När hon sjunker ihop och gömmer ansiktet i händerna placerar han mjukt, försiktigt och trevande en hand på hennes knä. Låter den ligga där men flyttar sig inte närmare henne. Han förstår hennes ord och vet att han har brutit det löfte han gav henne, skulle hon säga nu att hon inte ville se honom igen skulle det vara det värsta som kunde ske men…[Read more]

Det var med flit som hon höll blicken borta från honom. Hon kunde redan känna hans sorg och uppenbara ånger i luften, hon behövde inte de den också, det skulle göra det så mycket svårare att hålla huvudet kallt.

”Du sade att hon tog dig tillbaka. Då lyder du ännu under henne, trots att du påstår annat?” Frågade hon lite hårt. Om han svarade ja p…[Read more]

Han ler lite sorgset igen och skakar på huvudet innan han suckar igen, vänder blicken mot golvet medan han försöker komma på ett bra sätt att börja hela berättelsen. “Som jag sa så blev jag väl mer eller mindre kidnappad av andra från Dar Zakhar, förd inför Lloth och given valet att göra uppdraget eller dö där och då. Jag valde att försöka mig…[Read more]

När hans blick lämnade hennes så var hon snabb med att se undan, rädd att hon skulle glömma bort varför hon var här annars. Det var så lockande att bara ge efter för längtan och saknaden, men hon ville inte ge honom det just då. Det här var inte första gången han övergivit henne utan ett ord, men det var första gången han varit borta så länge,…[Read more]

“Mm du är här… Jag var orolig du inte skulle komma hit. Men det är en lättnad att du är här, det är det.” Han vrider sig lite mot henne och sätter sig mer upp på sängen, kanske hamnar lite närmare henne men inte mycket än. Det tomrum hon lämnat mellan dem känns kallt och större än vad det är.  Men ändå sträcker han inte ut handen efter henne,…[Read more]

Hon hade inte vänt blicken från dörren än, utan dragit igen den och sen stått kvar med ansiktet riktat mot den. När Yazfein talade så tog hon ett skälvande andetag och vände sig sedan om för att se bort mot sängen. Han hade släppt på illusionerna och nu satt han upp i sängen och såg på henne med de där underliga, lila ögonen, ögon som hon mött…[Read more]

Yazfein hade återvänt direkt till sitt rum efter att han lämnat Maeve och Arand vid gravhögarna, han hade försökt sysselsätta sig med att läsa rapporter från de få spioner han hade i Kaldrland. Men han hade snabbt övergett det och rivit sönder de meddelanden han hade försökt skriva ihop åt Audgisil och Ragnhildr. Sen hade han dragit av sig tunika…[Read more]

Hon var lättad över att Arand gjorde henne sällskap, trots det som skett där ute, och åt hans ord så ryckte hon bara på axlarna och log lite matt. Han hade stått i vägen en gång redan och hon hade ingen lust att tvinga honom att uppleva det igen.

”Inte i staden, men en bit utanför… Jag ska uppsöka henne, om hon fortfarande lever”, sade ho…[Read more]

Audigils blick gick från mörkeralven till Rune, och han nickade lätt över de

När han talade om Thalia nickade hon lätt, det var kanske sorgset. Åtminstone så såg det ut som hon tyckte det och hon nickade lite lätt. När det talade om det så hörde hon Fëanis röst. Det hela fick henne att le lite grann, så det var inte riktigt tid att avslöja det…[Read more]

Ejvald klappar henne vänskapligt på axeln igen innan han kramar den mjukt med ena handen. Hade de inte varit i en räd eller efterdyningarna av en så hade han gett henne en kram. Han ser lite förvånat på henne när hon kallade honom för far, han skulle aldrig vänja sig vid det riktigt men det var inget han hade något emot att hon sa. Han hade bara…[Read more]

Det värmde i hennes hjärta, kanske mer än vad hon skulle erkänna över hans ord och åt männens vrål skrockade hon bara till för att höja sin knutna näve mot dem med ett litet snett leende. Hon hade nog hört sitt kallenamn och de sneglade blickarna hade hon nog sett.

“Tack, jag ska inte göra dig besviken far!” sa hon, lite mer glatt än vad hon b…[Read more]

“Se så skynda och få på dig torrt nu. Jag kommer få höra ett och annat om du blir sjuk eller skadad det vet du.” Han syftade på hur hans fru skulle skälla ut honom om Ragnhildr vart skadad eller kom hem sjuk. Men det finns något glatt och stolt i hans blick när han ser på Ragnhildr. Sen blinkar han mot henne med ena ögat och lägger en hand på hen…[Read more]

Lite skeptiskt såg hon mot säcken som han hade placerat där vid hans fötter. Vad skulle det kunna vara? För inte kunde det vara något så simpelt som nya kläder… eller? 

Hon öppnade säcken och drog ut de kläder och kände genast igen färgerna på kläderna och rynkade lite på ögonbrynen för att dra ut dem lite förvånat. Som om hon inte riktigt kund…[Read more]

Hon hade alltid varit mest lik sin mor, åtminstone till humöret, och att få höra det från henne, att hon var stolt, träffade där det var menat. Maeve kunde inte hindra ett litet leende från att sprida sig över hennes läppar när hon kikade på sin mor där hon satt bredvid henne. Hennes barndoms stora idol, den som hon helst av allt hade velat efterl…[Read more]

Biorn hade fortsatt bortåt för att skapa lite avstånd mellan sig och Ragnhildr även om det varit på Ejvalds order så hade han ju varit den som kastat ut henne i vattnet. Ejvald svajade lite bakåt med kroppen och lerklumpen for harmlöst förbi honom, han flinade mot henne och skakade på huvudet. “Nja riktigt så var det inte jag menade. Man ska ku…[Read more]

Ranghildr gav ifrån sig ett tjut, för att sedan skratta bubblande. Hon kände hur vattnet slog mot honom. Fast vattnet var inte lika kallt som di i Kaldrland, även om hon inte skulle kalla det behagligt. Håret klistrade sig fast vid hennes ansikte när hon dök upp ovanför ytan igen.

“Att inte lita på någon? Jo, tack jag vet det redan!” utbrast h…[Read more]

Ejvald var snabbt framme och snappade åt sig säcken med byte som Ragnhildr burit så den inte skulle följa med. Biorn lyfte upp Ragnhildr på axeln innan han började vandra mot vattnet. Stadigt och utan att riktigt bry sig om hennes sparkar vadade han ut tills vattnet nådde honom till knäna. Sen med ett vrål kastade han henne vidare ut i vattnet…[Read more]

Långsamt nickade hon för att bekräfta sina egna ord. Även om hon vanligtvis var eftertänksam och ibland även kanske man kan säga tyst, kändes det som om det var något speciellt med henne nu. Även fast hon log svagt och lät blicken vandra mot Maeve igen.

“Ja, stolt. Jag skulle inte önska mig någon annan dotter än dig.” sa hon och strök milt he…[Read more]

Förstås kunde hon det knepet – det var inte första gången han hade gjort det mot henne och hon flinade lite kaxigt mot honom för att snurra runt spjutet så att hon slog till honom med skaftet på spjutet. Trots allt ville hon inte skada honom. Inte allt för mycket i alla fall. 

Fast hon hade väl varit lite för kaxig för att snart hade Biorn lyckat…[Read more]