Namn:  Linn Vinga Gérin
Kön: Kvinna
Ålder: 25
Ögonfärg: Bärnstensfärgade ögon
Hårfärg: Brunt hår med inslag av en bronsröd färg
Födelseort: Kaelred
Lojalitet: Skiftande, går att köpa hennes lojalitet.

 
Biografi
1396 TT – Föddes som andra barnet i hus Gérin.

1412 TT – Deltog i striderna vid Nela’thaënas på alvernas sida som en av drakarna.

141…[Read more]

Reaktionen gjorde nästa Jo lite rädd, för ett kort ögonblick trodde han att Gork skulle roffa åt sig lilla Smulan. Ja helt enkelt göra Smulan till smulor och äta upp henne. Ack! Han hade redan sagt att stjärnorna inte var i position för att äta hans mula, och innerst inne hoppades han att de aldrig var det.

Han försökte dra bort lite av repen, e…[Read more]

Med STORA ögon nickar Gork frenetiskt på huvudet till svar på vad Gork tror Jo menade att säga att Jo äntligen skall lära Gork lite Erethil-lära.

“JO, SHOQ, ERETHIL, Ach ach!”

Gork tog Smulan i famnen, där Gork satt uppe i kronan av Bagettträdet vid stammen brevid Jo, och pajjade det förvuxna vildsvinet i sin famn, som lite obekvämt gnydde när…[Read more]

Upp och ner… Fram och tillbaka. Det var många gester, var det en dans? Skulle i sådana fall Jo dansa med denne Gork? Trots allt verkade det uttröttande allt det där viftandet, bara att följa allt med blicken gjorde honom tröttare. Med att dela dans med andra, var väl dubbel dans? Eller vad var det som Erethil sa?

Sedan trillade polletten ner……[Read more]

Jo verkade inte förstå vad Gork ville. Gork suckade och fundera. Gork försökte visa med händerna stora, likt en såndär grej som domdär prästerna kan gå omkring med, gjord av läder och ha en massa konstiga grejer i, och sen så kommer det en massa ord från prästerna när de grejar i dendär lädergrejen.. men det såg ändå ut som något de öppnar och…[Read more]

Om inte det vore för att Gorks storvuxna fötter, inte för att det var något fel på det… Nej snarare stod man väl mer stabilt på sådana? Det visste förstås inte Jo själv, för han var ett benrangel som behövde äta mer. Åtminstone sa alla de äldre tanterna det till honom innan de tryckte ner bröd i gapet på honom. I samma gap som fylldes med löv o…[Read more]

Gork var smart, Gork hade tagit Jo och Smulan i säkerhet för stormen. Gork tog fram ett tjockt rep, band bestämt fast Smulan en av de större grenarna och sedan balanserade Gork stolt in mot Jo och började snurra fast Jo i trädstammen. Allt för att inte Jo eller Smulan skulle flyga iväg i stormens blåst. Gork hade hört legenderna om slätterna…[Read more]

Kanske var det allt guppande som gjorde att den unga prästens reaktions förmåga var lite efter orkens. Han hade precis lyckats få tillbaka sin tidsuppfattning och bild på landskapet… och då hade Gork lyckats få upp honom i trädkronan. Det var nätt och jämt så att en av grenarna höll på att sticka ut ett av ögonen på honom, för att inte tala o…[Read more]

“Kungaskogen?” Thelgarn var minsann långt hemifrån, i och för sig var det ändå på andra sidan Talanrien han var hemma från, inte så konstigt då. Thelgarn grävde betänkande i sitt skägg och såg när Vinga blev obekväm i frågan om Kaelred, kom Thelgarn på något obekvämt? vad det nu sen var?

“Borgmästarn? Och ni tar ledningen? ni går före, vi slår f…[Read more]

Ögonen mörknade något på Vinga när dvärgen nämnde Kael Gerín. Hon höll ett mer krampaktigt tag om sin öl och släppte handen från sitt släktemblem. Som om hon inte längre brydde sig om det. Trots allt, måste väl dvärgen ha haft ett öga på det trots allt hade hon inte sagt vart hon var ifrån. Hon muttrade några svordomar och försiktigt drack hon…[Read more]

Thelgarn skrattade grovt och slog gång på gång i sig klunk efter klunk. Dunkade Arand i ryggen, som en krigsbroder bör göra efter en kamp som de just utkämpat. “Vänner, vi har ju just kämpat ett monster, och kommit helskinnade ur det, var lite muntrare, har vi inte gjort vårt? finns det för oss mer att göra? förvisso” började Thelgarn “förvisso ka…[Read more]

Gork skrapade sig i huvudet, just ville Jo bli nersläppt, och nu ligger ju Jo där på marken, med gräs i håret och mull överallt.. och nu säger Jo att Jo vill upp i trädet. Nåväl, människor är något Gork nog inte är så bra på att förstå sig på ännu, men kanske en vacker dag, kanske Jo kan lära Gork lite människofasoner.

“Jo, Nerdan?” frågade Gork…[Read more]

Jo, som hade svårt att förstå orken innan han blev illamåendes, hade ännu svårare att förstå nu. Han rynkade på ögonbrynen och försökte få någon klarbild i huvudet. Nerdan… Ner. Ja det måste ju trots allt betyda nedanför trädet. Han nickade lätt åt det hela, lite eftertänksamt.

“Jo vill ner! Nerdan Jo!” utbrast han och fortsatte att sprat…[Read more]

Lite förvirrad över allt som skedde var Vinga. Död? Inte såg den unga flickan ut som något spöke inte. Fast helt förstörd var han nog. Blöta kinder och rödsprängda ögon. Det hela var patetiskt. Fast de flesta män var väl det? Hon såg på kvinnan som tycktes vara den som de hade ett avtal med.

“Det tog en oväntad vändning.” sa hon och skrattade lät…[Read more]

Lite krampaktigt höll Vinga i sin ölsejdel. Den här gången tänkte hon inte släppa sin öl, inte för någon. Speciellt inte för något jävla monster. Hon lät den bittra drycken rinna ner för hennes strupe och släcka hennes törst. Det märktes att hon hade rört på sig mycket och länge. Speciellt innan det där monstret hade kommit i hennes väg. Hon delt…[Read more]

Thelgarn nickade stolt, Öl det är minsann något som smakar efter en kamp, vem vi har ju gjort vårt, nu får stadsgarden göra sitt med att släcka och rädda folket ur husraset, Tänkte Thelgarn. Inte för att vara självisk eller något, men att döda ett vidunder som en lindorm tar ju nog ut på krafterna, även om allt kändes som det var över i ett ögonbl…[Read more]

Gork skuttade glatt och ivrigt mot trädet, med Jo under armen. Plötsligt som Jo sprattlade till och sparkade Gork i ansiktet så att Gork släppte taget på både Smulan och Jo så att de ramlade ner. “Ohi” utbrast Gork och höll händerna för ansiktet “Ohi”.

Det gjorde en del ont att få en sprattlande människo fot i ansiktet, Gork skulle ha tänkt efter…[Read more]

Väl på Gorks axel nådde Jo sin packning. Nog för det skumpade väldigt och det var svårt att öppna sin egna säck utan att tappa allt för mycket av sin egna packning. Tack och lov, låg det han ville komma åt först. Han fick tag i ena kanten på ett mörkt tyg och det vecklades ut som nästan en mantel bakom orken. Fast… Det såg lite litet ut för de…[Read more]