Aenya betraktade Camthalion nästan lite bedjande, vilket var en ny känsla. De hade så klart ett visst band, som vänner som spenderat många år tillsammans i tjänst vid gränserna. Men det bandet hade förstärkts även om det var av en mörkare natur då de båda tillfångatagits av Iselem – de båda torterade och misshandlade. Camthalion väldigt tydligt…[Read more]

Hur Isra reagerade förvånade Vésiva och hon klämde hennes hand tillbaka lätt för att sedan nicka lätt åt hennes ord. Hon tog förtsås inga onödiga risker – men att helt sluta, det skulle skada hennes familj likaväl som landet och hennes drottning.

“Det var inte min mening att dölja det för er, min drottning. Men som ni säger. Ju mindre som vet…[Read more]

Utan att tänka på det så sträckte hon sig efter Vesvías ena hand med sin egen och klämde den lätt.

”Jag är glad för er skull, men jag menade vad jag sade. Ta inga onödiga risker för min skull. Ni har redan bevisat er lojalitet för mig flera gånger om”, sade hon med ett leende, även om hon inte kunde låta bli att känna en viss lättnad över att in…[Read more]

Hans ord fyllde henne med värme, men inte utan att där fanns ett visst mått av rädsla, som om orden innehöll något som hon inte visste om hon var redo att höra än. Hon visste heller inte riktigt vad hon skulle svara på det, men hans hungriga läppar fångade snart upp hennes i en kyss som hon var snabb att besvara. Det han precis avslöjat f…[Read more]

Flickans lilla tack hade fått henne att le lite för sig själv, men när hon öppnade dörren och klev in i det ny ytterst behagliga rummet så var det borta och åter var den där masken av likgiltighet som etsad i hennes ansikte. Hon såg sig om i rummet, tog in detaljerna, böckerna längs väggarna, de typiskt Iselemska mattorna, och så mannen som sa…[Read more]

Ännu en gång hettade det till i hennes kinder och hon kunde inte rå för att le lite bredare innan hon suckade lite lätt och gjorde en gest framför sig.

“Ingenting undkommer er, min drottning.” sa hon med en blinkning och drog nästan lite nervöst handen genom sitt hår för att sedan fundera lite på hur hon skulle formulera sig men höll ner huvudet…[Read more]

Orden fick Isra att skratta igen innan hon skakade lätt på huvudet, något som fick det vita håret att dansa kort. Kanske borde hon inte fortsätta pressa Vesvía, men hon kunde inte låta bli att vara nyfiken.

”Ni vet vad jag frågar om.  Jag vill inte att ni försätter er i någon onödig fara för min skull”, sade hon lite retsamt, men hon fann unde…[Read more]

Ergott som den ena busen hette skrattade roat.
‘Visst hörde jag det, Maruld.’ sa han med ett vasst leende som blängde där i det skumma halvljuset.
‘Just det, hit med alla värdesaker nu – annars går det illa för er och då får nog trolltösen värma oss i natt!’ sa han med ett elakt skratt, och hans ögon sneglade lite hungrigt på trollet.  D…[Read more]

Vid det här laget kände hon Arand tillräckligt väl för att veta att han inte menade något illa med det han sade, men det sved likväl, högg liksom i bröstet. Det var hennes bror de pratade om, hennes yngre bror som hon funnit, död och illaluktande på ett golv, i en stad, i ett land, allt så främmande och ensamt. Hon drog ett djupare andetag i et…[Read more]

Arlin viftade bar abort hennes ursäkt, det var inget att bry sig om just då. De hade större bekymmer och utmaningar framför sig. Detta var bara början, och än så länge stod gudarna på deras sida.
‘Freja är med oss, jag kan känna det.’ sa han lite mystiskt åt henne, vilket troligen lät väldigt märkligt för en som inte vuxit upp i Kaldrland.
‘Mit…[Read more]

Ithia gav ifrån sig en grimas då drottningen släppte henne, röda märken på hennes hud efter drottningens hårda grepp. Men hon hade varit med om värre då hon tränats som krigare, så hon kunde ta det. Det var inte direkt smärtan, utan snarare vem som orsakade den och på vilket vis som var sårande.

‘Ers höghet, jag menade inget illa, kan ni förlåta…[Read more]

Flickan tog emot myntet, förvånad över att få något av denna kvinna som på alla vis inte såg ut att hysa mycket känslor för något i sin omgivning. Men hon tog myntet, inte för ivrigt, men med en säker hand. Trots allt visste alla gatubarn känslan av hur det var då fingrarna blev för kalla för att känna något, och man tappade ett dyrbart mynt i mö…[Read more]

Arands gula ögon var skarpt fästa på Rune, men han fick vända blicken till Maeve över hennes ord.
‘Det kanske var ett avslut för dig.’ sa han simpelt. ‘Men det behöver inte vara ett avslut för honom.’ förklarade han, ärligt, hårt, men det var enda sättet han fungerade. Om det var något man kunde lita på med Arand var att han inte strödde socke…[Read more]

Förstås var det svårt att tänka ett liv utan honom. Han hade varit där så många år nu. Fast hon kunde inte förneka honom detta. Inte överhuvudtaget. Även om hon ville skrika och förbjuda honom, kasta skålar och allt.

“Som du önskar, far.” viskade hon till slut, motvilligt och korsade sina armar igen och skakade på huvudet åt det hela. För hon v…[Read more]

Att få fokus på sig själv, var inte riktigt något som Vésiva var allt för glad över och rodnaden blev allt rödare och hon harklade sig lite grann.

“Med mig? Ni är alldelles för ödmjuk, det är bra med mig. Lite trött efter alla händelserna, men ingenting som skulle ändra något.” sa hon, inte helt säker på vad hon sa och satte undan ett par hår…[Read more]

Det var kanske naturligt att hon inte tänkt på det när Vesvía anlände, men hon bar inte längre samma typ av kläder som hon gjort vid tidigare tillfällen, något som i och med den lilla gesten blev uppenbart. Att Vesvía rodnade något gjorde henne mer säker på sin sak, och hennes leende blev lite mjukare igen.

”Och ni, Vesvía?” Frågade hon lite retsamt.

Sakta började dimman drivas iväg, som om den hade fastnat i vind och drogs iväg även om det inte riktigt var hur det fungerade. Men när dimman började svagna till och synen frigjordes lite ytterligare kunde man se Istilwys stå mitt i dimman med ena armen virvlande i luften medan vad som verkade vara en syklon av dimman virvlade ovanför den armen,…[Read more]

Vad? Orden fick henne att stanna upp i sitt steg och ilskan var som bortblåst. Förstås var hon orolig – bara den mödan som det tog honom att resa sig upp. Hon bet sig lite i underläppen och korsade sina armar lite ilsket.

“Du är lika envis som jag. Det kommer bli din död.” sa hon, rakt ut och granskade honom med ett sorgset och ilsket öga för…[Read more]

Hennes ord fick henne att skratta ännu ett glatt skratt och behålla leendet på sina läppar. En liten nickning, som för att instämma i Isras retsamhet för att sedan vid hennes ord nästan rodna lite och se ner på sin tumme för att genast bli lite mer medveten om gesten.

“Min make mår bättre för var dag som går, tack för omtanken, min drottning.” sa…[Read more]

Sig själv… Vad skulle hon med det till? Kanske skulle hon kunna lindra sitt eget fall, det vore det kloka att göra, och hon var inte skyldig denna främling något.

”Vad heter ni?” Frågade hon med en tung suck, innan hon böjde sig ned igen och tog av en sigillring som satt på den döde mannens ena hand och stuvade den i en av sina fickor. Kansk…[Read more]