“Jag hoppas de gjorde det för att jag bad om det… Jag är här för att jag vill vara här och hjälpa er, inte för att de bett mig om något medan jag är här. ” Han viskar sedan så tyst han kan i hennes öra och lägger armarna lite hårdare om henne, ” Jag är klar med Lloth och alla hennes anhängare…” Varje gång hennes nävar träffar hans brös…[Read more]

”Varför skulle dem ge dig det? Varför…” Orden var knappt mer än en viskning, för det var som hon befarat, och hon visste att Lloth inte gjorde något utan en baktanke, det hade han själv lärt henne. Inte för att hon brydde sig om vad hon var eller vad hon gjorde, men hon ville inte ha henne inblandad i Kaldrlands affärer. Hon ville inte behöva vä…[Read more]

Efter att hon dragit sig undan från hans hand tar Yazfein ett sista steg mot henne, endast ett halv steg skilde dem åt nu där han stod framför henne. Hans blick mötte hennes och han ville lägga armarna om henne, få återigen känna den väldigt välbekanta känslan av henne mot sig. Men hur hårt han än ville det eller saknade det så slöt han mjukt…[Read more]

Det var knappt att hon stod ut med att se på honom när hans ögon plötsligt blev sådär glansiga, så hon lät sin blick vara fäst på marken bredvid sina fötter istället. Hon hade slagit armarna om överkroppen där hon stod, men hon gjorde ingen ansats till att flytta sig, trots att han kom närmre henne.

Hans ord om att ha blivit sänd till Kald…[Read more]

“Där jag var fanns det ingen jag kunde sända bud med… Sen hölls jag under uppsikt nästan hela tiden, nästan som en fånge.” Han sitter kvar och ser upp mot henne, nu med tårar väl synliga i ögonen. Vinden får hans långa vita hår att fladdra lite  och han sväljer en gång innan han mödosamt kommer på fötter, tog ett steg närmare henne men höll änd…[Read more]

Hon var både arg och besviken, men tvingade sig själv att se tillbaka på honom där han satt. Han såg så sorgsen och uppgiven ut, och hans ord lät som sanningen, även om hon omöjligt kunde vara helt säker.

”Så din härskarinna gav dig ett uppdrag… Ett uppdrag som tog mer än ett år att genomföra? Under all den tiden, kunde du inte ha bemödat dig att…[Read more]

Han lade benen i kors för att luta sig lite framåt med armbågarna som vilade mot knäna. Kinden sved och värkte än efter hennes örfil och den hade nog varit värre än om hon attackerat med klinga. Sen suckar han tungt och skakar på huvudet. “Jag vet inte om det kommer hjälpa mig, men jag vill berätta vad som hände.” Sorgen och rädslan är kvar men b…[Read more]

Instinktivt drog hon benen närmare sig själv, drog upp knäna till bröstet och lade skyddande armarna om dem när han sträckte sig efter henne. Hon var inte redo för det, och han verkade inse det själv när han lät sin hand falla innan den nådde henne.  Hans förklaring förklarade liksom ingenting. Hämtad? Av vem? Och varför? Kunde han inte kämpa emot…[Read more]

För ett kort ögonblick blundar han och väntar på slag, skrik eller hårda ord. Men när han öppnar ögonen, ser henne öppna sina och ser hennes försök att hålla tårarna bort sätter han sig ner tungt på marken. Känslan av osäkerhet och skam fanns kvar men samtidigt en liten lättnad över att hon satt kvar. Utan att tänka på det hade han sträckt ut…[Read more]

Ljudet av steg nådde henne som om det varit filtrerat genom ett första lager av brus. Hon hade kunnat tro att det var hennes mor, far eller någon av hennes bröder, kanske till och med Arand, men så fort hon kände håret i nacken ställa sig upp så visste hon att så inte var fallet.

Kanske i ren protest, eller för att hon inte visste om hon sku…[Read more]

Det hade tagit honom en liten stund först att ta sig från salen och ut ur Sätet, men det hade varit kvickt nog för att se henne styra stegen mot gravhögarna bakom salen. Han hade följt henne med blicken, tvekat innan han själv följde hennes steg in bland högarna. Vid hennes skrik hade han ökat takten i ett par steg innan han lugnade sig då det va…[Read more]

Hennes mors ord fick hennes leende att bli lite sorgset, för hon kunde inte låta bli att tänka på Kettil. Hon hade nog aldrig känt ett sånt hat för någon människa förut som hon kände mot Hrafn. Hur kunde någon vara så feg att de dödade ett ensamt barn på det viset? Hon skakade på huvudet för att förtränga lite av de mörkaste tankarna.

”Jag tro…[Read more]

Ett litet leende växte på Ranghildrs läppar och hon följde efter Maeve till sängen för att sätta sig på kanten bredvid sin dotter för att börja fläta fler mindre flätor som Maeve hade bett om. Hon humade lite lätt medan hon flätade.

“Harfn kommer skrika i hallar till Hel när jag är klar med honom.” sa Ranghildr, säker på sin sak. Hur många gå…[Read more]

Det kändes som om tiden stod stilla omkring dem, när allt hon kunde fokusera på var den blick han gav henne, den sorg och smärta som fanns i hans ögon… Hans ögon, som inte ens var hans egna, precis som orden, hur ärliga de än må låta, säkerligen bara var lögner.

Hon drogs tillbaka till verkligheten när Arand lade en hand på hennes axel, de…[Read more]

Yazfeins händer kramade hårdare om varandra när han hörde hennes ord, blicken hon gav honom skar djupt men samtidigt förstod han henne. Hade han ens försökt hålla sig lugn om det hade varit tvärtom? Det var en fråga han inte alls kunde svara på och inte heller ville tänka på nu så han sköt den snabbt åt sidan. Hennes röst var inte som han varit va…[Read more]

”Vem vet, vi kanske kommer behöva all hjälp vi kan få mot Hrafn och hans män”, sade hon med en liten axelryckning.

Sen reste hon sig från sängen och gick fram till den lilla spegeln i rummet och betraktade sig själv där. För ett ögonblick tyckte hon inte att hon kände igen personen hon såg framför sig, som om hon hade förväntat sig at…[Read more]

“Sluta ljuga tösen min, jag känner dig allt för väl” sa hon tyst och såg lite oroligt på henne för att skaka på huvudet åt det hela. Förhoppningsvis hade hon rätt och hon klappade henne lätt på axeln för att nicka mot en spegel där i rummet.

“Vad tycker du? Vill du ha lite fler flätor?” frågade hon lite eftertänksamt samtidigt som hon ordnade u…[Read more]

Kanske var hon för lik sin mor på vissa sätt. Ingen av dem verkade vilja tala om vad som hänt när de varit frånskilda, även om Maeve själv tyckte att hon förtjänade att få veta i alla fall lite om läget i landet. Men det var kanske ett allvarligare samtalsämne, ämnet för en annan dag.

Så hon tyckte lite på axlarna åt det hela innan hon såg ned…[Read more]

“Inte vad jag vet, men vem vet? Kanske jag är ett spöke?” frågade hon och höll upp sina händer lite skrämmande för att sedan skrocka till och skaka på huvudet. Förstås hade hon blivit orolig när hon hade fått sändebudet. Så pass illa att Audgisil fick hålla fast henne så att hon inte reste för att hämta hem Maeve.

Försiktigt strök hon en hand…[Read more]