Aeaea log glatt då systern såg upp på henne, innan hon såg ned på spelet och kartan igen, nyfiken på hur det hela skulle gå vägen. Det såg definitivt spännande ut… Hon undrade lojt vem som skulle vinna den, och vad som skulle hända sen. Skulle den mannen dra ut på äventyr och hitta skatter och rikedommar? Var skatter och rikedommar samma sakt?…[Read more]

En pil i ryggen. Faen slöt sina ögon och tog ett långsamt andetag. Första dagen, och den här så kallade revolutionen gick redan för långt. Att de inte bara dödade, men att en av deras egna hade fallit. Obeväpnad. Det var nog för att väcka ilska i den mörkklädda alven, men hon tvingade ned den. Ilska skulle bara få ännu mer folk dödade.

En sak…[Read more]

Det var svårt för Faen att hindra en äcklad min från att sprida sig över hennes drag då hon iakttog slakten framför sig, men för sin grupps skull höll hon minen stilla. Människorna hade inte en chans mot alverna, men trots det så tycktes Aenya endast tänka på att driva på slakten. Be dem ge upp, tanken ekade i Faens sinne. Be dem ge upp. Om männi…[Read more]

På något vis fick Selyanas leende tyngden att lätta en aning inuti Faens bröstkorg. Det fick henne att känna sig mindre som en främling och mer som en… gäst. Inte hemma, men välkommen. Långsamt så drog hon in ett andetag medan hon funderade över känslan, och andas sedan ut ett lika långsamt moln genom sina näsa, kände hur röken stack i hennes ög…[Read more]

De som rörde sig runt Spillerhamns lönnkrogar visste att där Eili var så var inte Aeaea långt borta, och detta var sant även nu. Hon var dock mindre iögonfallande än sin syster – kanske då främst för att hon var betydligt mindre än sin syster. Många var de som sagt att de två omöjligt kunde vara släkt, men de kom från samma mor, och enligt henne…[Read more]

Som det var bekvämt för henne? Det fick Faens egna ögonbryn att höjas ett snäpp, men hon sade inte emot. Kanske var det så att prinsessan tyckte det var inte intressant att prata med pöbeln, så som människorna hade beskrivit någon som Faen. Men berätta om sig själv? Det var alltid något som tog emot för henne. Ännu en nackdel med att inte rikti…[Read more]

“Det är väl.” Bekräftade Faen, denna gång en lögn. Hon tyckte inte om att vara här, det fick henne att tänka för mycket över vem hon var. Allting var så… komplicerat och högtravande bland andra alver. Millennium av traditioner som lade sig på varandra, som alla följde eftersom de alltid hade följts, för att de äldsta bland dem alltid hade gjort…[Read more]

Faenrìonae såg uppgivet på medan anfallet utfördes, dold i en dunge där hon satt med den trupp alver som stod henne närmast. De var där som en sista åtgärd, reserver som kunde lägga sig i bakhåll om dessa ‘människor’ visade sig vara starkare än vad Aenya hade förväntat sig. De som omgav Faen här var inte många, men hon hade sedan länge lärt sig…[Read more]

Smaken av tobak var en del av vardagen som kunde vara hennes varthän hon befann sig, något som var Faen, även på en plats som inte var hennes längre. Det fick den obehagliga spänningen mellan hennes skulderblad att släppa en aning, släppte ut lite av det där andetag som alltid hölls inne. En liten stund lugn.

Dessvärre blev den kortvarig.…[Read more]

Att vara tillbaka var en märklig känsla. Som alltid när hon anlände till Nela’thaënas kärna så dök minnet om den första gången Faenrìonae återvände från en utflykt till människornas rike upp i hennes sinne. Då hade hon besökt en enkel handelspost ett stenkast från skogens gränser; hon hade varit skräckslagen medan hon var där och inte kunnat v…[Read more]

Det tog inte många ögonblick innan Angran själv sjönk ned i vattnet, naken som den dag han var född, och med en suck satte sig ned och lutade sig tillbaka. Trots att han oskadd förutom ett antal blåmärken så var han minst lika skitig som alla de andra, och en annan dag hade uppskattat att bli fri från väg- och stridsdammet… men i stunden kä…[Read more]

Nej. Så enkelt. Nej. Det hade inte varit värt det – inte för någon av dem. Han hade trott på henne, och han visste inte vad dom var värst. Att han hade följt med Maeve frivilligt, att Anga alltid följde där han gick, hur dumdristigt det än var. Att han inte visste om han skulle beskylla sig själv för sin systers död, eller kvinnan framför hono…[Read more]

Då Maeves blick passerade över honom så knöt Angran sina nävar, hårt nog för att knogarna skulle bli vita. Skulle det kännas lättande att sträcka ut sina armar och greppa tag kring hennes huvud, vrida runt hennes nacke och låta henne falla död till golvet? Eller kasta henne i vattnet och dränka henne där? Han var så arg, så besviken, så… O…[Read more]

Hennes blick var arg. Som att det var han som hade gjort något – som att det var han, och inte hon, som fått dem dödade. Angran bet ihop och hans ögon flackade åt sidan ett ögonblick, och det var som att spänningen gick ur honom… sedan borrade hans den sig i henne igen, med arg glöd dansandes bakom den blåa irisen.

“Jag kände inte för att supa,…[Read more]

Angrans humör hade gjort utspel åt än det ena, än det andra hållet sedan deras så kallade “krigarband” hade “återvänt” från Loradon, och vilket band de nu var, och vilken återkomst det hade blivit. Nästan hälften av dem hade stupat, hans syster Anga bland dem, och för vad? För att ge hövdinga dottern Maeve en chans för ära och hjältemod bland gent…[Read more]

Aife gav en kort nick vid Isras order – det var för väl, eftersom det var just vad hon hade tänkt rekommendera själv, men hon hade sen länge lärt sig att det var bättre att hantera order än förslag.

“Självklart, Ers Majestät.” Sade hon enkelt. Fast hon var tvungen att tillägga: “Tillåt mig dock att notera att dessa två kan flyga. Finns det någ…[Read more]

Kanske hade hon först tänkt dra ut på det här, men om det var en sak som Evina visste så var det att Finn var usel på att ljuga – en ganska udda egenskap hos en tjuv kanske, men lika så. När han återigen kallade “Kathrin” för Corrin så var det helt enkelt en droppe för mycket för den unge uppfinnaren.

Hon sträckte in en hand bakom eldstaden, i…[Read more]

HELIX

Om de två krigarna som tog upp täten av sällskapet var ett buttert par, så var så inte fallet med Helix. Den mörkhåriga kvinnan hade ett leende på läpparna, och njöt av vinden som lekte i hennes hår, och känslan av regn som hängde i luften. Det var nog inte långt borta. Hon hade alltid gillat regn. Kanske för att det påminde henne…[Read more]

Det hela var väldigt misstänksamt, avgjorde Evina. Finn hade varit påväg att säga ett annat namn, det var hon säker på, ett som var alltför välkänt för henne. För att inte tala om att denna “Kathrin” såg väldigt familjär ut… Hon kände sig plötsligt som att hon var offer för ett väldigt dåligt spratt.

Att Corrin hade en förkärlek för att k…[Read more]

Aife fortsatte röra sig med Isra då hon gick skilda vägar från de två demoniska varelserna – självfallet, då det inte var hennes jobb att vakta dem, även om hon ogillade att kvinnan hon arbetade för hade placerat dem så nära sitt eget rum. Det gjorde bestämt hennes arbete svårare. De var båda farligare. Den kvinnliga vampyren tyckte tydligt illa…[Read more]