Hon såg i sin moders ögon att hon inte riktigt hade släppt tanken på halsbandet, och i en omedveten gest dolde hon det genom att sluta handen kring det för ett kort ögonblick. Sen kom hon på sig själv och släppte det, för att sjunka ned lite mer under vattenytan.

Som svar på sin mors ord så nickade hon, och ett litet leende spelade i hennes mu…[Read more]

Förstås var det svårt att släppa lite tanken på smycket, inte kunde väl..? Hon släppte tanken, för vad annat än skada skulle den ge både hennes dotter och henne själv? Fast när hon hörde Maeves hesa viskning rynkade hon ännu mer ögonbrynen och såg lite förvånad ut.

“Dottern till den forna drottningen i undervattens riket?” frågade hon lite fö…[Read more]

”De passar dig bättre än mig”, hann hon säga till Fëani innan deras nya bordskamrat slog sig ned framför dem och hon märkbart stelnade till. Hon hade inte hört utbytet mellan sin bror och Yazfein, och lika bra var väl det.

Då hennes far utropade en skål så höjde hon sitt glas och svepte innehållet utan att ta blicken från Yazfein där han s…[Read more]

Han stannade till tvärt han plötsligt hade Eirik framför sig, hans blick gick från att ha varit nervös och osäker till kall och hård på ett ögonblick när han mötte de gula ögonen. De var fortfarande några meter ifrån bänken mitt emot Maeve och Yazfein mötte Eiriks blick utan att vika undan. “Eirik, falken eller hur? Jag är Yazfein, rådgiva…[Read more]

Klumpen i hennes mage löstes upp en aning och hon skakade lite på huvudet, som om för att säga att hennes mors misstänksamhet var ogrundad. Vad skulle hon säga? Att mannen där ute i salen, som såg ut att vara några år äldre än hennes egen far, hade givit det till henne? Hur skulle inte det låta? Och inte kunde hon berätta sanningen om hans verkl…[Read more]

Hans kommentar om hur hon talade likt en politiker fick också henne att skratta, för det hade inte varit tänkt på det viset, även om hon förstod att det osökt hade blivit en del av resultatet. Kanske hade hon lärt sig mer av sin mor än hon först trott.

”Karm må vara försvagat, men jag tror inte att vi skulle kunna ta huvudstaden med det vi har i…[Read more]

Inte ett ögonblick trodde hon på det som hennes dotter sa. Det var något på sättet som hon sa det och Ranghildr torkade bort de vattendropparna som fanns på hennes kind för att sedan le svagt mot henne. Ett leende som visade att hon inte var helt övertygad.

“Det låter märkligt, men om du inte vill säga, så låter vi det gå för nu.” sa Ranghildr,…[Read more]

Lite besviken över att Eirik så hastigt hade rört sig ifrån henne och bort gjorde henne något besviken och hon hade svårt att dölja det i hennes ansikte men hon ruskade på sina axlar för att sedan röra sig mot Asgeir istället. Hon lade sin arm omkring hans axlar och drog honom in i en mjuk kram.

“Maeve berömde din sköldmur till mig” sa hon med e…[Read more]

Det var svårt att inte le brett när hon fick syn på Fëani, för trots vad hon skulle vilja påstå så hade hon trots allt burit klänning mer än en gång i sitt liv, och hängselkjolen och spännbucklorna som Fëani bar för kvällen var henne väldigt bekanta. Troligen hade hennes mor plockat fram dem någonstans ifrån i brist på annat som skulle passa fl…[Read more]

Yazfein hade varit en av de första att träda in i salen inför festen och hade även hand tagit sig tid att bad samt byta kläder. På sig hade han ett par pösigare byxor i fint ylle, mörkt bruna stövlar, en mörkblå knälång livrock som är fodrad med lila aktigt linne på insidan samt med knappar ner till midjan. Under den kan man skymta en vit linnetu…[Read more]

Hade han inte varit trött, skadad och redan omtumlad hade hon inte haft det så lätt att trycka upp honom mot väggen. Men nu överraskades han av hennes rörelse och fann sig tryckt mot väggen. Låst och för tillfället i hennes våld. Han bet tillbaka väl valda svordomar men han försökte vända på huvudet för att se mot henne. I hans ögon brann en il…[Read more]

Hon nickade som svar på orden.

”Det är precis det jag menar… Hon sade att hennes namn va…” Hon avbröt sig själv när hennes mor frågade om halsbandet.  För en kort sekund blev hon förvirrad och tänkte fråga vilket smycke hon menade, men förstod snabbt att hon missat att ta av det. Det skulle stå ut, så olikt något hon någonsin ägt och att h…[Read more]

Hennes retsamhet fick henne att himla lite med ögonen för att sedan lyssna på om den ensamma flickan. Det förvånade henne något, även om hon så klart hört om situationen där under vattnet. Hon rynkade lite på ögonbrynen över det.

“Du menar att lill’flickan skulle vara på flykt?” frågade hon, rak på sak som hon var och lade huvudet på snedden lite…[Read more]

Ett tag var hon tyst, som om hon begrundade lite vad han sa och hur han rörde sig. De rörde sig ner för korridoren för att snart vara utom synhåll och hörhåll från de andra. Hon hörde den närmsta tjänarens steg men de var på väg bortåt.

Oväntat tryckte hon honom mot väggen. Hårt nog för att få facklan att flickra till av den lilla vindputs som…[Read more]

Hennes moders reaktion fick henne att flina lite, men hon låtsades som om hon inte såg den plågade minen. Istället började hon tvätta sitt hår som nu när det var utsläppt var betydligt längre än den varit när hon lämnat Kaldrland. Hon hade uppenbarligen inte klippt det sedan dess.

”Jag tar det som en komplimang”, sade hon lite retsamt. ”Vi fic…[Read more]

Lite förvånad blev hon över att känna Eiriks seniga hand på hennes axel och fick hindra sig själv ifrån att gå till försvar. Ett varmt leende fanns på hennes läppar när hon fick syn på sin son och hon klämde hans hand ömt och milt.

“Eirik, min son!” hälsade hon glatt men höll sig själv ifrån att krama honom hårt. Han skulle inte uppskatta det,…[Read more]

Så klart var hon medveten om det, precis som alla andra etikett och regler som var tvugna att följas. Bara tanken fick henne att vilja spy eller göra en grimars över situationen. Hon lade sitt ansikte i båda händerna samtidigt som hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

Åt Maeves fråga, höjde hon huvudet och betraktade sin dotter med rynkade ögo…[Read more]

Värmen fick som vanligt det stora, fula ärret över hennes rygg att värka en aning, en påminnelse om den gång hon kommit farligt nära döden och blivit räddad av vad hon misstänkte var samma högre makter som talat till hennes far. Det var i alla fall vad Gerda hade sagt. Hon var dock van vid det här laget, det var trots allt flera år sedan nu, så…[Read more]

“Varje sekund är väl kanske att ta i” sa hon med ett litet flin för att skaka på huvudet åt det hela. Det var aldrig något som hon själv hade varit allt för bekväm i med klänning men hon hade börjat bli van att ha dem. Lite trött och sliten följde hon efter Maeve för att fånga upp lita nya kläder till sig själv på vägen.

Hon drog till sig en p…[Read more]

Hon hann se lite förfärad ut för ett ögonblick, för även om hon skulle bära en klänning om det förväntades av henne så var det inget hon var bekväm i. Att hennes egen mor skulle ha sytt upp en sådan åt henne kändes mer som ett straff än något annat… Men hennes mor hade en tendens att retas. Hon kunde dock inte hjälpa att känna sig något lättad när…[Read more]