hade någonsin kallat henne för det, och kanske skulle hon heller aldrig få höra det.
Hon gjorde trots det en avfärdande gest med ena handen, men hennes ögon var ursäktande när hon vände blicken mot Ayperos, en blick som dock inte helt kunde dölja den lilla, roade glimten där bakom.
”Det finns inget förakt. En barnslig lek bara, inget mer. Nenya vet att jag aldrig kan ta hennes plats, eller har för avsikt att försöka, inte sant, kära Nenya?” Sade hon med ett litet leende innan hon vände sin grå blick mot Nenya. Det fanns uppriktighet i hennes ord, men istället något nytt i hennes blick, en lockande utmaning kanske. Hon hade ganska snabbt efter Ayperos ankomst insett att hennes planer behövde ändras och Nenyas närvaro hade gjort det tydligt att hon inte skulle kunna vinna över honom så som hon först planerat, så som hennes farmor en gång lärt henne. Nej, i det här fallet var en tvåsamhet omöjlig… Så varför inte omfamna det okonventionella? Hon hade redan bjudit in en demon till sin sida, så varför inte göra detsamma med hans älskade?
”Tvärt om… Om hon kan förlåta mig för att jag retas så ska hon veta att jag är mer än villig att… Försonas”, fortsatte hon spinnande, ett leende fortfarande spelandes över hennes läppar.
-
Älskade. Det var nästan som om Nenya slutade lyssna efter det, det var det enda som värmde hennes hjärta. Lite mer rakryggad stod hon för att stryka en hand igenom sitt mörka hår och försökte att inte se allt för nöjd ut. Förutom en liten glimt i hennes ögon, som var fästa på Isra med ett smalt och roat leende.
“En liten lek… Ja.” instämde hon för att sedan ge ifrån sig ett genuint skratt åt det hela. Som om enbart tanken vore löjligt. Hon skakade nätt på huvudet så att det svarta håret slog omkring henne, för att sedan lite förvånat stanna upp och höja ena ögonbrynet mot Isra. Var det ett seriöst förslag?
Hon var tvungen att motvilligt att tanken gjorde att det pirrade till lite i hennes kropp och hon kunde inte rå för att lite utmanande stiga fram och strök undan några få hårstrån ifrån Isras ansikte bakom öronen. De blixtrande blå ögonen var intensiva på drottningen, med ett svagt och snett leende på läpparna.
“Åh…? Är det något du själv drömmer om Isra?” frågade hon lite retsamt.
-
Ayperos mörka ögon betraktade de två kvinnorna, nästan strängt ett ögonblick, innan något i hans ansikte mjuknade lite. Han hade kanske inte förväntat sig den reaktionen från kvinnorna. Trots allt var monogami ett koncept som religionerna så hårt inrotat i de flesta kulturer i världen. Han kände sig nöjd dock över att Isra och Nenya var villiga att tänka större, inte bara gällande detta utan kring deras planer, kring… allt. Och lite konkurrens kunde kanske inte skada?
‘Bra… Bra…’ sa han, lite tankfullt, uppmanande, med en road och gillande glimt i ögonen. Vem visste vilket band de tre kunde få till varann med tiden? Ett band som skulle stärka dem, få dem att tänka som ett lag, en synergi som kunde krossa alla deras motståndare. Speciellt efter att han tränat dem båda i att utöka sina sinnen så de kunde kommunicera med varandra på distans – något ett intimare band skulle hjälpa till med. Han studerade de två kvinnorna, lite nyfiken och samtidigt lite exalterad över vad som skulle hända. Spänningen mellan dem fyllde rummet, och han lät känslorna flöda över honom, stärka honom. Han väntade på Isras svar på Nenyas ord. -
Trots att hon var kortare än Nenya så mötte hon hennes blick med en självsäkerhet som nog fick de flesta att glömma hennes nätta fysik. Det var en drottnings blick, en som visste sin plats i världen, en som istället för att rygga undan för det nya och skrämmande valde att möta det och omfamna det. Just nu var det nya Nenya. Hon kunde inte påstå att hon attraherades av henne på samma sätt som hon attraherades av Ayperos, men det vassa i hennes ögon var likväl lockande, precis som den uppenbara faran.
Ett leende spred sig över drottningens läppar, ett leende som kulminerade i ett kort, klingande skratt innan hon ryckte lite på axlarna.
”Ah, säg snarare att jag, för vårt samarbetes skull, är villig att vandra även de okonventionella vägarna som livet har att erbjuda. Trots allt så kommer vi behöva lära oss att dela…” Svarade hon innan hon sköt en kort blick åt Ayperos håll. Det uppskattning hon såg i hans ögon fick hennes hjärta att slå ett extra slag och utan att tveka så sträckte hon på sig och lät sina läppar försiktigt nudda Nenyas. Det var ingen passionerad kyss, men mjuk, utforskande, och flyktig.
”Vi kan ju inte låta Ayperos ha allt det roliga för sig själv, trots allt”, tillade hon lite retsamt när hon lät sina läppar lämna Nenyas. Det hade känts annorlunda, men inte helt fel, något som förvånade henne mindre än hon trott att det skulle.
-
Den gillande glimten i Ayperos ögon fick Nenyas hjärta att slå ett extra slag med. Det förbjudna som var inom räckhåll kunde hon inte neka var en skön känsla. En exalterande sådan. Ett svagt leende fanns på henne läppar och hon strök sin tumme över hennes kind lite lockande för att sedan besvara kyssen lite prövande och utforskande. Deras läppar klibbades ihop något och lite retsamt och prövande strök hon sin vassa hörntand över hennes läppar.
“Åh nej… Det vore väl för tråkigt?” hummade hon, en viskande röst mot Isras läppar.
-
Demonens mörka ögon fortsatte betrakta de två kvinnorna. Den ena en stolt drottning från Me’erisia, den andre en stolt adelskvinna från Karm. Det var en märklig kombination, men han hade ingenting emot att de två verkade finna ett tycke för varandra – experimentellt eller ej.
‘För vårt samarbete, hm?’ frågade han lite roat över Isras ord, som om han visste det fanns något mer bakom orden. Trots kyssen de delade var mer av en flyktig och utforskande en, log han lätt över vad han såg, speciellt då Nenya verkade föra kyssen ett steg längre än vad Isra hade gjort.
‘Det är nästan som om jag borde lämna de två damerna ensamma.’ sa han, medan han närmade sig dem, hans steg nästan svävande över det speglande golvet.
‘Men det vore allt för tråkigt…’ hummade han då han var så nära att hans viskningar kunde vidröra dem. Han sträckte fram sin vänstra hand för att stryka den över Isras hår, den högra för att lägga den på Nenyas rygg, hans röst lockande och behaglig som alltid. -
Ayperos ord och Nenyas läppar som viskade intill hennes fick hennes armar att bryta ut i gåshud, och trots att hon valt vägen själv så kunde hon inte låta bli att känna ett visst mått av panik stiga inom henne. Det som höll på att hända gick emot alla normer som hon växt upp med, som format henne, och att ta det där klivet över var, oavsett om hon ville det eller inte, skrämmande. Paniken inom henne blandades med det förbjudnas lockelse och hon kunde känna hur hennes kinder hettade, hur den starka, hårda fasad som hon varit så noggrann med att bibehålla föll. Alla känslor hon tycktes uppleva speglades i hennes ögon när hon såg upp på Nenya, och när Ayperos slöt upp vid deras sida, på honom.
Hans hand som smekte hennes hår fick hennes hjärta att börja slå hårt och snabbt och trots de motstridiga känslorna inom henne så ville hon inte att det skulle stanna där. Ändå… De var tvungna att vara försiktiga. Om de skulle spela ett spel inför resten av världen så kunde de inte riskera att rasera hela planen bara för detta ögonblicks infall, men hon hade inte viljestyrka nog att säga eller göra något annat än att stå där, med Nenyas ena hand mot sin kind och Ayperos fingrar smekandes över hennes hår. Kanske skulle hon aldrig mer få uppleva känslan av att vara älskad, men just då var hon villig att byta det mot den berusande känsla som nu fyllde henne. Det, och maktens rus.
Som för att understryka den tanken så höjde hon sin ena hand och lade den mot demonens kind, mjukt, nästan ömt. Hon ville trots allt inte att han skulle gå, för som han sade, det skulle vara allt för tråkigt…
-
Blicken som mötte Nenyas fick henne att le så att hennes hörntänder syntes. Det fanns något roat och lockande i hennes blick. Paniken blandat med en glimrande lockande var berusande. Hon kunde höra hur Isras hjärta slog allt snabbare och lite retsamt slog hon i takt på hennes nacke som hon smekte.
“Bank… bank… bank… Vad ditt hjärta slår Isra…” hummade hon retsamt mot hennes läppar för att böja sig fram och stryka sin ena hörntand lockande över hennes underläpp. Inte hårt och utan att rispa henne.
Ayperos hand kändes mjuk på hennes rygg och hon tryckte sin bak mot honom lite lockande. Fast hade fortfarande blick fäst på Isra. Nästan lite av fascination över vad hon skulle göra till näst.
-
Ayperos leende blev något vassare, men samtidigt med lockande då han märkte strömmen av känslor och konflikt inom Isra.
‘Släpp taget… Vad finns det att vara rädd för?’ undrade han lugnt, trots allt – vem kunde mäta sig mot dem om de stod på samma sida? Hans mörka ögon fäste sig i Isras då hon rörde vid hans kind, mörka ögon man enkelt kunde drunkna i. Ögon som var så gott som lika gamla som världen, åtminstone på något vis som räknades. Ändå vandrade de mörka ögonen över Isra och hennes klädsel med en uppskattande blick, på samma vis som han sedan lät sin blick falla över Nenya. De två som motpoler till varandra, Nenya med sin ljusa hy och sitt mörka hår, Isra med sitt ljusa hår och den mörka hyn. Han slöt ögonen för en stund och lyssnade till hjärtslagen som Nenya påpekade, och hans log lite mer.‘Mmh…’ hummade han bekräftande, och öppnade ögonen – nyfiken över vart Nenya skulle ta detta, även om han lätt kunde gissa då hon pressade sig mot honom, situationen en delikat dans där i den stora tronsalen som bara i stunden var ämnad för deras lilla lek.
‘Ta vad du vill ha, drottning Isra…’ uppmanade Ayperos, som han gjort då de talade om makt innan, och en hand lockande under Nenyas haka som för att visa upp henne för Isra. -
Det här var inte vad hon hade föreställt sig när hon klivit in i tronsalen för bara en kort stund sedan. Nog hade hennes tankar de senaste dagarna, efter samtalet med Nenya efter att hon återvänt, lekt med idén, en möjlighet att skapa sig en ny plats snarare än att ta en annans, att bli outbytbar inte bara för Ayperos, utan också för Nenya. Det hade varit en tanke som hon fått en chans att yttra högt, och mottagandet hade varit… Nå, hon hade kanske inte förväntat sig att Nenya skulle vara så mottaglig för den.
Att de båda andra hade uppfattat hennes motstridiga känslor var uppenbart och om hon inte hade varit så upptagen med att hålla sagda känslor i styr så hade hon nog svurit åt sig själv för att ha låtit det skina igenom. Men istället så lät hon sig finna någon slags styrka och säkerhet i Ayperos mörka ögon och hans mjuka, lugna röst. Vad fanns det egentligen att vara rädd för..?
Hon drog darrande efter andan innan hon gjorde som hon blivit rådd och släppte taget om rädslan, om de motstridiga känslorna. Hon slöt ögonen och lutade sig in mot Nenya för att fånga upp hennes läppar i en ny kyss, en hungrig kyss, inte lika försiktig som innan.
”Jag vill ha hela världen…” Mumlade hon med ett leende över läpparna, läppar som fortfarande var så nära Nenyas att de vidrörde dem när hon talade. ”Med er”, tillade hon och bröt bryskt kyssen och vred istället huvudet mot Ayperos för att med handen som hon hållit mot hans kind, lägga den bakom hans nacke och dra honom till sig, in i den närhet som hon och Nenya redan delade, innan hon fångade upp hans läppar i en lika hungrig och het kyss.
-
Lika hungrigt besvarade Nenya kyssen till Isra. Kanske fortfarande lite road över hur situationen utvecklades. Orden från drottningen fick henne att skratta genom att andas hastigt ut mot Isras nacke. Förstås skulle världen bli deras. Men hon var fortfarande inte helt säker på vad hon skulle vilja dela med Isra. Fast vad spelade det för roll att hon spelade en roll för några år?
För att sedan lyfta blicken mot Ayperos och Isra när de möttes i en djup kyss. Hennes ögon blixtrade till något avundsjuk, för att sedan mjukna något när hon mötte Ayperos blick.
-
Ayperos nickade stillsamt, nöjd över Isras ord om världsherraväldet.
‘Det gläder mig… Trots allt är det inte mindre än vad vi heller vill… Tillsammans…’ sa han och gav Nenya en road glimt med sina ögon. Kanske det till en början mest varit hans vision, men med tiden hade Nenya också blivit mottaglig för hans tankar och framtidsvisioner. Demonen lät sig dras in i Isras kyss, deras läppar fastklistrade i hunger och passion, en kyss som lovade makt och njutning, medan hans hand gled ned till kurvan som var hennes höft för att dra henne närmare sig och Nenya. I ögonvrån såg han Nenyas blixtrande glimt, och han vände blicken till henne för att böja sig fram och placera en lika djup och passionerad kyss på Nenyas läppar som han precis delat med drottningen, en försäkrande kyss om att han inte skulle lägga Nenya åt sidan.‘Jag räcker till er båda…’ retades han mot Nenyas läppar efter kyssen i ett roat leende så de vassa tänderna syntes mer. Hans mörka ögon fick en lurighet i sig, och han vände sig mot Isra.
‘Vad säger du, Nenya… Tror du det är dags för vår kära drottning att få smaka på vårt blod?’ hummade han, trots allt hade både hans och Nenyas blod sinnesförhöjande effekter som kunde göra kvällen ännu mer intressant, och kanske lägga ned Isras oro.
You must be logged in to reply to this topic.