Tänk vad märkligt att man kunde gå flera år utan att prata med någon för att sedan träffas som om det var igår. Tiden hade förflutit och samtidigt inte alls. Det värmde i hjärtat att se Linn igen. Verena hade hört rykten om att hon var vid liv men det var ändå en lättnad att se det med egna ögon. Som några av de få kvinnor som ingått i deras ga…[Read more]

Även Bastian lade märke till den falska undertonen i kaptenens röst. Med kisade ögon ögnade han honom för att sedan titta misstänksamt på kvinnan. Vad det än var som inte blev sagt hade generalen större bekymmer. Det hela lät mycket märkligt och han förstod inte riktigt, men skakade av sig det likaväl. Bastian sade inte ett ord, inte ens när kapte…[Read more]

Errard höll i tyglarna tills kuriren kommit upp på den röda hästen. Hon tycktes kapabel nog så han valde att lita på henne helt och hållet med sin häst. Det var två hästar ur hans fars uppfödning som nu gått i pension från aveln och levde ut sina liv som ridhästar istället. De inte överdrivet gamla än, men nog för att ha hunnit bli lugna och try…[Read more]

Verena tittade frågvist på kvinnan. Ett misstag? Det var omöjligt. Hon visste ju Verenas namn och vem som helst kunde se att hon haft en familjär blick. De hade setts förut, Verena kunde bara inte placera var. När någon sedan ropade på kvinnan började pusselbitarna falla på plats.

“Linn?” upprepade Verena för sig själv i en tyst viskning. H…[Read more]

Det känns som en evighet innan lungorna fylls med luft igen. Han drog djupa andetag, avbrutna av hostningar mellan varven. Plötsligt stelnade han till när figurerna dök upp i fönstret ovanför honom. Han skulle aldrig hinna undan, hann han tänka när den vithårige skytten spände sin båge. Allt gick så snabbt. Plötsligt var hon där, kuriren, och…[Read more]

Eldens lågor lös upp Bastians blå ögon. Han satt tyst i sin sadel och rörde inte en min, inte ens när tälten började brinna och skrik kunde höras ända bort till kavalleriet. Ljudet av människors panik när de insåg att de troligtvis skulle dö snart kunde knäcka vem som helst, men de stod likgiltigt kvar. Allt gick hittills enligt plan. Folk fly…[Read more]

Bain bara stirrade på sin frukost när han fick den serverad. Sist han blev serverad mat var i ungdomens dagar när han fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar. Det kändes väldigt märkligt men och andra sidan kunde han förstå att det skulle bli väldans omständigt om alla i lägret skulle laga sin egen frukost. Till slut blinkade han till och tac…[Read more]

Vid de hårda dunsarna tittade Errard oroligt på dörren och hoppades innerligt att ingen skulle hinna ta sig in innan han och det stackars budet lyckats fly. Om hon inte besatt några oanade förmågor såg läget tyvärr pyrt ut. Errard var rund om fötterna och det lät som att flertalet personer var efter dem. Dessutom visste han gott och väl vem Qu…[Read more]

Verenas hårda ansikte skiftade till ett enda stort frågetecken. Hon inspekterade kvinnan som uppenbart kände igen henne. Hon visste ju Verenas namn. Kanske var det för att Verena träffat otaliga mänger av personer genom livet, kanske hade hon bara dåligt minne men hon kunde verkligen inte placera henne. Möjligtvis att hon verkade lite bekant.…[Read more]

Skogen var alldeles tyst och stilla, nästan lite för tyst. Förutom månens kalla sken som letade sig in genom träden var där mörkt. I skuggorna från träden tycktes allt ljus slukas. En varm vind rasslade om trädkronorna för att sedan försvinna ner över lägret och leka lätt med tältens väggar. En snarkning eller två ljöd in bland träden och nådde ö…[Read more]

Allt prat om att Bain skulle visa sin magi gjorde honom illa till mods. Han såg varsamt på hur Agaroth med lätthet använde sig av vindar, ljus och… drömmar? Hon hade säkerligen mycket mer att erbjuda men det var mycket annorlunda mot hans egna kunskaper. Deras magi var vitt skilda av det han kunde tolka in i det lilla han sett. Hon tycktes också…[Read more]

Det blev tyst vid bordet då tumultet uppstod i kön. De fyra rekryterarna bara blängde irriterat på de två männen som började bråka. De kunde förstå att man blev trött av att stå och vänta länge, trots det behagliga vädret och den sköna eftermiddagssolen. Det gjorde alldeles säkert vem som helst irriterad, men det syntes tydligt i ögonen på männen…[Read more]

Vid sin systers ord skämdes Bain en aning. Överdrev han? Kanske, men samtidigt var det så han kände. Hans tillgivenhet var det minsta hon förtjänade.
När Aenya lade händerna mot honom tittade han upp och såg på henne igen. Villigt reste han på sig men stelnade till då hon föreslog att han skulle visa sina kunskaper. Menade hon inför folk? Han öpp…[Read more]

Errard bröt upp vaxet och vek upp brevet i sina händer. Han sneglade på kvinnan som dubbelkollade mynten och medan hon begav sig ut i korridoren igen ögnade han igenom brevet. Ganska snabbt insåg han att det här inte var bra. Inte bra alls. Hans plötsligt bekymrade blick fastnade vis Silys Quint och “du borde fly”. Han gav sig på att läsa brevet i…[Read more]

När Bain insåg att hon sträckte sig efter manteln såg han bort ett ögonblick, som om han inte redan sett hennes nakna ärrade hud. Han försökte vara artig och inte titta på henne när hon uppenbart ville skyla sig. Ärren förvånade honom inte och han tänkte inte kommentera dem, speciellt inte när han själv stod där med en mycket obefläckad hy. N…[Read more]

Nej, något kap var han sannerligen inte och det visste Errard om. I ärlighetens namn skämdes han över sitt förfall. Enda gången han fräschade till sig var inför vissa jobb och när han kom hem mellan varven, annars orkade han inte riktigt. Han dränkte hellre sina sorger i öl och sov bort sin fritid. Nu när en kvinna som han gärna vilade ögone…[Read more]

Errard skulle precis fälla en opassande kommentar, påverkad av den öl han hävt i sig, när kvinnan harklade sig. Han såg ner på brevet i hennes hand och leendet flagnade när hon började läsa upp vart det skulle levereras.
“Före detta…” muttrade han bittert och fnös. “Jag antar att det är Arabast, den uslingen, som skickat brevet.”
Hel…[Read more]

“Åh, tack och lov!” Bain pustade ut och slokade ihop en aning när lugnet sköljde över honom. Han kände knappt igen sig själv som blev så lättad av att se henne. Hon tycktes må bra och det började gå upp för honom att det utan tvekan varit en mardröm. Men den var givetvis inte utan mening.

“Nej, nej. Allt är lugnt. Jag hade en mardröm.” Han…[Read more]

Sista arbetsdagen var avklarad, tack och lov. Errard hade inte mycket till övers för sin nuvarande arbetsgivare och arbetet han utförde kändes som ett slag under bältet. De andra männen i hamnen där han arbetat hade inte varit sena att häckla honom när en utav dem känt igen honom sedan tidigare. De skrattade rått åt hur en krigare lyckats sju…[Read more]