Åt hans naiva svar rynkade hon lätt på ögonbrynen. Kanske var det lite som att se sig själv när hon hade varit mindre en gång. Innan hon hade mött alla mörka och konstiga typer som verkade gömma sig i både skuggorna och i ljuset. Det verkade inte riktigt som om det fanns någonstans att gömma sig. Hon skakade tyst på huvudet.

“Nej… Lyssna på mig…[Read more]

Hon kunde kanske inte se hans blick, men hon kände hur något förändrades, och hon visste att han hade något lurt för sig. Det var som om luften för ett ögonblick blev laddad och hon visste att han hade brukat någon form av magi, även om hon inte sett hans händer röras eller hört några ord lämna hans läppar. Det hela fick henne att rynka på näsan…[Read more]

Det var en sådan kort och intensiv pratstund att hon nästan inte var säker på att det varit en dröm. Förstås fanns det sanning i orden och hennes far skulle nog känna henne väl för att veta att hon inte skulle komma springandes efter honom vid lite motstånd. Eller mycket för den delen. Hur många gånger hade hon inte dolt saker för honom? För att…[Read more]

Den uppenbara smärta som fanns i hans ord fick hennes underläpp att darra och hon tryckte hårt hans hand. Inbillade hon sig eller började den kännas kall?

”För att jag älskar honom…” Viskade hon hest. Hon hade inte planerat att säga det högt, men vad fanns det egentligen för mening med att dölja det just då? Det enda hon ångrade var hur y…[Read more]

“Maeve, mitt barnbarn, stark och vild som elden själv.” Ejvald viskar nästan fram orden mellan vågorna av smärta som sköljer över honom. Blod rinner ur hans mungipa, ett tecken på att något var väldigt illa inom honom. Han försöker hela tiden hålla hennes blick, huden hans börjar bli blek och andningen snabbare. Men greppet om hennes hand är star…[Read more]

Hon var glad att Yazfein var där med henne, för trots att han inte sade något så kände hon att han fanns där för henne, lät henne ta den stunden av svaghet utan att döma henne, och utan att låta någon annan komma förbi. Ingen skulle kunna utnyttja hennes stund av svaghet och sorg när han fanns där vid hennes sida, och kanske var det därför som ho…[Read more]

Yazfein står bakom Maeve och ser ner mot mannen framför henne, han säger ingenting utan bara står där och betraktar dem, ger henne utrymme för detta samtal som mycket väl kan bli deras sista. Ejvald kramar hennes hand hårt med sin och ler ett blodigt leende, blod rann långsamt från ett sår i pannan och från andra sår på hans kropp. Det fanns kra…[Read more]

Ejvald lyckas än svinga svärdet lite runt sig  för att hålla männen på avstånd men när han ser Ragnhildr falla till marken tar han två kliv framåt var vid en yxa gräver sig in i hans rygg. Kraften från slaget skickar honom ner på knä och han blir sittandes, kramar hårt om svärdet i sin hand men benen lyder inte längre. Han vet att det är väldig…[Read more]

Sanningen var att det redan var över. Hon hade pressat så hårt att hon till slut hört hur benet i mannens hals gick av och viset på vilket han började klösa efter hennes händer när Yazfein sparkade undan hans vapen indikerade slutet för honom. Även efter att han blivit stilla så höll hon kvar sitt grepp och kanske hade hon suttit kvar där om det i…[Read more]

Han flinar ändå och nickar kort mot henne innan han skrattar högt och ljudligt igen. Med långa kliv går han bort mot båten som var hans, för att där slunga upp packningen där. Sen gick han bort till Ragnhildr igen och lade båda händerna på hennes axlar, såg henne rakt i ögonen med en glöd som sällan fanns där men när han kände livet värt att lev…[Read more]

Det är med lugna steg Yazfein kliver upp bredvid Maeve och mannen, efter att ha slängt en blick på mannens arm så skakar han leendes på huvudet innan hans sparkar vapnet utom räckhåll för honom. Där efter klev han där ifrån och studerade omgivningen en ganska lång stund. Hade två personer verkligen gjort detta? Männen de mött måste ha blivit överr…[Read more]

Det var troligtvis tur att det inte var så många män som valt att stanna kvar i gläntan, för om striden blivit utdragen så hade Maeve troligtvis inte kunnat behärska sin vrede. Som det var nu så fanns det bara en man kvar på benen efter att Yazfein hanterat den som huggit henne i ryggen och mannen med yxan.

Det fanns ingen fruktan i mannens…[Read more]

Yazfein hade inte suttit av från hästen snabbt nog när han ser hur männen försvinner i väg in i skogen med Ragnhildr.   Han hade tänkt för hästen i den riktningen när en rörelse i ögonvrån får honom att vända huvudet ditåt just i tid för att hinna kasta sig ur sadeln för att undvika ett svepande hugg från mannen med danyxan. Smidigt kom han på f…[Read more]

Tanken på att fly fanns fortfarande där hos honom. Även om han nickade. Det var nästan äckligt hur tanken på att fly hade växt inom honom. Så pass mycket att han nästan bara väntade på rätt tillfälle. Fast förstås – utan sin syster. Hur skulle  han då klara sig? Han skickade henne ett varmt leende som nådde till ögonen för att sedan erbjuda sin a…[Read more]

Hon lyssnade på hans ord och fann sig stolt över dem och nickade lite bestämt över det för att stryka en hand genom sitt hår medan hon i sitt huvud gick igenom vad som skulle behöva göras och vad som borde göras först. Åt hans knuff – som hon inte var beredd på att känna – föll hon framåt och började hosta.

“Oförskämd? Jag?” frågade hon med e…[Read more]

Det var inte många män kvar där. Flera av de flydde tillsammans med de männen som hade fört bort Ranghildr. Ett litet skratt, hest och andfått kom ifrån mannen som precis fått in en träff på Maeve. Säker på att se Valhalla, eller vinst, höll han sitt spjutskaft hårt och bestämt för att rikta det mot Maeve. Ett mörkt skrik kom ifrån hans läppa…[Read more]

Vid Ejvalds ord hade hon vänt sig om, det högg till i hennes bröstkorg för hon visste att någonting hade hänt honom. All ånger for igenom hennes huvud och hon hade tårar som blänkte på hennes kinder. Hon hade tänkt skrika hans namn – men det blev inte mer än ett skrik när en av männen hade kastat en yxa som satte sig djupt in i hennes axel.…[Read more]

“Dunk! 23” utbrast några av männen kring bordet och ett flertals hurrarop instämde i spelet som föreslogs. Trots allt var det ett av de mer spelade spelen kring pirater, handelsmän eller annat pack. Ett enkelt sätt att förlora pengar och inte allt för svårt spel att fuska i. Förstås var inte ritkigt det i Toss smak. För att vara ärlig – var väl ha…[Read more]

Det var förstås ovanligt att ha det så tyst och Vésiva hade lite svårt med det. Det var nästan som om hon kände sig obekväm med det och hon skiftade sig lite grann där hon satt och kunde inte riktigt rå för att le lite.

“Åtminstone gav jag dig inte någon blåtira!” sa hon med ett litet skratt och reste sig upp för att borsta av sig allt damm som…[Read more]

Lite obekväm med att få uppmärksamheten att klara av både spöken, vålnader och annat pack såg Finn sig omkring. Det fanns inte riktigt något runt omkring honom som skulle kunna hjälpa honom. Fast han hittade en lite större pinne en bit ifrån sig som han tog tag i och greppade krampaktigt åt.

En rysning gick igenom hans ryggrad när han hörde Co…[Read more]