Hon hade antagligen i hemlighet önskat att Ayperos skulle vinna, för när han föll på knä och fick medge sig besegrad så kände hon sitt hjärta sjunka en aning. Det var en oväntad känsla och hon fick samla sig någon sekund innan hon skakade av sig känslan och log innan hon reste sig och gick fram till de båda männen.

”Ni fortsätter att g…[Read more]

Lite förvånad var över de orden som föll ur hennes läppar. För så detaljerat och genomtänkt hade inte drottnigen trott att hon skulle svara henne. Det var över förväntan. Hon hummade lite nöjt och för att dölja sin förvåning sippade hon på vinglaset ett par gånger för att sedan hålla ner det för att en tjänare snabbt fyllde på vinet som om det i…[Read more]

Det var förstås svårt att tänka på hur hon skulle förklara det. Hur förklarade man för någon hur man andades? Det kände så naturligt för Vésiva och för att vara ärlig var det som om hon alltid hade gjort det. Vilket förstås in var riktigt sant, men nästan åtminstone. Länge nog. Det var åtminstone ett tag upp till ytan.

“Så, vad är det du längtar…[Read more]

Putsväck var båda de små männen och Tussie visste inte riktigt helt vad hon skulle ta sig till. Hon ryckte lite på axlarna för att sedan slå sig ner på en av stolarna och trumma med sina fingrar på bordsytan medan hon väntade på att någon av de skulle komma tillbaka. Hon fiskade upp en honungskaka ur hennes ficka som hon började mumsa på under tid…[Read more]

Lite retsamt höll hon upp mappen så att de var precis utöver räckhåll för hennes vän. Trots allt var Sera längre än de flesta och det var alltid något roande att retas. Till slut lät hon mappen nå Hultas fingrar med samma varma skratt. För henne själv hade hon redan hunnit göra några små justeringar, inte så att det märktes allt för mycket men någ…[Read more]

Lite för avslappnat satt Sera i sin säng, lutandes mot den kala väggen med en bok i famnen. Fast det såg inte riktigt ut som om hon var intresserad av det, utan snarare ett annat föremål som låg framför det. De mörka fingrarna höll upp en mapp med olika papper i och det fanns ett finurligt leende på hennes läppar när hon vände blicken mot s…[Read more]

Ett väldigt oväsen bröt plötsligt ut från platsen där tävlingarna skulle hållas. Det var ett tjugotal röster som skrattade och ropade och tycktes heja på någon, blandat med ilskna rop och chockade flämtningar från människorna som stod kring vad som tycktes vara centret för kalabaliken. Ljudet av stål som träffade marken hördes plötsligt och sek…[Read more]

Det nöjda flinet över hennes läppar var svårt att dölja, och så fort hovmästaren försvunnit utom synhåll så kunde hon inte låta bli att skratta högt innan hon tog Arands ena arm i sin och började gå med honom bort till rummet som blivit tilldelat henne då hon först anlänt till Hannadon.

”Nej, det var bara det att du sade något”, svarade ho…[Read more]

Och Tipum hade förstås modifierat även generalen. Han förlitade sig kanske lite väl mycket på sin styrka, för han var trots allt fortfarande sig själv, men han höll jämna steg med Ayperos, något få dödliga skulle klara av att göra. För sin drottnings skull hade han hållit tillbaka en aning till en början, medveten om att denna gäst inte var ve…[Read more]

Finn hade inte tagit allt för lång stund att plocka upp pinnarna och hade snart en fullfamn likaså. För vem brydde sig om storlek och skönhet när det kom till ved? Åtminstone hade han inte hört några krav. Han lyssnade inte riktigt på vad Corrin sa och nickade lite åt det hela lite disträ och i andra tankar. När väl han hörde hans bedjan såg han…[Read more]

Hon lyssnade på hans ord och nickade då och då som för att visa att hon fortfarande lyssnade, fastän hon hade blicken ner i vinglaset för att iaktta den skvalpande röda vätskan. Det skulle inte vara särskilt svårt att få fram de vampyrer som behövdes för att skapa det kaoset som skulle behövas.

“Hus Tossel har skapat ett namn om sig i Österhamn.…[Read more]

Om hon hade noterat hur han höll andan och mötte hennes blick eller inte var omöjligt att avgöra, särskilt när hon vände sig om och började gå. I varje fall sade hon inget om det utan promenerade bara, lite vingligt, i maklig takt över kullerstensgatorna. Arands idé om att tvinga Sandors tjänstefolk att bereda någon slags mat åt dem under denna s…[Read more]

Tystnaden som följde stod i skarp kontrast till Salims hårda ord som hade tyckts eka i fängelsehålan längre än vad som var naturligt. Hans fotsteg följdes av vakterna till dess att inget mer hördes utom de tillfångatagnas egna andetag.

”Åh han är inte död, inte än, inte som er mor”, ljöd plötsligt en röst, en mjuk och varm stämma, behaglig at…[Read more]

Hon daskade till honom på ena armen när han liknade henne vid någon som kravlat sig upp från helvetet, men hennes flin bestod.

”Nå, det kan jag väl gå med på… Och kanske ett glas vatten eller två. Det smakar som om en katt hade krupit ned i halsen på mig och dött”, medgav hon efter att hon tagit hans hjälp för att komma upp på fötter. Det var lit…[Read more]

Om hennes kinder hade varit en annan färg hade det säkert synts att hon rodnade när han började knäppa upp sin kappa, men hon besparades den uppenbara förnedringen och för det var hon tacksam. Hon kunde ju känna hur kinderna hettade och hon fick nästintill tvinga sig själv att ta sig samman och le artigt utåt.

”Nå… Gör inte illa varandra allt fö…[Read more]

Salims ord ekade i hennes huvud. För att vara ärlig, klandrade hon mest sig själv. Hon hade varit förblindad av sin kärlek, naiva sätt och… självisk. Om hon inte hade vandrat in på det sättet hon hade gjort kanske varken hon eller Dastan skulle blivit fångade eller torterade. Kanske det hade varit bättre om de bara hade låtit henne dö. För vad…[Read more]

Att andas lugnt och sansat var svårare än vad Toss först hade trott, men han hann hämta andan när allas uppmärksamhet riktades till främlingen som hade mage att avbryta dem mitt i samtalet. Sen hade han förstås inte lika stor mage som Toss själv. Det var ett fantastiskt verk i sig, fylld med godheter och ibland skvalpade den som havet själv. Me…[Read more]

Vésiva nickade lätt åt hans ord. Så länge de sedan kunde komma in i skogen och finna de rikedomar de en gång talat om. Om de inte skulle finna dem skulle de åtminstone ha ett äventyr att tala om – även om det inte gjorde henne rik.

“Det är en lång väg ner till värdshuset. Vi skulle kunna göra ett vindskydd av träd och löv?” föreslog hon oc…[Read more]

Lite i sina egna tankar, stannade hon upp och lade ögonen på Wreax. Ett litet tag var hon tyst, som om hon försökte att pussla ihop om hon hade missat något. Var det något ärende som hon hade bett Wreax om? Nej. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon nickade mot mannen för att sedan räta till sig själv så att hon stod där med en rakare…[Read more]

Lite disträ och omedvetet lade Finn en hand över Kathyrin axlar och började dra den fram och tillbaka för att skapa värme åt sin vän. Trots allt kände han sig rätt varm, i alla fall ännu. En eld lät inte för fel, åtminstone lyste de upp mörkret som skulle omsluta dem helt snart. Han släppte sitt grepp om Corrin för att sedan ta tag i lyktan. Han n…[Read more]