En sida till. Bara en till. Hur många gånger han hade sagt det till sig själv var han osäker på och han ryckte till något när han hörde sin systers bekanta röst. Lite till sin förfäran lade han märke till att hans grepp om sidan hade varit lite för hårt och skrynklat till pappret, nästan på gränsen till att det var helt längre. En kort svordom sla…[Read more]
Dagen till ära så var Isra förstås skrudad i en blå klänning, och när hon steg in i biblioteket så hade hon redan satt upp det jordgubbsblonda håret i en enkel men vacker uppsättning. Nå, kanske inte hon, men hon hade fått hjälp.
Sin bror hade hon inte sett röken av under hela dagen och nu började det närma sig för avfärd till Nennas ö, nå…[Read more]
Aine
“God morgon… eller passar det bättre med god förmiddag…?” Hennes blick vandrade lite snabbt mot fönstret. Men hon kunde inte för stunden riktigt avgöra vad tidpunkten på dagen var. Hon gned sömngruset ur sina ögon och hasade sig upp till halvliggande, stödd mot sina armbågar. Hur länge hade han varit vaken? “Du kunde väckt mig.” svarar…[Read more]
Det lilla leendet och skrattet som lämnade hans läppar förvånade henne en aning, särskilt det faktum att det ens var möjligt för honom att göra det riktigt så snabbt. Hon hade inte trott att han skulle återhämta sig riktigt så snabbt, men så hade hon heller aldrig paralyserat någon som honom förut. Åt hans ord så ryckte hon bara på axlarna och g…[Read more]
Hans ord fick henne att höja på ett ögonbryn, men hon sade inget riktigt än. Istället betraktade hon honom medan giftet började verka, och när hon var säker på att det var gjort, det vill säga, när han slutade vifta runt med det där opraktiska vapnet, så slängde hon bort kniven som hon nyss dragit ur sin egen axel. Med flinka fingrar fiskade hon u…[Read more]
Etienne
Hon åt vidare och nickade åt Vinga’s ord. Krig kommer det mer av.. Jo, förr eller senare tog friden slut. Kunde ens begrepp som frid eller fred existera utan konflikt eller krig? Etienne sköljde ner den munfull av mat hon haft med lite öl. “Mjaa..” När hennes kamrat frågade om vart Etienne skulle sen. “Det ryktas om att Iserion håller…[Read more]
Saskia Belsante
Den tunga handen som landade på hennes axel tillhörde knappast en alv, men den gjorde henne skräckslagen likväl. Saskia blev iskall och kokhet på samma gång, kallsvettig sneglade hon ner på den grova handen. I den sinnesstämning som hon befann sig i, gjorde att man fick tunnelseende och hon noterade detaljerna kring handens naglar.…[Read more]
Det lilla leendet över hennes läppar fortsatte att vara lika behagligt som innan, även när han plötsligt hejdade sig mitt i en mening. Det hade känts alldeles för lätt, men nu verkade hans tankar plötsligt ha hunnit ifatt honom och misstänksamheten nådde hans blick, men det var förstås redan för sent.
Hon ställde sig upp samtidigt som…[Read more]
Det var inte riktigt någon idé att protestera. För all del hade han en poäng med det som han sa och hon grimaserade lite motvilligt samtidigt som hon lade sig ner med sina kläder. Smutsiga som de nog var. En liten inre röst proteseterade mest för hon kunde se hur Sif skulle bannat henne och hon kunde inte rå för att skratta lite.
“Sif skulle g…[Read more]
Att han ryckte till fick henne att rycka till, mest för att hon inte var beredd över det en hans flin fick henne att knuffa honom på ena sidan och sedan skaka på huvudet.
“Och vad ska jag sga? Att det kommer gå dålgit?”
Precis innan Ranghildrs ilska hade tagit henne bort från salen höre hon Arands röst om att säga adjö till Kettil. Det var som en kyla som spred sig inuti henne, men vad kunde hon om inte acceptera detta? Han var redan död och åtminstone kunde hon lämna några ord till honom… eller hans ande. Hon drog djupt efter andan för att sedan röra sig…[Read more]
Antrophelia, 1419 TT
Milt och förvånansvärt försiktigt och nästan… ömt bläddrade Zator i boken som han hade framför sig. Känslan av de gamla sidorna som vittnade om en äldre tiden. En annan verklighet. Oändliga möjligheter. Det fanns få böcker som inte den unga prinsen hade läst och tanken på hur det förflutna formade nuet och framtiden var…[Read more]
Ett leende hann sprida sig över hennes läppar när hon äntligen fick syn på honom, ett leende som bara blev bredare när han så villigt klev fram till henne och böjde sig ned för att kyssa hennes läppar. Så enkelt hade hon inte trott att det skulle gå! Hon hade räknat med att behöva jobba lite mer för sitt pris, men han överraskade henne.
Den lilla lappen hade varit prydligt ihopvikt och skriven med en snirklig och lika prydlig handstil. Det hade levererats i person av en liten Me’erisisk flicka som stått vid malströmmen och väntat på Wreax Siturios och meddelandet däri var simpelt.
Möt mig på Den Gyllene Sköldpaddan,
Aine.
Att införskaffa informationen som tagit henne så l…[Read more]
Arands blick följde inte Wreax då han lämnade dem, utan snarare log han ett sammanbitet leende och skakade på huvudet långsamt där han satt. Frustrerad, ilsken, uppretad av Wreax sätt och framförhållning. Han lät sin ilska skölja över sig, och satt en stund i tystnad tills han kände den försvinna. Åtminstone så mycket att det var en glöd inom ho…[Read more]
Hon står fortfarande upp, har ingen tanke på att sätta sig ner igen men händerna har lättat om sitt hårda grepp om bordsskivan. Blodet rusar och pulsen är hög efter utbrottet och benen känns som gelé. Men rösten är en aning lugnare nu när hon svarar honom” Det du säger att du vill göra, gör du bäst som min rådgivare och högra hand, som spindeln i…[Read more]
Arand satt bara stilla och såg på de två medan de växlade ord, och skakade på huvudet för sig själv. Det var uppenbart att Wreax försökte kontrollera och manipulera Fëani, för även om hon hade en stark integritet var hon ung. Han hoppades dock att hennes ungdomlighet inte var ett hinder för henne för att se genom Wreax fula spel. Men däremot spänd…[Read more]
När väl Etinenne höjde sin matkniv mot henne, höjde Vinga sin egna matkniv och slog undan den med ett litet retsamt leende och stack mot henne på ett retfullt sätt innan hon följde Etiennes exempel och skar några köttbitar åt henne som snart smalt i munnen. Hur länge sedan var det inte som hon hade fått äta så här gott? Ännu ett par köttbitar s…[Read more]
Det kändes trots allt skönt med männens instämmande vrål. Även om det var morgontrött och inte allt för entusiastiskt var det ett instämmande och hon kunde inte rå för att känna sin egna mage pirra till lite av tanken på äventyr.
“Ja…! Vad kan gå fel?” frågade hon med ett litet skratt och lutade sig mot sitt spjut med ett litet flin.
Hans retsamma vis och det roande leendet kunde reta gallfeber på henne och om hon inte redan var så utmattad, ilsken och trött skulle hon nog gnisslat tänder över hur jobbig han var. Och om det inte vore den sista gången som de sågs. Bara tanken fick det att knyta sig i magen och hon drog en suck för att göra en lika nonchalant handgest framför…[Read more]