Ett leende hann sprida sig över hennes läppar när hon äntligen fick syn på honom, ett leende som bara blev bredare när han så villigt klev fram till henne och böjde sig ned för att kyssa hennes läppar. Så enkelt hade hon inte trott att det skulle gå! Hon hade räknat med att behöva jobba lite mer för sitt pris, men han överraskade henne.

 …[Read more]

Arands blick följde inte Wreax då han lämnade dem, utan snarare log han ett sammanbitet leende och skakade på huvudet långsamt där han satt. Frustrerad, ilsken, uppretad av Wreax sätt och framförhållning. Han lät sin ilska skölja över sig, och satt en stund i tystnad tills han kände den försvinna. Åtminstone så mycket att det var en glöd inom ho…[Read more]

Hon står fortfarande upp, har ingen tanke på att sätta sig ner igen men händerna har lättat om sitt hårda grepp om bordsskivan. Blodet rusar och pulsen är hög efter utbrottet och benen känns som gelé. Men rösten är en aning lugnare nu när hon svarar honom” Det du säger att du vill göra, gör du bäst som min rådgivare och högra hand, som spindeln i…[Read more]

Arand satt bara stilla och såg på de två medan de växlade ord, och skakade på huvudet för sig själv. Det var uppenbart att Wreax försökte kontrollera och manipulera Fëani, för även om hon hade en stark integritet var hon ung. Han hoppades dock att hennes ungdomlighet inte var ett hinder för henne för att se genom Wreax fula spel. Men däremot spänd…[Read more]

När väl Etinenne höjde sin matkniv mot henne, höjde Vinga sin egna matkniv och slog undan den med ett litet retsamt leende och stack mot henne på ett retfullt sätt innan hon följde Etiennes exempel och skar några köttbitar åt henne som snart smalt i munnen. Hur länge sedan var det inte som hon hade fått äta så här gott? Ännu ett par köttbitar s…[Read more]

Det kändes trots allt skönt med männens instämmande vrål. Även om det var morgontrött och inte allt för entusiastiskt var det ett instämmande och hon kunde inte rå för att känna sin egna mage pirra till lite av tanken på äventyr.

“Ja…! Vad kan gå fel?” frågade hon med ett litet skratt och lutade sig mot sitt spjut med ett litet flin.

Hans retsamma vis och det roande leendet kunde reta gallfeber på henne och om hon inte redan var så utmattad, ilsken och trött skulle hon nog gnisslat tänder över hur jobbig han var. Och om det inte vore den sista gången som de sågs. Bara tanken fick det att knyta sig i magen och hon drog en suck för att göra en lika nonchalant handgest framför…[Read more]

Fëani biter sig i läppen medan hon lyssnar till vad Wreax säger. Så han var adelsman, det hade hon helt missat och hon klandrar sig själv för att ha varit ouppmärksam medan hon ännu levde vid hovet. Men då hade hon inte velat ha det liv som hennes mor och palatset erbjudit henne, inte då men nu… nu var allt annorlunda. Fortfarande fylld av tv…[Read more]

En liten suck lämnade Ranghildrs läppar. Det var trots allt svårt att se sin son bedjande över att hon inte skulle genomföra det som hon precis talat om. Fast det fanns inget som skulle ändra hennes tankar. Redan bestämt. Skrivit i stjärnorna, eller vad nu en poet skulle sagt.

Hon skakade på huvudet så att de röda lockarna dansade omkring he…[Read more]

Med blå, sorgsna ögon betraktade hon sin mor när hon reste sig upp från bordet efter att ha suttit ned i blott någon minut. Hennes ilska var en som Maeve kände igen, men just då var hon alldeles för trött på hela dagen för att orka brusa upp en gång till. Istället följde hon sin mor med blicken, till dess att Arand tilltalade henne och resten av…[Read more]

Arands gula ögon mötte Kettils, och han nickade lätt över andens ord. Inte ett oförväntat svar. Hans order om att hålla Kettil lugn hade inte någon brytt sig om visade det sig, med Ranghildr som höll på att storma ut, Maeve som tagit till flaskan, Audgisil som gapade order, Asgeir som var spänd av vrede och Eirik som fortfarnade förnekade…[Read more]

Nästan lite förvånat höjde hon ena ögonbrynet när hon hörde hans förfrågan. Berätta om Karm? Hade han inte hört om landet innan? Kanske det skulle vara ännu lättare att manipulera hennes… son än vad hon trodde. Tanken gjorde henne nästan lite upprymd och hon log svagt, nästan ödmjukt.

“Åh, ett stort land nordöst om oss, ett land vi har varit…[Read more]

”Ja, självklart hämtar jag till dig. Jag tänker inte sitta här med en grinig bror. För du äter väl fortfarande som en häst? ” hon blinkar lite retsamt mot honom innan hon kärvänligt puffar till honom innan hon går för att hämta mat. Hon kan dock inte undgå att låta blicken glida över Hrafn representant. Rynkar pannan en aning, det såg ut som om d…[Read more]

Kettil visade ett försiktigt leende mot sin far när han talade, men åter igen växte oron i hans blick när Maeve och hans mor gick undan med sina sorger. Han förblev sittande däremot, då han inte såg något syfte i att gå någonstans eller göra någonting annat. Det var först när Arand kom in som han vred lite på sig för att se vad som var påväg att…[Read more]

Aine
Hon gav honom en hård dask på hans ena mörka skinka när han steg upp från sängen …utan att fått lov att göra så. Hennes hand skulle förmodligen lämna en liten, men inte speciellt svidande rodnad på hans hud. Innan han fick tag i hennes höfter, vände hon sig om och satte sig på sängkanten. Inte i protest, men hon var inte klar med honom…[Read more]

Hästarnas fållor. Nåjo. Inte för att han var obekväm med det hela, snarare tvärt om, men han hade kanske hoppats på något mer händelserikt. Istället fick han vänta, och sysselsatte sig med att prata med de fyrfota djuren i en lågmäld, djup ton. Då och då hade alver gått förbi honom och han hade bara höjt en hand till hälsning, men varit noga med…[Read more]

Saskia Belsante
När hon satt där och flyttade runt maten på tallriken bestämde hon sig för att försöka fly. Här kunde hon inte stanna längre, alverna var godmodiga av naturen .. men människan var brutal av naturen. Ingen såg, trodde eller ens misstänkte att hon skulle försöka sig på något, men Saskia stoppade på sig matkniven. Gömde den innanf…[Read more]

Det skulle vara dåraktigt att säga något i det tillfället. Istället höll sig Ziyaté tyst och drog en hand igenom sitt hår för att göra en gest med sin hand som var riktad åt Yazefin. Ingen annan skulle lägga märka till det. Det såg ut som vilken gest som helst, men var nästan ett hot åt Yazefin. Att minnas vad hon sagt och inte tro sig något.

.…[Read more]

Sahara hade säkert ett finger i spelet när en av tjänarna som skulle ta maten till drottningen inte hade kommit i tid och Yanara fick själv ta fatet met uppskuren frukt till den heliga drottningen och de som var i hennes sällskap. En ofrivillig rysning gick ner längst hennes ryggrad, trots allt hade hennes drottning inte varit sig själv de sista…[Read more]