Ithia lyssnade på hans ord tankfullt, och undrade om det fanns något mer där under ytan. Trots allt verkade han lite mer tyst nu än han varit innan med sin nonchalanta och mörka utstrålning. Då det plötsligt var tal om Sera verkade det som om något förändrades. Men hon hade väl fel, för där kom han igen med sina hån, och hennes ögon smalnade…[Read more]

Arand nickade tankfullt över vad Maeve berättade. Hon hade nämnt denna völva förr, och även om han hört om dem var han inte helt inbegripen i vad det innebar och vilken makt de var. Men om de kunde hålla de krafter som fanns inom Maeve i styr var det en makt man inte underskattade.
‘Din far är säkert en man intelligent nog för att ta henne åt s…[Read more]

Arand såg lite vaksamt på Maeve då han satte sig ned igen, denna gång mittemot henne. Trots allt var det kanske bäst att hålla lite avstånd efter vad han sett, men vad visste han?
‘Påminn mig om att inte göra dig arg.’ sa han med en nickning mot hennes blodiga nävar. Han tömde ett mödstop ungefär i samma takt som under deras ölhävningstä…[Read more]

Ayperos nickade över hennes insiktsfulla ord. De talade samma språk, trots allt.
‘Så låt oss ställa till med din stora fest, och rekrytera de vi kan då ingen längre kan neka ditt grepp om tronen.’ sa han som om det hela var en väldigt simpel sak.
‘Med våra gemensamma resurser kommer det inte vara svårt att hitta lilla Fëani, var hon än gömmer sig.…[Read more]

Arand betraktade henne lite eftertänksamt, tyst och kalkylerande som han alltid gjorde. Trots allt var han inte en man av många ord, som snarare ältade och vände och vred på vad han såg tyst inuti sig. Kanske han borde frågat henne om hennes relation till Yazfein, men samtidigt var det svårare än att gå in i en strid med dragna vapen. Konstigt…[Read more]

Gillesmedaljongen som föreställde Grå gillets vapen vibrerade lätt under hans tunika. Ett klart tecken på att någon form av magi var i luften. Men han hade redan känt det inne i salen, men att något inte stod helt rätt till var han övertygad om och hans blick hårdnade något då han studerade Yazfein lite mer noggrant. Han besvarade inte bugning…[Read more]

Arand nickade lite frånvarande över Fëanis ord.
‘Snart blir det bättre, ska du se. Och det gör jag med.’ sa han till hennes påpekade om att hon kände sig främmande.
‘Men ändå känner jag mig mer avslappnad bland Kaldrländare än Karmaner. De känns som ett ärligt folk, raka, direkta. Det passar mig bättre i smaken.’ sa han och såg sedan på Fëani i…[Read more]

Aenyas gröna ögon lyste av hat, sorg och ilska, och hennes ansikte var förvrängt i sammanbiten ilska som legat där under ytan varje dag, varje vakande ögonblick – ja varje vakande sekund sedan hon lämnat Iserion. Den hade ätit upp henne inifrån, förtärt och frätt bort det som en gång varit en varm och förstående alv. Istället var det bara skugga…[Read more]

Audgisil gav Rune en liten road blick över hans aptit, och ett litet höjt ögonbryn. Att mannen hörde allt de sa var uppenbart, men samtidigt hade han inget behov av att hålla saker hemliga för sina män och kvinnor. Ordet skulle sprida sig i alla fall. Men mörkeralvens ord fick en skugga att fladdra över Audgisils ansikte, och hans annars trevliga…[Read more]

Efter att Maeve hade lämnat Sätet hade Arand suttit en stund tillsammans med Fëani, som fortfarande kallade sig Nenye. På ett vis hade det varit en lättnad, för stämningen där i bordet hade varit väldigt tryckande och obekväm. Men trots det hade han inte kunnat undvika känslan som sa åt honom att något var fel. Rastlöst hade han suttit vid bo…[Read more]

Aenya gjorde en bister min över hennes kommentar. Kanske hade hon gått för långt, men hon kunde inte låta alverna hamna i kläm på grund av människornas arrogans igen. Inte efter allt hon varit med om, och inte efter vad de gjort till henne och till skogen. Det spelade ingen roll om Nearena försökte på diplomati, för hon visste att människorna…[Read more]

En liten suck lämnade Aenyas läppar, det var uppenbart att kvinnan framför henne inte såg någon skuld i hennes lands agerande eller i hennes familjs agerande. Typiskt människor, som trodde världen tillhörde dem. Som trodde de kunde göra vad de ville, utan konsekvenser. Men inte längre. Men nämnandet av Vendrik fick en ilsken glimt att blixtra ti…[Read more]

Skogen hade en tung luft och atmosfär över sig, vackert må det vara, men detta var en plats som varit orörd i årtusenden. En liten del av den gamla världen, där alvernas magi under tidsåldrarna långsamt sugits in i trädens och växtlighetens rötter och gjort dem till ett. Allting där verkade ha ett liv, ett medvetande, allting verkade ha ett annat…[Read more]

Arands blick fortsatte söka sig över de i deras närhet, men det var omöjligt att få någon klarhet där bland folkvimlet, skrattet och festandet. Han kunde inte fokusera sina sinnen på någonting, och rycktes bort från sina tankar då Maeve rörde vid hans arm. Ett ögonblick hade han varken hört eller sett något, men nu noterade han den märklige manne…[Read more]

Asgeir hade gått lite hit och dit och talat med de olika gästerna, social som sin far. Då Ranghildr plötsligt var där log han ett varmt leende mot henne, så lik sin far men kanske snäppet fagrare.
‘Verkligen?’ frågade han, lite förvånat.
‘För att vara helt ärlig mor är jag lite orolig för henne.’ sa han och blickade mot Maeve där hon satt.
‘Hon…[Read more]

Ayperos såg lite road ut över hennes sätt.
‘Du talar som en politiker.’ sa han med ett skratt. ‘Försiktig, men ändå djärv. Utan att binda sig, eller avslöja alla sina kort, men ändå redo att spela dem då läget visar sig.’ påpekade han muntert.
‘Frågan är, vad gynnar oss bäst?’ undrade han och vände hennes egen fråga till henne.
‘Jag är in…[Read more]

Hade Felaern vetat att hon såg på honom som en fångvaktare hade han rynkat på ögonbrynen. Visst, hon var väl deras fånge, men hon var också deras gäst. Men den kulturella klyftan mellan dem var rätt stor, och han som inte hade haft med människor förr hade svårt att förstå att hon inte tänkte som hans folk. Åt hennes tack ryckte han på sina bred…[Read more]

Ithia kunde inte annat än känna ett växande obehag för mannen som på alla vis verkade vara respektlös för den position han hade. Sättet han betedde sig, hur han drack vin, hur han satt, hur han talade till henne. Och framför allt hur han talade om Sharah, som om det hela vore ett skämt. Som om hela världen var ett skämt. Och medaljongen…[Read more]

Arands blick fortsatte betrakta Yazfein där han stod, men lät det vara sedan för stunden och fokuserade istället på Fëani. Han nickade stillsamt i Maeves riktning under skålen, ett lätt leende på läpparna. De skulle ha tid att prata senare, det var inte hans plats eller hans sätt att ta mer rum än han redan gjorde. Likväl behövde Fëani vila up…[Read more]

Audgisils ögon vandrade från Rune till mörkeralven, och han nickade lätt. Han gjorde en gest åt några av sina krigare.
‘Eskortera vår gäst till gäststugan.’ sa han och såg på Rune menande, och syftade på gäststugan som tillhörde kungafamiljen och låg på en av stadens klippor med vacker havsutsikt.
‘Jag beklagar, Ziy, men jag måste be dig stanna i…[Read more]