Ed rörde inte en min när krigarna spände sina bågar och höjde sina svärd, men flyttade knappt märkbart vikten till båda benen. Hen tittade runt sig långsamt, sedan tillbaka på den blinde mannen framför henne. Vilken heder, tretton mot en. Vilken heder, att sikta bågar mot den ene så denne inte kan försvara sig mot svärden. Hon säger det inte…[Read more]

Ed följde efter Raysia. Hon gick med en knappt märkbar haltning – det syntes endast om man verkligen kollade och försökte definiera vad det var som gjorde hennes gångstil som den var. Det som märktes betydligt bättre om man bara lyssnade var att hennes fötter gjorde olika ljud när de slog i marken trots att hon hade läderkängor på sig. Det ena var…[Read more]

Jasper skrattade till när stopet rörde sig till Kvitheras hand och lutade sig framåt nyfiket, “Sakers äkta namn? Hur funkar det, vad händer när du hittar sagda namn?” frågade han med glittrande ögon. Magi skulle aldrig sluta fascinera honom, det fanns så många olika sorter att det alltid fanns något nytt. Det var en kraft som var så olik, så my…[Read more]

Jasper stirrade efter henne när hon försvann in i hålet i väggen. Han höll sig med nöd och näppe för att ångra sig och ropa tillbaka henne. Även om han gjorde det så skulle han frukta det, var han någonsin inte rädd i sådana här situationer? Han tvekade, men nu var han ensam och det sista han ville vara i mörka ruiner om natten var just ensam, så…[Read more]

Ed var inte säker på hur hon kommit hit. Å andra sidan var hon sällan säker på hur hon hamnade någonstans över huvud taget nuförtiden. Hon hade träffat Raysia tidigare idag, på en taverna som alla andra, på jakt efter jobb som de flesta andra legosoldater. Nu satt hon där, på en bänk bestående av en trädstam kapad på längden och placerad ovanpå tv…[Read more]

Jasper var som en öppen bok och det var inte svårt att läsa förvirringen på hans ansikte. Han hade klart och tydligt känt Sagas magiska aura – den var stark, hon hade utan tvekan något väldigt kraftfullt i kroppen. Ändå talade hon som at den inte var något speciellt, och undvek att berätta för dem var det var trots att han frågat. Vad kunde var…[Read more]

Jasper nös av dammet i luften och böjde sig ner för att plocka upp biten han rivit ur väggen – han dog inte nästan för att sedan lämna den efter sig där – och stoppade den i sin korg för tillfället. Just nu kunde de se från det gröna ljuset, men han visste inte vad det var eller varifrån det kom; det kunde försvinna minst lika snabbt som de upptäc…[Read more]

Jasper tittade på sina två nya bekantskaper och sköt ifrån sig sitt glas innan han lutade armbågarna mot bordet och sträckte ut benen så de stack u på andra sidan. När han satt såg han fortfarande lång ut, men kanske inte över två meter. Mest såg han inbjudande ut; hans ansikte var fräknigt och hans leende fick huden vid ögonen att rynka sig. Näsa…[Read more]

Han gick fram till henne och hostade, såg ett litet skrapsår i hennes panna av det flygande gruset. Han lyfte handen till hennes panna och den glödde till. I någon sekund blev blodådrorna vid hans handled svarta, sedan var det som förut igen. “Sådär. Förlåt.”

Han tittade över axeln på vad hon tittade på när hon sa något om en väg ut. En bit upp…[Read more]

Jasper hoppade till när Saga lade handen på hans axel å satte sin dricka han nyss skålat med i halsen. Med ens glömde han fullständigt bort vad han tänkt säga åt Kvithera. Han betraktade Saga med ett litet leende på läpparna medan han diskret försökte hosta bort irritationen i halsen. Han hade sett henne förut men inte lärt hennes namn före nu.…[Read more]

Pelarbiten slog i marken bara några centimeter från de två ruinäventyrarna. I samma ögonblick som de två föll bakåt av Drosais knyck i Jaspers axlar så formades ett dammoln runt dem när stenen slog ner som en meteor. Ekot blev fem gånger mera öronbedövande när det klingade mot väggarna och ekade flera varv. Jasper låg som stelfrusen med…[Read more]

“Tharmanskt?” Ekade Jasper. Ordet klingade inte bekant för honom, han var osäker på om han någonsin hört det förut. Han visste inte särskilt mycket om länderna i världen – mestandels av tiden spenderade han på att läsa om anatomi och helande örter, inte sånt. Däremot kunde han se hur hennes näsa rynkades i någon sekund och höra tonen i hennes r…[Read more]

Jasper lyssnade hjärtligt på vad hon sade. Hans minne vandrade med ens bakåt i tiden, långt innan hans magi dykt upp och fått hans händer att lysa. Ett minne som luggit gömt inom honom drogs till ytan. Ett minne med färgglada tyger, vackra sånger, energiska volter som fick Jasper, 7 år och med gluggar i munnen, att gapa av förundran. Just en så…[Read more]

Jasper log. Han visste vad hon hette, men det var ohövligt att säga att man vet. Presentation var alltid stundande när man träffades första gången, det hade hans mormor strängt lärt honom.

Kom ihåg nu, Jasper, att du ska alltid presentera dig själv och låta den andra presentera sig även om du redan vet vem de är. Om du utgår från det du hört om…[Read more]

“Åh, säg inte så”, klagade Jasper och följde råttan med blicken tills den försvann bortom hans ljuskägla. Tanken på att äta råttor gjorde honom illamående. Visst, han skulle göra det om han var tvungen för att överleva, men han ille ännu inte tro att de var långt bortom räddning. Han tog några försiktiga steg före han började gå längs den mörka k…[Read more]

Jasper suckade tungt åt hennes betoning på hoppas. Han ville inte erkänna det, men hon hade rätt. Vad var att hoppas jämfört med att faktiskt göra nånting åt saken? När hon nickade mot dörren så tvekade han en sekund före han tog korgen i ena handen och lät sin vänstra hand lysa upp. Försiktigt klättrade han in där den fallna dörren en gång st…[Read more]

“Djupare ned?” Ekade Jasper och blev genast lite blekare. Han tog emot örterna hon plockat upp åt honom. “Tack. Borde vi verkligen gå djupare ned?”

Tanken att ta en gång som tog dem neråt satte en klump i magen på honom. Vem visste vad de kunde hitta där? Hans huvud började måla upp faror runt varje hörn – monster, skuggor, översvämn…[Read more]

Jasper suckade tungt där han stod vid värdshuset bardisk. Han tornade lätt över folket och kunde se musikerna spela utan problem, men han hade tankarna någon annanstans. Terminprovet hade gått helt okej – men avgiften blev så pass hög att den lätt tog en tredjedel av allt han ägde. Han hade varit tvungen att sälja så mycket drycker och smörjor att…[Read more]

Jasper tog ett djupt andetag. Han hade redan räknat ut att hon inte var särskilt pratsam, men han hade aldrig talat med henne och därför inte heller helt insett till vilket nivå hon förblev tyst. När hon till slut pratade så log han. Delvis för att hon ville tala med honom, men också delvis för att det hade blivit lite obekvämt och han redan hade…[Read more]