“Mm Audgisil har varit väldigt god mot oss båda två, mot alla han regerar över med skulle jag säga men nej jag tyckte inte bra om honom i början det gjorde jag inte. Men ditt beslut om honom och era känslor för varandra var vad som fick avgöra i slutändan vad jag än tyckte.” Han sätter sig tungt ner på golvet och ser på Ragnhildr med ett lätt leen…[Read more]
Han ser på henne med ett roat flin innan han nickar kort och sträcker på sig ordentligt för att sedan härma henne med att lägga armarna i kors. “Du har rätt i att det är mina beslut som är slutgiltiga i hirden… än så länge.” Han ler fortfarande roat medan han betraktar henne och blinkar åt henne innan han vänder sig för att se mot havet och de t…[Read more]
Hon gillade inte att behöva berätta för sina föräldrar om omständigheterna kring Kettils död, men hon såg inte mycket annat till val… Den enda trösten var att hon skulle ta bilden av Kettils kropp med sig in i graven och på så vis bespara sina stackars föräldrar den sorgen.
När Ziyate och Yazfein klev in i rummet spände hon käken en aning m…[Read more]
Moira visste inte mycket om böcker och att hon alls kunde läsa var mer eller mindre ett under, men hon kunde konstatera att detta mer smakfulla kontor helt klart var menat att kännas mer hemtrevligt. Det passade alven, eller vad hon nu var, som satt bakom ytterligare ett arbetsbord, vilken såg mycket trevligare ut än mannen i rummet intill. Moir…[Read more]
Han hade rätt i att hon hade föga intresse av detaljerna, men hon behövde likväl få veta hur denna man förväntade sig att målet i fråga skulle levereras. I de få fall som hon faktiskt behövt leverera ett mål till en uppdragsgivare så hade det alltid varit i ett icke-levande format.
”Eftersom ni valt att kontakta mig så behöver jag knappast för…[Read more]
Ranghildr rynkade lite lätt på sina ögonbryn för att sedan se på honom med ett litet roat leende.
“Sedan när är det mina beslut som är det slutgiltiga i denna hird. Det är din hird far, så om du anser att det är ett dåligt beslut – så säg.” sa hon simpelt och korsade sina armar lite envist.
Ett litet flin fanns på hennes läppar över hans ord om Audgisil och slog sig ner i fåtöljen med en liten suck. Vem var hon att döma vem hennes lilla tös hjärta slog för? Det var egentligen faktumet att hon ville dölja det för henne som gjorde henne ilsken och nästan lite… misstänksam mot denne Yazefin och hon skakade på huvudet åt det hela.
“Ha…[Read more]
Det var frvisso sant. Fast tanken att någon skulle offra sig för henne gjorde att hon grimaserade lite grann. Trots allt hade hon aldrig velat önksa någon en död. Det gick förstås inte att undgå Hultas drömmande leende och hon viftade med en hand framför hennes ögon med ett litet roat skratt.
“Och vem drömmer du om nu? En prins i din famn?” fråg…[Read more]
Åt hennes ord skakade Ziyaté på huvudet, det var det där nästan irriterande sättet igen. Som om hon visste någonting som hon inte visste. Hon skrockade till lite grann och såg sig omkring, nästan lite förväntansfullt. Kanske det kunde vara en annan skatt?
“Tror du dimman skyddar ett annat magiskt föremål?” frågade hon Istilwys och hon kisade…[Read more]
Lite förvirrat rynkade Toss på sina ögonbryn – som om han inte riktigt förstod vad kaptenen talade om och skakade nätt på huvudet samtidigt som han sköljde ner ännu en bit av maten.
“Skulle jag frivilligt hoppa ner i böljorna?” frågade Toss, lite skeptiskt och skrockade till för att sedan höja sitt stop åt kaptenen med en liten blinkning.…[Read more]
Han lyfter långsamt handen från hennes axel och kliar sig lite i nacken medan han ser upp mot taket en stund, nästan lite obekväm över hennes fråga. Sen suckar han lätt och ler ett roat leende mot henne för att sedan ta ett djupt andetag. “Vad jag tycket om Audgisil första gången jag mötte mannen som skulle ta min tös ifrån mig? Jag tyckte inte…[Read more]
Det var inte vanligen den typ av uppdrag hon tog, något den här mannen säkerligen redan visste. Vanligen anställdes hon för att röja folk ur vägen, inte för att hämta dem levande, men hon hade trots allt gjort något liknande förut, och om hon kunde se till att hålla mannen i fråga utslagen under större delen av tiden så skulle det kanske inte bl…[Read more]
En suck lämnade hennes läppar och hon begravde sitt ansikte med sina händer för att skaka på huvudet åt hans ord. På ett sätt trodde hon inte riktigt på dem. För just nu kändes det som om de alla var emot henne. Kunde de inte se det från hennes synvinkel? Hon drog ett rosslande andetag innan hon höjde sitt ansikte igen.
“De alla är emot mig, och…[Read more]
Han flinade åt de män som blev bryskt väckta av Biorn och de andra män han satte på att väcka dem alla, men ändå lyssnade han nog på henne och log mjukt. “Då ska vi kanske försöka hitta ett skepp åt gången för med tyngre skepp och bordning kan de lätt skada våra om vi blir fast mellan två av deras skepp. ”
Han såg på henne och tömde det stop han…[Read more]
“Om du någonsin var envis och jobbig? Hmm jo det vill jag minnas att du var och både jag och Sif svor oss förbarmade över dig men i slutändan var det allt värt det.” Han slår sig ner bredvid henne och lägger en hand på hennes axel mjukt medan han ler varmt mot henne. För även om hon varit envis och sagt emot dem flera gånger så hade de inte ändr…[Read more]
Att hon var ilsken var förstås inte svårt att se och hon slog med den knutna näven i luften för att försöka att lugna ner sig vilket inte riktigt lyckades och hon fnös ilsket för att sedan göra en gest mot Ejvald.
“Den jävla tösen! Var jag någonsin så envis och jobbig mot dig? Att säga emot…” började hon berätta coh det var som om orden inte ri…[Read more]
Ejvald hade inte riktigt funnit ro att sova så han hade suttit vaken vid brasan när det bankade ilsket på dörren. Dock var det slag han kände igen och hade förväntat sig att nästan få sig ett slag i bröstet när han öppnade dörren. Men nog såg han lite förvånat på Ragnhildr ändå där hon stod utanför dörren. Tonen i hennes röst fick hans hjärta…[Read more]
Det dröjde inte allt för många timmar innan Ranghildr dunkade hårt på Ejvalds dörr. Att hon var ilsken var inte svårt att se och det var knappt som om hon hindrade sin knutna näve när Ejvald öppnade dörren. Ett sista slag mot dörren innan hon steg in i huset.
“Kan jag… få sova här?” frågade hon, försiktigt, nästan som när hon hade varit en fli…[Read more]
Det var mycket som hände nu. För mycket och Ranghildr rynkade lätt på ögonbrynen. Egentligen hade hon inte velat ha någon monsterjägare där, eller den där Yazefin. Det var allt för mycket. Kunde det inte enbart vara familjen?
Hon sträckte på sig, som för att försöka bygga upp fasaden som hon hade släppt precis inför alla. Bara tanken fick henn…[Read more]
Hånet i hennes moders röst skar djupt och plötsligt kändes beslutet om att hålla Yazfein och deras relation hemlig inte lika fel. Om det var så här hennes mor reagerade när hon trodde att det var en äldre man som hennes dotter delat säng med, hur skulle hon inte reagera på sanningen?
”Du testar mitt tålamod, mor”, högg hon irriterat. Hon k…[Read more]