Hon hade förstås inte menat att uppröra sin mor, men det var sanningen, och hon tänkte ofta på det. Så som hon hade funnit Kettil… Hon var glad att hennes mor inte hade behövt se det, men det var en tung sak att bära på helt själv.

”Mor…” Hon lade en tröstande hand på Ragnhildrs ena axel, men hon hade likväl en bekymrad rynka mellan ögonbrynen. ”…[Read more]

När Maeve nämnde Kettil vände sig Ranghildr om, hon hade spänt sina nävar ilsket som för att hindra tårarna att växa när hon tänkte på den döda sonen. Hon drog ett par djupa andetag innan hon svalde och såg mot Maeve igen.

“Ger du mig ditt löfte, att inte säga åt din far?” frågade hon, med en allvarlig blick i sina ögon. Som visade att det va…[Read more]

Också hon höjde på ett ögonbryn, en vana hon troligen lärt sig från sin mor och nu speglade på ett vis som gjorde det uppenbart att de trots allt var mor och dotter.

”Givetvis inte, men jag hoppas att vi inte ska behöva göra det valet”, sade hon lite fundersamt medan hon torkade av sig och började klä på sig.

”Kettil var ensam i Caras Idhrenin…[Read more]

“Och hennes liv är värt mer än våra fränders liv?” frågade hon med ett höjt ögonbryn. Förstås ansåg inte hon det, men det var en delikat situation det var hon tvungen att medge. Samt tanken på att skicka en liten tös som henne till sin död… Det påminde henne allt för mycket om Kettil.

Hon suckade och drog av sig sina egna kläder för att…[Read more]

Hennes mor hade förstås rätt, men hur skulle de kunna jaga iväg henne? Det var en komplicerad position de befann sig i, särskilt som Korallrevet och Kaldrland länge varit allierade, men nu inte längre var det.

”Jag vet… Men hon är bara ett barn. Hon kan inte i närheten av tillräckligt mycket om strid och överlevnad för att faktiskt kunna…[Read more]

Under tiden som hon funderade över hennes ord betraktade hon Maeve och tog lite vatten i sin kupade hand för att sedan hälla den över hennes huvud och gnugga bort lite tvål som hon hade missat att få bort. Hon suckade lite beklämt och hennes min visade att hon inte var allt för nöjd över tanken.

“Hon kommer dra hit mer fiender” sa hon tyst och…[Read more]

Hon såg i sin moders ögon att hon inte riktigt hade släppt tanken på halsbandet, och i en omedveten gest dolde hon det genom att sluta handen kring det för ett kort ögonblick. Sen kom hon på sig själv och släppte det, för att sjunka ned lite mer under vattenytan.

Som svar på sin mors ord så nickade hon, och ett litet leende spelade i hennes mu…[Read more]

Förstås var det svårt att släppa lite tanken på smycket, inte kunde väl..? Hon släppte tanken, för vad annat än skada skulle den ge både hennes dotter och henne själv? Fast när hon hörde Maeves hesa viskning rynkade hon ännu mer ögonbrynen och såg lite förvånad ut.

“Dottern till den forna drottningen i undervattens riket?” frågade hon lite fö…[Read more]

Leendet Fëani ger Maeve är varmt och genuint. Sömn hade verkligen fått henne att må betydligt bättre än innan. Men leendet svalnar när hon kan känna hur spänd monsterjägaren blick vilket också gör henne på sin vakt” Vad menar du? ” frågar hon honom lågt, låter blicken svepa ut över rummet. Hon kände inte monsterjägaren så väl men hon hade lärt si…[Read more]

Aine
När han började knäppa upp jackan, var hon medgörlig och hjälpte till att kränga den av sig. När han började prata om plaggen så “Sssh..!”:ade hon honom. Inget som Aine ville fundera på nu. Om Wreax hade några kläder kvar på sig efter att han skiftat, skulle hennes händer snabbt och ivrigt frigöra honom från plaggen. Hennes lustcentrum var…[Read more]

Han jublade starkt efter kungens korta tal, och skrattade till innan han såg ner mot mörkeralven och log. “Skål lilla du! Skål till familjen, skål till det oersättliga!” Han gav hennes axel en knuff.

Rune ledde Ziyaté fram till sätet som indikerades av kungen och föste henne mot det innan han själv satte sig ner intill henne, en vaksam atm…[Read more]

”De passar dig bättre än mig”, hann hon säga till Fëani innan deras nya bordskamrat slog sig ned framför dem och hon märkbart stelnade till. Hon hade inte hört utbytet mellan sin bror och Yazfein, och lika bra var väl det.

Då hennes far utropade en skål så höjde hon sitt glas och svepte innehållet utan att ta blicken från Yazfein där han s…[Read more]

Klumpen i hennes mage löstes upp en aning och hon skakade lite på huvudet, som om för att säga att hennes mors misstänksamhet var ogrundad. Vad skulle hon säga? Att mannen där ute i salen, som såg ut att vara några år äldre än hennes egen far, hade givit det till henne? Hur skulle inte det låta? Och inte kunde hon berätta sanningen om hans verkl…[Read more]

Asgeir hade gått lite hit och dit och talat med de olika gästerna, social som sin far. Då Ranghildr plötsligt var där log han ett varmt leende mot henne, så lik sin far men kanske snäppet fagrare.
‘Verkligen?’ frågade han, lite förvånat.
‘För att vara helt ärlig mor är jag lite orolig för henne.’ sa han och blickade mot Maeve där hon satt.
‘Hon…[Read more]

Hans kommentar om hur hon talade likt en politiker fick också henne att skratta, för det hade inte varit tänkt på det viset, även om hon förstod att det osökt hade blivit en del av resultatet. Kanske hade hon lärt sig mer av sin mor än hon först trott.

”Karm må vara försvagat, men jag tror inte att vi skulle kunna ta huvudstaden med det vi har i…[Read more]

Inte ett ögonblick trodde hon på det som hennes dotter sa. Det var något på sättet som hon sa det och Ranghildr torkade bort de vattendropparna som fanns på hennes kind för att sedan le svagt mot henne. Ett leende som visade att hon inte var helt övertygad.

“Det låter märkligt, men om du inte vill säga, så låter vi det gå för nu.” sa Ranghildr,…[Read more]

Ayperos såg lite road ut över hennes sätt.
‘Du talar som en politiker.’ sa han med ett skratt. ‘Försiktig, men ändå djärv. Utan att binda sig, eller avslöja alla sina kort, men ändå redo att spela dem då läget visar sig.’ påpekade han muntert.
‘Frågan är, vad gynnar oss bäst?’ undrade han och vände hennes egen fråga till henne.
‘Jag är in…[Read more]

Lite besviken över att Eirik så hastigt hade rört sig ifrån henne och bort gjorde henne något besviken och hon hade svårt att dölja det i hennes ansikte men hon ruskade på sina axlar för att sedan röra sig mot Asgeir istället. Hon lade sin arm omkring hans axlar och drog honom in i en mjuk kram.

“Maeve berömde din sköldmur till mig” sa hon med e…[Read more]