Faenrìonae såg uppgivet på medan anfallet utfördes, dold i en dunge där hon satt med den trupp alver som stod henne närmast. De var där som en sista åtgärd, reserver som kunde lägga sig i bakhåll om dessa ‘människor’ visade sig vara starkare än vad Aenya hade förväntat sig. De som omgav Faen här var inte många, men hon hade sedan länge lärt sig…[Read more]

Smaken av tobak var en del av vardagen som kunde vara hennes varthän hon befann sig, något som var Faen, även på en plats som inte var hennes längre. Det fick den obehagliga spänningen mellan hennes skulderblad att släppa en aning, släppte ut lite av det där andetag som alltid hölls inne. En liten stund lugn.

Dessvärre blev den kortvarig.…[Read more]

Det varma vattnet kändes skönt och fler och fler fiskar tycktes finnas omkring dem. Lite fundersamt höjde hon sin hand till sin haka och kliade den något förbryllat. Vad fanns inte att oroa sig för på ytan? Men om hon sa det skulle han nog vända om på störten, nej det var bäst att inte säga hela sanningen.

“Åh, det finns lite busar och några……[Read more]

Båda små halvingarna verkade törsta efter äventyr – men var det så konstigt? Tussie själv hade velat ut på äventyr, men det var innan hon vandrat i dagar och mötte den mörka natten själv och dessutom vandrade fel! Hon var alldelles nöjd över att slippa tänka på vart hon skulle styra fötterna, istället hade hon två vägvisare. Lite disträ stoppa…[Read more]

Orden verkade först in placeras i Finns skalle. En trevlig stund? Nå inte var det allt för otrevlig. På något sätt hade orden till hans forna vän ha en tendens att inte låta lika barska som innan. Ja, de som han hörde vill säga. Ibland verkade det inget annat än att åka in och sedan försvinna lika snabbt ut genom andra.

“Eh…” sa Finn bara oc…[Read more]

Även fast det inte hade varit allt för långt att röra sig, kändes det som om hennes fötter var gjorda av bly eller någon annan mänsklig metall. Hon sträckte på sig med en liten gäspning och såg sig omkring för att försäkra sig om att det inte var några sådana… träd där. Till slut verkade hon nöjd och slog sig ned inte allt för långt ifrån tro…[Read more]

Att vara tillbaka var en märklig känsla. Som alltid när hon anlände till Nela’thaënas kärna så dök minnet om den första gången Faenrìonae återvände från en utflykt till människornas rike upp i hennes sinne. Då hade hon besökt en enkel handelspost ett stenkast från skogens gränser; hon hade varit skräckslagen medan hon var där och inte kunnat v…[Read more]

När hon såg upp från mannen på marken så möttes hon av sin brors ögon och en plötslig och hård kram. Ilskan rann av henne som vatten och hon kunde inte låta bli att skratta nöjt och krama honom tillbaka.
”Du är allt en välkommen syn!” Sade hon glatt när han slutligen släppte taget om henne för att göra en svepande gest mot Vasilij och presente…[Read more]

Vad det var Toss hade tänkt berätta åt sin kapten innan som nästan hade tagit andan ur honom. Han stod lutad mot disken, som kanske var en lättnad för hans ben och knän. Att de kunde bära upp hans stora personlighet… eller snarare kropp var en fråga och det var många som hade en vadslagning om när de skulle få nog av det. Ett par stolar hade…[Read more]

Ett varmt och nästan klingande skratt lämnade Seras läppar. Om hon skulle kunna distrahera dem så länge? Egentligen var fyra minuter ingenting. Flera gånger hade hon lyckats och att prata var ingenting hon var dålig på och i värsta fall hade hon sin kropp att förlita sig på.

“Fyra minuter? Det är ingenting! Jag kan ge dig åtminstone tio!” utbras…[Read more]

Att Davant var nervös och inte helt bekväm i situationen kunde Nenya enbart skymta hastigt förbi när hon betraktade honom och hans reaktion. Tyst drack hon ifrån sitt glas igen och iakttog honom med ett irriterande lugn och ett ännu förargligt leende. Som om hon fann situationen roande och att allvaret inte riktigt fanns där. Som om det hela va…[Read more]

Vart konversationen gick åt var inte något som konungen hade i sitt tycke. För att vara helt ärlig hade han aldrig varit förtjust i konflikter och bråk. Det gjorde honom alltid lite obekväm, speciellt när han var i mitten av dem. Han gav Kael och sedan Enduriel ett försiktigt och nästan ursäktande leende.

En rysning spred sig från hans nacke…[Read more]

“Skulle jag inte ha toppbetyg?” sa Sera med en spelad sorgsen röst för att lägga ena handen på sin bröstkorg. Det tog däremot inte lång tid innan hennes ansikte sprack upp i ett större leende och hon ryckte lite på axlarna. Faktum var att det hela var för lätt för henne, hon lade inte ner tillräckligt med tid eller koncentration nog för att kunna…[Read more]

Vésiva spanade lite misstänksamt mot skogen. Det var en god idé att flytta sig en bit ifrån skogen, men hur långt kunde en skog se? Eller tänk om den tog fåglar till hjälp! Nej, detta problem var nytt för me’ersia kvinnan och hon nickade något fundersamt.

“Ja, du vet nog bäst” kommenterade hon, även om hon skulle mer än gärna stå still eller so…[Read more]

Som om hon kunde känna solen ovanför sig slöt hon ögonen och tänkte på hur värmen skulle kännas vilket fick henne att le lite bredare. Det var förstås svårt att förklara det med, utan själva känslan var bara fantastisk. Hon suckade lätt och nöjt för sig själv innan hon nickade.

“Ja, det är en fantastisk känsla!” försäkrade hon honom med ett lit…[Read more]

Hans ord om en sidenklänning fick henne att skratta igen medan hon drog igen dörren bakom sig och sparkade av sig sina stövlar i ett av rummets hörn.

”Jo visst, en sådan skulle de nog försöka trycka ned mig i om de vågade komma tillräckligt nära, men lyckligtvis håller de sig på avstånd”, sade hon och blinkade roat åt honom där han sjunkit ned i…[Read more]

Hon hade antagligen i hemlighet önskat att Ayperos skulle vinna, för när han föll på knä och fick medge sig besegrad så kände hon sitt hjärta sjunka en aning. Det var en oväntad känsla och hon fick samla sig någon sekund innan hon skakade av sig känslan och log innan hon reste sig och gick fram till de båda männen.

”Ni fortsätter att g…[Read more]

Lite förvånad var över de orden som föll ur hennes läppar. För så detaljerat och genomtänkt hade inte drottnigen trott att hon skulle svara henne. Det var över förväntan. Hon hummade lite nöjt och för att dölja sin förvåning sippade hon på vinglaset ett par gånger för att sedan hålla ner det för att en tjänare snabbt fyllde på vinet som om det i…[Read more]

Det var förstås svårt att tänka på hur hon skulle förklara det. Hur förklarade man för någon hur man andades? Det kände så naturligt för Vésiva och för att vara ärlig var det som om hon alltid hade gjort det. Vilket förstås in var riktigt sant, men nästan åtminstone. Länge nog. Det var åtminstone ett tag upp till ytan.

“Så, vad är det du längtar…[Read more]

Putsväck var båda de små männen och Tussie visste inte riktigt helt vad hon skulle ta sig till. Hon ryckte lite på axlarna för att sedan slå sig ner på en av stolarna och trumma med sina fingrar på bordsytan medan hon väntade på att någon av de skulle komma tillbaka. Hon fiskade upp en honungskaka ur hennes ficka som hon började mumsa på under tid…[Read more]