Det kokade inom henne och hon såg samma känslor speglade hos sin mor, ett faktum som inte undgick henne. Trots det kände hon sig irriterad över hur hennes mor talade till henne, och om henne.

”Han är Sandors rådgivare, inget annat”, sköt hon tillbaka kort, som om det skulle övertyga hennes mor.

”Jag råder över min egen säkerhet, något också du b…[Read more]

“För jag skulle vara dum nog att avslöja hela min plan åt en främling, som Yazefin?” väste hon fram frågandes och vasst för att visa sina tänder i det hela för att sedan göra en gest över Maeve.

“Antingen var han en fiende, eller en man som du hade som ett snöre kring ditt lillfinger. Och varför skulle jag säga allt? Jag sa åt honom, så att…[Read more]

”Man skulle kunna tro det”, svarade hon vasst innan hon med en hand slätade till lite av det rufsiga håret, som om det skulle hjälpa henne.

”Du gör det för dig själv och ingen annan. Din plan kommer inte dra annat än olycka över den här familjen”, tillade hon hårt. Det gjorde ont att tala till sin mor på det viset, men hon hade uppenbarligen förl…[Read more]

Tystnaden var spänd och hon verkade inte riktigt höra dörren som öppnades. Vad spelade det hela för roll längre? Det var inte som om ingen längre isste hennes plan. Hon vek inte med blicken, utan mötte Maeves blick nästan irriterande lugn med en låga av ilska bakom.

“Jag vet mycket väl hur många barn jag har, tror du jag skulle glömma er?”…[Read more]

Hennes moders ord tog luften ur henne och för ett par sekunder så stod hon bara och betraktade henne under tystnad. Hade hennes mor verkligen sagt det där..?

”Det spelar roll för mig, mor. Det spelar roll för resten av din familj. Är du så villig att följa Kettil in i döden och lämna resten av oss utan dig?” Frågade hon, denna gång inte lika…[Read more]

“Och vad skulle det spela för roll?!” röt Ranghildr tillbaka ilsket och kanske något sårad över hennes anklagelser. Faktum var att hon inte längre såg hennes död som något långt borta, utan istället närmare. Drömde om det, både på dagen och om nätterna. Men det hade aldrig känts skrämmande förut.

”Du ljuger…” Väste hon tyst fram, fullkomligt medveten om att hennes far aldrig skulle gå med på något så dumdristigt som att låta sin egen fru bli tillfångatagen.

”Den enda som är dumdristig här är du. Vad tror du att du möjligen skulle kunna få ut av ett så ogenomtänkt drag? Hrafn kommer döda dig, precis som han dödade Kettil!” Fortsatte hon,…[Read more]

Frågan slog hårt mot Ranghildr, mest för att det var något hon ställde sig själv och hon kunde inte svara på det. Hon visste inte vad som var fel och den sista meningen gjorde henne ilsken. Så klart, den där ynkryggen Yazefin skulle berätta.

“Jaha? Och? Det spelar ingen roll – din far vet redan om min idé och är inte dum nog att försöka sto…[Read more]

Hennes ögon blev lite större, och kanske gjorde orden henne något sårad. Hennes mor hade alltid varit sträng, men hon hade aldrig blivit tilltalad som hon blev nu.
”Vad… Vad är det för fel på dig!?” Fräste hon högljutt. ”Jag vet inte vad du tror att du vet, men om jag vore dig så skulle jag inte vara så högfärdig. Jag vet vad du planerar att göra”…[Read more]

En fnysning, som var mer ett hånfullt skratt kom ifrån Ranghildr och hon lät inte sin blicka vandra någon annanstans än på Maeve. Hon skakade långsamt på huvudet, som för att visa att hon inte accepterade det här beteendet.

“Om jag var du, Maeve. Skulle jag knipa min käft och försvinna ur min åsyn.” sa hon, sammanbitet som om hon försökte hin…[Read more]

För ett kort ögonblick var hon åter ett barn i färd med att få en utskällning av sin mor, och kanske ryggade hon tillbaka en aning. Sen ersattes rädslan av ilska och hon samlade sig. Med en frustrerad fnysning drog hon på sig sina stövlar utan att snöra dem och lade sen själv sina egna armar i kors och mötte sin mors blick.

”Jag sade… Att du…[Read more]

Orden fick hennes ögon att smalna och i ett kort försök att kontrollera sin ilska knöt hon sina nävar. Men det var ingen idé, hon rättade till sig själv och gick emot Maeve. Rakryggad och med armarna korsade framför sig. Det hade varit en förjävlig dag, rent utsagt och detta var droppen som gjorde att bägaren rann över.

“Vad sa du?” sa hon ilske…[Read more]

Det tog emot att se sin mor så ledsen, och kanske borde hon ha tröstat henne istället för att försvara sig, men hon kunde inte riktigt hejda sin första impuls. Hon kunde kanske skylla på att hon inte längre hade full kontroll över sig själv, men det hade varit en lögn. Sanningen var nog snarare att hon ärvt ett hetsigt humör, ett som hon lät styr…[Read more]

“Och du har ett sent samtal med Yazefin, ser jag.” svarade hon med ett höjt ögonbryn. För att vara ärlig orkade hon knappt ens konfrontera Maeve utan skakade bara på huvudet åt det hela som för att visa att de skulle tala om det vidare sen.

Att hon inte ens svarade på Maeves fråga var tecken på att hon undvek något och hon försökte att få bort…[Read more]

Hon fann ett visst mått av tröst i att Arand trots allt verkade veta vad han skulle göra, för när det kom till magi och förbannelser så kunde hon knappast påstå att hon besatt särskilt mycket kunskap.

”Tack Arand…” Mumlade hon tyst, innan hon skakade på huvudet och gick tillbaka bort till resten av sin familj. Hennes far hade vinkat dit henne…[Read more]

När hennes blick mötte sin mors så kunde hon inte hjälpa att hjärtat liksom lade sig som en klump i magen. En rodnad hade börjat blomma ut över hennes kinder och trots att hon såg att hennes mor hade gråtit så var hennes förlägenhet större än viljan att trösta och hon log lite ursäktande. Hur i helvete skulle hon förklara det här? Hade hennes…[Read more]

Lissandra log nöjt när maten kom ut i tid. Det var ingen lyxmåltid, men det hade hon inte heller förväntat sig. Andra kanske hade gjort det, för en och annan diskret suck hördes bland besättningen, men i försiktighet. Artigt började alla äta, och vissa ryckte med axlarna som om de medgav att det inte var helt hemskt. Lissandra skrattade till medan…[Read more]

Monsterjägaren hummade lite missnöjd över Wreax svar – eller om det var någon annan känsla så var det svårt att säga. Han verkade inte helt övertygad om denna situation, det var klart, och även om han verkade sitta rätt avslappnat på sin stol var hans vapen inte långt borta.

‘Jag är inte här som en representant för Grå gillet.’ sa han simpelt,…[Read more]

Tom. Det var vad Ranghildr kände när hon rörde sig igenom korridorerna. Hela kvällen hade tömt henne på alla de känslorna som hon hade gömt innerst inne. För att inte tala om de dåliga samtalet med Eirik och tanken på att Ejvald snart inte skulle finnas i hennes liv. Det var en tanke som var svår att bära, men inte kunde hon låta honom ruttna…[Read more]

Arands ögon fick från Maeve till Eirik, och nickade lätt då de talade medan han funderade. Hans ansikte avslöjade inte så mycket vad han kände eller tänkte om det hela, mest att han såg ut att ta det hela väldigt allvarligt. Men efter deras ord nickade han, och talade både till dem och för sig själv.
‘Nej… Detta är ingen typisk hemsökning. N…[Read more]