Skillnaden i temperatur när Kettil tog till orda var märkbar, och för Maeve skar den nästan hela vägen in i själen. Det här var verkligen inte hur hon hade föreställt sig sin återkomst till Frostheim, och kanske blev det helt enkelt för mycket när hennes far dessutom talade till Yazfein som han gjorde. Hade Yazfein sagt för mycket? Och vad pågi…[Read more]

Audgisils blick mörknade något vid Yazfeins svar.
‘Du kom hit med löften om hjälp, Yazfein. Och jag känner Sandor Thaldwin väl nog att veta att han inte skulle skickat hit en rådgivare, då han redan skickat trupper tillsammans med min dotter. Det är dags för dig att visa ditt värde, Yazfein, och använda dina kunskaper och förmågor. Jag vet att d…[Read more]

Kettil öppnade sina ögon och såg på de omkring honom. Han satt tyst till en början och verkade bara lyssna, innan han slutligen med en frustrerad röst avbröt gruppen.

“Jag är den som dog och verkar vara minst irriterad av alla! Sluta bråka, låt bli prat om avrättning och skärp till er! Ta handling istället! Hämta Rune, ställ honom till svars, hå…[Read more]

Etienne
Hon log mjukt och lyssnade på den korta berättelsen, snarare redogörelsen som hennes vän lämnade. Kanske lämnade Vinga vissa detaljer för att inte oroa Etienne ytterligare? Oavsett vilka anledningar som hennes vän hade att utelämna stora luckor, så var de förmodligen goda skäl. Men det kändes inte bra att ana att hennes vän undanhöll någ…[Read more]

Aine
Pergamenten sveptes av skrivbordet i den lilla vindpust som uppstod när han svepte upp henne på träskivan. I andlös vanmakt fann hon sig sittande lätt tillbakalutad med honom mellan sina skrevande ben. Knäppte sina händer bakom hans huvud då hans kyssar vandrade neråt över hennes bröstkorg, revben, sidenmjuka mage…  Lätta suckar av vä…[Read more]

Vart var Arand? Kunde han inte skynda sig? Nog för att Kettil såg lugn ut där han satt på golvet, men det kunde förändras när som helst, om nu det där verkligen var Kettil…

Nästan obemärkt drog hon sig lite närmre sin far när mörkeralven tog till orda, och när hennes misstankar så simpelt bekräftades av kvinnan så kunde hon inte låta bli att…[Read more]

Asgeir steg fram med förnyad energi till mörkeralven, hans ansikte bara några centimeter från hennes.
‘Varför sa du inget?!’ frågade han sammanbitet.
‘Jag skyddade dig, då alla ville döda dig, och du glömmer att nämna att Rune kanske inte ens är… Rune?’ frågade han, oförstående.

Audgisils blå ögon var fästa på hans son och mörkeralven, och…[Read more]

Jag ska börja passet med dem. Orden gjorde Yanara orolig, det var trots allt inte allt för ovanligt att många av dem… försvann spårlöst efteråt. Så spårlöst en avrättning av en tjänare skulle vara. Trots allt var de inte värdiga ett stort spektakel som adelsmännen och allt man kunde hoppas på var väl en snabb död?

Tanken på ett liv utan Sahir…[Read more]

Lissandra log åt Toss kommentar och lyfte sin dryck som en slags honör till honom innan hon vände blicken till Späck. Hon lyssnade aktivt på det han berättade, och satt framåtlutad ända fram till slutet som hon kanska tydligt ansåg kom för snabbt. Hon hade tappat sitt leende under allvarets stund, men återfann det när han var färdig. “De…[Read more]

Lite förvånat höjde Ziyaté på sitt ena smala ögonbryn för att låta blicken vandra mellan de som stod där. Låta sig ta in scenen och samla så mycket information som möjligt. Det var inte svårt att se familjens ilska, sorg och… nästan desperata sätt att få det hela i ordning igen. Det var nästan patetiskt. Fast vad gjorde man inte för kärlek och..…[Read more]

Åt det som han sa skakade Ranghildr på huvudet och korsade sina armar med ett snett leende. För han hade alltid haft så många lektioner och tankar även om det flesta av dem ekade i hennes huvud ofrivilligt inbultade i henne… ville hon inte riktigt ge honom det hela och fnös.

“Som om du lät mig ifrågasätta dig.” sa hon med ett skrockand…[Read more]

Hon gav honom en grimars. För att vara ärlig var hon inte säker. Hur kunde hon vara? Varför skulle hon vara tvungen till att göra ett sådant stort beslut nu? Att ansvara för allas liv och värdesaker – det var ingenting hon ville nu. Hon behövde mer… träning. Men förstås sa hon inte det utan korsade bara sina armar och nickade lite lätt.

“Så,…[Read more]

Arand gjorde en djup utandning genom näsan medan Wreax och Fëani fortsatte dansa denna duell med ord som han inte hade någon speciell förmåga för eller något intresse för heller. Det frustrerade honom så klart snacket om Ayperos, för trots allt var hans uppdrag om att dräpa demonen det enda han misslyckats med på en lång tid. Ett viktigt kont…[Read more]

Wreax ord får henne att räta på nacken, höja hakan en aning som om de fick henne att växa. Kanske inte för att det var han som sa dem till henne utan av innebörden i dem. Ja hon var sin mors dotter och hennes mor skulle aldrig ha nedlåtit sig till att bli utpressad och utnyttjad på det här viset. Hon skulle ha funnit andra vägar eller satt hårt…[Read more]

Arand fnös sarkastiskt, detta höll på att gå helt i överstyr och han fick hålla sig för skratt nästan. Om det hela inte vore så sorgligt. Inte inte mannen framför dem gav honom samma obehag som de flesta monster han hade i uppdrag att dräpa. Monsterjägaren la armarna i kors och kunde inte hålla tyst längre.
‘Vem i helvete tror du att du är, som ko…[Read more]

Olaus gav dem båda en bekräftande nickning och rätade på sig för att sedan luta sig tillbaka i sin stol igen, tydligt indikerande att deras samtal var färdigt. För många hade det direkt varit en förolämpning, att inte ens besvära sig med ett avslut på mötet, men Aldusa har sett Olaus ofta nog för att förstå att även om det inte var rätt, så var…[Read more]

Hillevi stod som representant framför Hrafns tält, de var en liten grupp som närvarade, endast Hillevi och ett fåtal andra varav bara två stod med Hillevi. Hon stod med sina händer slutna bakom ryggen sin, obeväpnad och hennes två vakter likaså, med sina händer slutna framför sig. Hillevis blick vandrade bland de närvarande och nyfiket observerade…[Read more]

Eftersom hon visste att hon skulle tacka ja… Hon hade aldrig riktigt förstått sig på folk som henne, de som visste mer än de borde, som alltid hade ett ess i den bildliga rockärmen. Men, de betalade henne ofta väl, och hon hade en känsla av att detta skulle bli ett särskilt lönsamt samarbete, även om det också kom med löftet om att det knappast…[Read more]

Hon verkade inte påverkad av hennes insikt, utan viftade bara bort orden.
‘Konstigare saker har skett.’ höll hon med, och knäppte sina händer igen.
‘Skeppet avgår om två timmar.’ meddelade hon med ett leende. ‘Eftersom jag visste du skulle tacka ja, har jag redan förberett allting. Detaljerna finns i kuvertet, så väl som krediter till den bank du…[Read more]

Skrattet som lämnade alvens läppar passade väl in i bilden som hon försökte upprätthålla utåt, den där oskyldigheten, men Moira misstänkte att denna kvinna nog hade mer blod på sina händer än hon skulle vilja medge. Trots det så kunde hon inte hindra sig själv från att flina roat åt förklaringen.

”Nå, underligare saker har skett förr, inte san…[Read more]