Finn följde lojt efter Corrin, lite som en skamsen hund som visste att han inte riktigt fick lov att göra det och inte ville ha bestraffning. Han följde efter honom in i studierummet och när han skulle fånga upp dörren lyckades han slå till ett litet klot som började rulla ner för hyllan. Ögonen spärrades upp på Finn. Inte nu. Inte bara någon…[Read more]

Som vanligt när Finn var nervös letade hans händer efter hans skjortkant som han krampaktigt höll i båda händerna och drog i för att lugna sig själv. Om skjortan någon gång varit vit, kunde man ifrågasätta det var snarare i en prickigt brunsvart mönster med alla fläckar han fått av att han så ofta spillde på sig själv. Trots att han försökt få bo…[Read more]

Ati blinkade och skruvade på sig några gånger, innan hon lyckades frigöra sig tillräckligt från Neeana för att kunna sätta sig upp. Hon såg ned på den andra kvinnan, och hur hon fortfarande sov, och flinade till lite kort. Hon petade på hennes kind.

“Ah, hallå?” Kollade hon, för att se om hon var med än. Sedan kikade hon upp och spetsade sina…[Read more]

Kaara återgäldade den korta nicken, innan de odöda på nytt föll över dem. Hon drog tillbaka sina läppar för att visa tänderna i avsky då ännu en hatad odöd svingade sina armar i ett försök att omfamna henne, men hon smiter undan med ett kvickt steg bakåt, viskar ett kort tack till Nenna för att hon har ordentliga skor på sig och inte själv snubb…[Read more]

Sova var bra. Sova betydde att hon inte behövde hantera de varma känslorna, så tillslut, med Neeana ännu i famnen, så lade sig även Ati och somnade in för natten, aningen varmare än sist…

En klar nackdel med att sova utomhus, dock, var att det inte fanns några väggar, gardiner eller något tyg som skyddade mot solens första strålar, el…[Read more]

Dammet fick Drosai att hosta, och sedan när Jasper landade på hennes bröstkorg så fick det henne att kipa efter andan, och dra in än mer dam, vilket såklart gjorde hostan värre. Ingen god gärning gick ostraffad, i hennes mening, men hur obekvämt det hela än var så var det ändock bättre än att den ungdomlige mannen skulle få sitt huvud inslaget…[Read more]

Tacket från Neeana tog bort det sista lustiga i situationen, även om skratten fortfarande ekade i Atis skalle. Nej, det var ett för seriöst tack för att bara handla om skratten, och det förvandlade hennes flin till ett varmt leende. Hon gav Neeana en kläm med sina armar, för det kändes rätt.

“Ahh… inget att tacka för.” Sade hon, med lite mindr…[Read more]

Nöjd med vikten av svärdet tillbaka till i sin hand så torkar Kaara av blodet från det på ett av liken. Trots sina inklinationer utanför stridigheter, så hade hon största respekt för sitt vapen. Med tanke på vad det just hade åstadkommit så förtjänade det att hon behandlade det med största ära hon kunde mustra i denna nya helvetets situation hon n…[Read more]

Ati kunde som sagt inte längre hålla flinet från sina läppar, och även om skrattet tillslut dämpades till några korta fnitter så var det fortfarande som klistrat på hennes läppar.  I stunden så vaggade hon dem lite från sida till sida i takt med skratten.

“Ah, bra, bra! Ja, jag vet allt hur man beter sig!” Nickade hon nöjt. Det var väl inte det…[Read more]

“Tharmad. Väster om Barastar.” Förklarade hon kort. “Stort förr. Fyllt med odöda nu.” Sen tyckte Drosai förvisso att de flesta gamla ruiner såg ut som att de kom från Tharmad. Hon hade möjligtvis en aningen vinklad syn på det hela. Det betydde dock inte att hon inte var på sin vakt, och hon betraktade ‘basängen’ med yttersta varsamhet. “De kanske…[Read more]

“Aha…” Konstaterade Ati och rynkade nu lite på sina ögonbryn. “Så… Då får du inte?” Funderade hon högt. “Så du tänker försöka fly?” Utbrast hon förskräckt, och kramade om Neeana hårdare, närmare. “Men då blir det kallt igen, det kan jag inte tillåta!” Nu kunde hon dock inte hjälpa det – hon började skratta!

Det ryckte i Atis mungipor, men hon kämpade, KÄMPADE med att hålla flinet tillbaka, och lyckades tillslut till största del. Hon kisade ned på Neeana med en förundrad blick.

“Ah, tror du det?” Utbrast hon. Hon tänkte då klart inte låta sig ut retas. Bli utretad? Hur det än var med det… “Eh, behöver du se efter? Så att du, ah, vet om det är okej…[Read more]

Ati fortsatte väl, rätt så oavsiktligt, att bete sig som en ‘pojke’, genom att krama om Neeana med en omvälvande omfamning, där hennes kroppshydda skyddade henne mot kylan. Hon fnös till lite roat över den andra kvinnans ord.

“Varför inte? Är pojkar kallare?” Sade hon, men den här gången var förvirringen mest fejkad. Hon var som sagt väl medvete…[Read more]

När de odöda pressade fram mot dem så förbannade Kaara mentalt att hon inte fortfarande hade sitt svärd – trots allt var att kapa ett huvud betydligt enklare än att slå in ett, speciellt med ett vapen gjort för just detta endamål. Men det fanns inte en tanke på att be om att få svärdet tillbaka, hon hade själv tappat det, och hennes nya frände v…[Read more]

Ati höjde på först ögonbryn, sedan ett andra. Blinkade några gånger. Nog för att hon förstod skillnaden mellan pojkar och flickor, som så, men hon såg inte vad det skulle göra för skillnad när det var kallt. Och vad att hon såg ut som en pojke hade med någonting att göra. Atis förvirring över hela situationen måste ha stått klart på hennes ans…[Read more]

Det var inte direkt varmt, det var Ati tvungen att erkänna, men hon hade sen länge slutat oroa sig för sådanna bekymmer. Dagen hade värmt henne tillräckligt för att hon skulle kunna klara sig genom natten utan vidare problem. De värsta dagarna var då de regnade, och man gick och la sig inför nattens kyla redan kall. Det var… Nog inget hon borde…[Read more]

Ati hade alltid varit en lätt sovare – det var man tvungen att vara, om man brukade sova på gatorna på detta vis, de som hade lite gav sig dessvärre ofta på andra som hade mindre – och då hon hörde något klackande så spärrades hennes ögon snabbt upp och flickade från sida till sida. Grändens öppning? Ingen där. Någon skugga bakom någon möbel som…[Read more]

Kaara var övertygad om att slutet var nära. Hennes armar kändes som att hon rörde dem genom brännande gyttja, så hårt fick hon kämpa att hålla de odöda från henne. Blod täckte hela henne, och hon visste inte hur mycket, om något av det, kom från henne. Kanske var hon redan död. Kanske var hon just som de bleka bestarna framför hennes blick, o…[Read more]

Ati rynkade på ögonbrynen då hon såg Neeana lägga sig ned och börja viska. Hon hade ingen aning om vad den andra kvinnan hade varit med om, men det var förmodligen något allvarligt, med tanke på vad hon redan kommit att misstänka om hennes far. Det var sorgligt egentligen, när hon tänkte efter, hur många i Iselem som föll mellan sprickorna……[Read more]