- This topic has 63 replies, 2 voices, and was last updated 3 år, 1 månad sedan by
.
-
Det var alldeles för mycket oljud för Ranghildr och hon grimaserade illa över allt skrikande. Det kändes som om någon tryckt ner henne i det iskalla vattnet igen, eller kanske mer slog hennes huvud mot relingen på hennes skepp.
Ilskan inom henne blossade upp, men hon hann inte riktigt varken agera, säga eller tänka innan Freggi ramlade på henne. Hon blinkade till och såg på henom med en förvånad blick men det var en rodnad där. För hon hade nästan en instinkt att pressa sig mot Freggi. Lite lättad var hon när Freggi rullade ner på golvet och andades ut för att sedan sätta sig upp och se mot Fjalnar.
“Ut? I den kylan utan kläder?” frågade hon med ett litet skratt och skakade nätt på huvudet för att lägga sina armar i kors så hennes bröst framhävdes något mer.
“Över min döda kropp!”
-
“Så klä dig då förbannade vittra, eller så blir det över din döda kropp!” Fjalars röst steg nästan i falsett och han vände tvärt på klacken och stegade ut. Han lämnade dörren öppen så att kall nordlig nattluft strömmade in i bastun.
Freggi hade ställt sig snabbt upp och stod nu och gungade oroväckande fram och tillbaka medan hen försökte fokusera blicken – på vad visste hen inte. Hen huttrade till och såg ner på golvet. Kläder… Fumligt böjde hen sig ned och plockade upp ett plagg som hen trodde kunde vara Ragnhildrs. Hen sträckte över plagget, men allt rörelse började få det att vända sig i magen på hen. Hen höll för munnen och tvingade tillbaka en kväljning.
-
“Vittra? Är det du eller jag du talar om med den ljusa rösten?” ropade Ranghildr efter honom för att ta emot plagget som räcktes mot henne som var pissblött fortfarande. Hon grimaserade lite åt det, för hon ville inte ut. Lite lidandes såg hon på Freggi som tycktes vilja vrida magen ut och in.
Hon korsade sina armar och skakade bestämt på huvudet för att sedan trycka ner Freggi på en av bänkarna igen. Resa sig upp och greppa tag i dörren till bastun för att se på Fjalar i ögonen.
“Antingen kommer du hit och slåss, eller så stannar du där ute i kylan och förfryser själv!” fortsatte hon ropandes och tog tag i dörren för att dra igen den med en smäll
-
Freggi lät sig tryckas ned på bänken, men hasade något närmare dörren för att få lite frisk luft när den öppnades och stängdes om vartannat.
När Ragnhildr verkat få sista ordet öppnades åter dörren och Fjalar klev in, arg som ett svin. Han var så arg att han inte fick fram ett ord, han bara måttade knytnäven i luften och var på väg att låta Ragnhildr smaka på den. Freggi, tillfälligt klarare i huvudet av den friska luften, noterade vad som hände just bakom Ragnhildrs rygg. Av ren reflex reste hen sig hastigt. Vad planen var hade hen inte riktigt klart för sig – ställa sig i vägen bara eller slå tillbaka? Allt hen visste var att Fjalar inte skulle få slå henne bakifrån. Som det nu hände sig fick Freggi ta emot slagets fulla kraft rakt på käken och föll som en fura på golvet bakom Ragnhildr.
Fjalar verkade inte bry sig nämnvärt dock och riktade åter in sig på att ta striden med Ragnhildr. Han verkade inte intresserad av hur inblandad Freggi var, Ragnhildr var en lätt syndabock. Freggi var dock inte helt utslagen. Den suddiga och fortfarande svajiga blicken lyckades fånga upp Fjalars fötter. Hen började dra i dem, men det enda som hände var att hen lyckades vända Fjalars uppmärksamhet mot sig själv istället. Fjalar såg ner, morrade till och sparkade bort Freggis händer. Men Freggi log, hen visste att Ragnhildr skulle ta denna chans och Fjalar hade inget att sätta emot den blivande sköldmön.
You must be logged in to reply to this topic.