Ett lättsamt skratt lämnade Bastian. “Du hade nog inte behövt ta med dig svärdet. Vi är väl skyddade inne i borgen, och Edric har många vakter.” Ja, de var bara där för middag och husrum även om han i hemlighet beundrade henne för att ta sitt arbete på allvar. Eller ja, arbetet hon låtsades ha. När de satte sig i vagnen sneglade han misstänksamt…[Read more]

Verena såg ner i bordet, pillandes på sitt stop och drog lite på ena mungipan. Hon hade inget emot att Vinga skrattade åt henne. Det var bara bra att någon kunde skratta gott trots allt som hänt. Verena var inte världens mest dystra person hon heller, men när minnena av vad som hänt spelades upp kunde hon inte låta bli att försjunka i tankar.

“…[Read more]

En djup bekymmersrynka bildades mellan Bastians ögonbryn då Bern drog honom åt sidan. Han sneglade mot tältet som stängdes av den unga kvinnan för att sedan se tillbaka på Bern som började tala. Han stod rakryggad men tydligt bekymrad. Orden som sades var uppenbart inte chockerande att höra, då även Bastian lyckats lägga ihop pusselbitar…[Read more]

Även Bastian klev av sin häst, sin vita springare. Hans tjänstefolk var som vanligt hack i häl och även hans häst leddes bort för att bli utfodrad och ompysslad. Bastian slog på ett allvarligt ansikte och gnuggade handryggen mot ena kindbenet, som om han kunde svepa bort den rosiga färgen.

“Jag ordnar med passande klädsel. Sådär kan du inte gå.…[Read more]

“Hm” var allt Verena svarade. Om hon tolkade situationen rätt var inte hennes vän direkt exhalterad över att dela just den här historien. Hon lutade sig tillbaka på bänken, vilade skuldrorna mot en träbalk som lägligt nog stod bakom henne, bärandes det mörka trätaket ovanför. Hon såg ner på sina händer, skrapade med nageln över en flisa i bordet.…[Read more]

Hovklappret, sorlet av prat och utrustningens ljud gjorde det svårt att höra vad som sades bakom honom, men ett ord eller två snappade Bastian upp. Han sneglade sig försiktigt över axeln, bak mot Izana. Han visste inte vad han skulle tycka när han såg att kvinnotjusaren Claymon pratade med henne – inställsam och allt. Av alla personer hon kunde h…[Read more]

Verena tittade ner på Vingas hand, deras hud som rörde vid varandras och tummen som lugnande strök henne från att förlora sig i hemska minnen. Hon svalde hårt och blinkade bort en tår ur sina blanka ögon när hennes vän berättade om sitt förfärliga öde. Skammen grep tag i Verena totalt, knöt hennes hals när hon öppnade munnen för att säga något me…[Read more]

Bastian höjde ena ögonbrynet och såg rakt på Izana. Han log svagt men leendet nådde inte hans ögon och han såg inte särskilt road ut. Att hon överskred den sociala gräns som outtalat fanns mellan dem gjorde henne dock mer intressant. Han fnös roat åt Berns skratt, plockade upp en bit ost från sin tallrik men vände sig mot Izana istället för…[Read more]

Ett varmt bad stod redo för Bastian när han skulle gå och lägga sig. Efter att ha skyndat sig igenom det och låtit pagen tvätta hans hår kunde han äntligen dra på sig nattskjortan och krypa in under täcket i sin säng. Det var inte många timmar kvar utav natten men han hade inga problem att somna. En djup drömlös sömn höll honom däckad tills de…[Read more]

<p style=”padding-left: 40px;”>Militären i Brentons furstendöme hade under många långa år styrts under Bastians faders hårda hand. Omkring tio år hade passerat sedan dess, och ännu några år färre sedan Bastian lyckats ändra djupt satta strukturer och tillvägagångsätt inom sin armé. Han skulle inte kalla sig själv mjuk, men kanske barmhärtig som k…[Read more]

Rapporten om vad som hände i huvudstaden berörde inte Bain nämnvärt. Han noterade allt som sades förstås men var till synes ytterst ointresserad. Förmodligen skulle han behöva bry sig mer om politiken nu då han gått med men i ärlighetens namn tråkade det ut honom. Att prata om magitesterna var betydligt mer spännande. Han tog tveksamt emot potatis…[Read more]

Först hade Bastian varit relativt säker på att hon ljög för dem. Han kände på sig att hon inte var den hon utgav sig från att vara. Han lutade sig mot bordet, tittade likgiltigt på henne och tog med jämna mellanrum några klunkar av sin öl – alltid följt av att han drog fingrarna över mustaschen utifall att den skulle vara täckt i skum. Allt med…[Read more]

Efter deras blöta skål spred sig ett brett leende i Verenas ansikte. Hon tog några klunkar med blicken fortfarande fäst på Vinga. Sedan ställde hon ner stopet, torkade sig över munnen med handryggen och skrockade kort.

“Om du är så dyr blir jag bara ännu mer nödgad att anställa dig, förutsatt att du är dyr av en anledning” svarade hon med lugn…[Read more]

Bastian satt tyst när de andra två gjorde honom sällskap vid bordet. Ölen hade redan serverats och han hade studerat kökspigan väl när hon med nöd och näppe burit ut de stora stopen, alla tre på en gång. Hon var en tanig ung tjej, med i trossen för att hennes pappa var kock. Hennes blonda hår var smutsigt och slarvigt uppsatt under ett klut. De…[Read more]

Verena höll jämna steg med sin vän hela vägen in. Hennes leende fallerade när Vinga talade om att hon hade andra, mer trängande plikter. Verena kunde inte säga att hon förstod varför eller vad det handlade om. Vad hon visste var dock att hon behövde henne och inte var redo att skiljas från henne så snart efter att de träffats igen. Trägolvet kn…[Read more]

När de andra två började prata himlade Bastian med ögonen. Eftersom han gärna red först kunde de inte se honom, men han hade helt klart hoppats på en tyst ritt hem efter deras natträd. Han sneglade upp mot himlen vid deras kommentarer men fokuserade sedan på stigen framför sig. Tack och lov hade de andra två inte tänkt samtala någon längre stund…[Read more]

Vilket besynnerligt sällskap, tänkte Bain för sig själv när han sneglade mot de andra. Han tittade på hur Agaroth förflyttade sina bär och lyssnade till deras märkliga konversation om någon Alethir, om hår och magikerns skruvade dröm. Inte för att hans egen var så mysig men han hade inte mage att berätta om den. Dessutom hade den en mening. Han va…[Read more]

Bains blick föll på potatisen som Agaroth riktade mot honom när hon skulle ställa sin fråga. Han kunde inte låta bli att tänka att hon var en smula underlig, men å andra sidan hade han inte umgåtts med alver på säkerligen 20 år. Det kanske var såhär. Han hade visserligen inte umgåtts med någon alls förutom människor de senaste tre månaderna – v…[Read more]