Hon hummade lite som svar. Tröttheten hade henne i sitt grepp och trots att hon ville fortsätta diskussionen så verkade det inte som om hennes kropp höll med henne.

”Du måste lova mig att du är extra försiktig. Ingen kan få veta…” Mumlade hon ömt, men exakt vad hon menade var tvetydigt. Kanske var det en kombination av oron kring att det fanns…[Read more]

Så fort som drottningen var på sina fötter igen, hade Vésiva rest sig upp och böjde huvudet i en respekterande gest. Det fanns inte heller någon tid att förlora. Tiden hade en tendens att röra sig allt för fort. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes blonda hår slog lite åt alla håll.

“Nej, min drottning. Tack igen för er tid” sa hon och böjd…[Read more]

Förstås var det svårt att sitta kvar där när de två skulle röra sig iväg mot en… kyrkogård? Varför i Athals namn skulle de göra det? Han svalde och svepte stopet som han hade haft framför sig för att lite buttert med korsade armarna medan han gick med arga steg.

Tyst och ilsket vandrade han, lite längre bakom resten av sällskapet med blicken på Cathyrn.

Hans grepp om hennes arm var lite hårdare för varje steg. Hon bet lite i sin läpp, som för att hindra sig själv att säga någonting. Eller för den delen att skrika till. Hon ville inte skrämma honom till att inte fortsätta det som de höll på med. Trots allt var det ettsteg framåt.

“Se där! Det ser bättre ut och du har inte ansiktet tryckt ner mot…[Read more]

Förr eller senare, men hon föredrog så klart förr. För vem visste hur länge man levde och var inte döden en lösning på allt? Hon nickade lite instämmande åt hans gäspning. Sömn hade inte varit så dumt, inte det minsta.

“Sova här, eller i byn?” frågade hon, för henne kvittade det egentligen. Hon hade sovit under den bara himmelen många gånger förr.

Veta mer om henne? Det var väl inte så mycket att berätta. Eller kanske det var faktumet att ingen förut hade riktigt varit intresserad av hennes bakgrund och historia innan. Hon bet sig själv i underläppen medan hon funderade på ett vettigt svar.

“Jag… föddes här i Spillerhamn och sedan dess har jag och min tvillingsyster varit här?” föreslog…[Read more]

“Varför hon är här? Antingen för att Lloth vill ha henne här av någon anledning, för att hon har något att vinna själv på att vara här eller för att hon går emot Lloth…” Han visste inte vad han skulle tro om det Ziyate hade sagt till honom tidigare eller om det ens var sant det hon sagt. Men tydligen så var det ju en tredje mörkeralv här…[Read more]

Med mjuka fingrar tecknade hon små cirklar över hans bröstmuskler medan hon lyssnade på hans svar. Det dunkla ljuset omkring dem blev svagare och hon kunde inte hindra sig själv från att gäspa. Filten som han dragit över dem var varm och mjuk, och hans kropp så nära hennes gjorde att hon kände sig säker på något vis, hemma, insåg hon. Frostheim…[Read more]

Han håller en arm om henne när hon glider av honom och låter en belåten suck lämna hans läppar. Hans blick var för en stund riktad upp mot taket. Hans hand flyttar sig från hennes axel och upp för att mjukt smeka hennes hår, njuta av att ha hennes ansikte mot sin hals. Med sin andra hand drog han en filt över dem och vred huvudet mot henne. Han…[Read more]

Hon visste att hon borde gå, men hon tänkte unna sig en liten stund till i hans armar och för ett par långa minuter låg hon så, fortfarande över honom, innan hennes ben började kännas som att de skulle domna bort. Då gled hon av honom och lade sig istället intill honom, så nära hon kunde, och begravde ansiktet mot hans hals. En väldig trött…[Read more]

I hans ögon var hon lika vacker med håret i en sådan röra som när det varit så fint flätat. Mjukt följde hans fingrar de lösa länkar som låg mot hennes hud. Han gjorde inga försök att flytta dem men lät fingrarna fortsätta sin vandring. Hans blick tog in allt, försökte se till att den bilden av henne för alltid skulle förbli i hans minnen. Det t…[Read more]

Ännu en gång snyftade Ranghildr till och torkade bort tårarna från de glansiga kinderna. Hon försökte verkligen att hålla tillbaka sina tårar – speciellt när Kettil bad henne. Ett svagt, prövande leende fanns på hennes läppar och hon nickade sedan lite. Hon verkade inte bry sig om något annat som skedde omkring henne.

Fast en liten lättnad fann…[Read more]

Hennes kropp kändes nästan darrig och hennes andetag var snabba och ytliga. Liksom honom så var hennes hud glansig av ansträngningen och hennes förut så prydliga flätor hade mer eller mindre lossnat från sin uppsättning. Några hade lösts upp helt, troligtvis på grund av hans hand som hållit ett så fast grepp om hennes hår, och nu klibbade några…[Read more]

Hans ord hade gett honom ett par saker att tänka på men de tankarna fick vänta till lite senare. Just nu var hans enda tankar på hur underbart det var att se och höra henne förlora sig i extasen. Känna hur hennes kropp spände och hur hennes underliv så skönt kramade hårt runt honom. I den stund han kände hennes kropp spänna sig och hörde de kvi…[Read more]

Allt hon kunde göra då var att hoppas att ingen skulle höra dem, för hon skulle inte kunna be honom vara tyst, lika lite som hon själv skulle kunna hindra sitt hjärta från att rusa när ljuden av hans njutning nådde hennes öron. Att han dessutom försäkrade henne om att han inte skulle lämna henne igen gjorde stunden så mycket skönare. Hon…[Read more]

Hans händer vilar på hennes höfter, erbjuder lite extra stöd i hennes rörelser medan han försöker låta fingrarna dra över hennes hud så gott de kan. Mjukt möter hans höfter hennes rörelser och trycker sig så djupt in i henne varje gång hon sänker sig ner över honom igen. Hennes blick håller honom låst mot sängen och han hade inte kunnat om han…[Read more]

Hon följde med i hans rörelser och satte sig upp mer igen nu när han inte längre drog ned henne över sig. I mörkret kunde hon förstås inte se något, och kanske var det därför som hon så lätt följde honom istället. Hon kunde känna hur hans händer smekte hennes nacke och när han lade sig ned igen så öppnade hon ögonen och blev nästan förvånad över…[Read more]

Hans egen andning blev allt snabbare och ytligare när hon började möta hans höfter med sina. Han lyfte en hand från hennes hud för att i luften rita några mönster, denna gång skapade magin ett litet klot av lila ljus som hängde över dem medan det enda andra ljust som funnits där inne slocknade. Med ett långt stön satte han sig upp och försökte…[Read more]

Hans kyssar fick det mesta av paniken att lägga sig och hon slappnade av en aning. Hans armar omkring henne kändes fortfarande mjuka och ömma och kunde till slut övertyga sig själv om att det verkligen inte var någon fara. Så hon besvarade kyssen han gav henne, och när han började röra sig under henne så var det nästan på automatik som hon mött…[Read more]

Mjukt smekte hans händer upp längs hennes armar och över hennes axlar innan han lade armarna mjukt, ömt om henne. Tryckte sig själv mot henne, försökte se till att så mycket av deras kroppar rörde vid varandra. Han kysste längs hennes hals upp till hennes läppar, kysste henne i en lång öm kyss medan hans händer håller om henne hårt. Under fl…[Read more]