Arlin mötte hennes blick allvarligt, för att nicka åt hennes förslag om att gå till rummet och ligga lågt en stund.
‘Jag ska se vad jag kan göra med mina kontakter, för att säkra transport åt oss imorgon kväll.’ sa han och lite vågat i stundne bjde han sig fram för att pressa sina läppar mot hennes. Han var inte direkt en van kyssare, så k…[Read more]

Aetas? Namnet fick henne att rynka på ögonbrynen det och på näsan som om en äcklig lukt hade svept förbi. Hon fnös lätt åt de bådas ord om halvvampyrer. Trots allt, vem hade bättre insikt än henne i det? Hon lät sina blixtrande blå ögon fästa som hastigast på Ingeborg och sedan på Moldark.

“Halvvampyrism är ingen lösning.” sa hon och lät tystnade…[Read more]

Om Nenya var observant skulle hon märka att Ingeborg inte verkade andas när hon var koncentrerad, men när hon pratade verkade hon stanna upp för andetag, som om att andas var någonting hon glömde bort att göra när hon inte var aktivt social. Ingeborg stod intill Nenya och läste av några av anteckningarna medan Moldark fortsatte prata. När han s…[Read more]

Mizue
Hon såg en stund efter Toro, såg hans stora och mäktiga gestalt snart försvinna bakom en snårig kulle. Tänk att de stora gudarna kunde röra sig tyst, ljudlöst om de så önskade. En stund betraktade hon förstörelsen som han lämnat i sitt spår, det kunde varit värre. När den unge mannen från skogsklanerna talade igen vred hon huvudet mot hono…[Read more]

Efter att Hulta såg att Sera drog åt sig uppmärksamheten från männen så viskade hon några besvärjelser och först försvann ljudet av hennes fotsteg och sedan smälte hon in i omgivningen, ljuset passerade genom henne istället för att stanna på henne, och hon kunde obemärkt runda hörnet och gruppen av folk utan att uppmärksammas. Hon såg sig om och p…[Read more]

“Bra!” Skrattade Lissandra och log mot Späck. “Det är fel, men det var ett bra svar. Jag tog samma beslut, med samma resonemang, och hade gjort det igen. Därav den dämpade stämningen i besättningen.” Hon indikerade omkring sig, och fastän det inte var vidare dämpat bland hennes folk, så kunde de som oftare stött på den besättningen se skillnaden.…[Read more]

Ingeborg tittade på Moldark medan han pratade, att kommentera om dryaderna hade inget syfte då hon precis hade gett det svaret, så hon fortsatte helt enkelt lyssna. Efter en stunds väntande när han var klar, som om hon hade fastnat i en annan tanke och bara stod och stirrade på honom blankt, så producerade hon ett faktiskt leende, dock ett väldig…[Read more]

Det ryckte lite i Vésivas mungipor och hon lade sina händer omkring stopet som hon hade fått för att se in i Wreax ögon med en något road och skärpt blick.

“Åh, för all del Wreax. Jag trodde du haffade tag i mig för att du ville mig något? Och jag är trogen vår drottning nog att låta våra ärenden vara ifred.” sa hon med ett litet skratt innan ho…[Read more]

Vanligtvis hade inte Nenya något problem med mörker, men det var något som gjorde henne obekväm i att vandra ner för korridoren. Kanske det snarare var personen som väntade henne där nere. Ingeborg. De hade setts ett par gånger när hon skulle inspektera hennes verk. Hon hade nog hört om det innan – men hon var inte riktigt säker på vad som egent…[Read more]

Ingeborg såg över anteckningarna som hade gjorts vid senaste försöket och framstod märkbart fundersam. Hon bläddrade tillbaka några sidor, och sedan ytterligare några, tydligt sökande efter särskild information. Efter en tid av bläddrande medan kultisten som hade gjort anteckningarna hade stått fullständigt still, nästan som att hon hade hållit a…[Read more]

Det var något med svaret som fick henne att oroa sig mer. Vilket egentligen var löjligt – varför skulle det vara oroande att han inte mådde bättre? Hon log lite svagt och fiskade upp ett fickur från fickan på hennes väst. Klockan var inte allt för mycket ännu och hur länge skulle detta mötet kunna ta.

“Ett stop kan vi räckas med, innan mötet…[Read more]

“Lysande, lysande!” kommenterade hon, i ett försök att vara samma entustiask som hon alltid tycktes vara – från barndomen och det verkade inte försvinna. Men på senare tid hade det varit mycket att oroa sig över och det hade påverkat även henne.

“Jag kom precis tillbaka själv från Karm och ett uppdrag från vår drottning, men jag antar att Neyir o…[Read more]

Precis som Xharin såg hon sig omkring en extra gång – men ännu tycktes det inte finnas några träd eller ens rötter.

“Haha! Vad kommer här näst, mordiska grässtrån?” föreslog hon skrattandes för att lätta upp stämningen något. Hon svingade ner sin säck som hon hade haft på sin axel och letade snart fram lite torkat kött som hon räckte åt trollka…[Read more]

Jag är redo! Ord som egentligen skulle göra Vésiva mer lugnande och börja följfulla sitt löfte. Men ärligt talat, gjorde det henne nervös. Vart i helvete började man någonstans? Vad var det nu hennes far hade sagt åt henne?

“Det är inte så svårt som det ser ut… egentligen är det väldigt enkelt. Kalla det instinkt!” sa hon och drog sig upp på…[Read more]

Nöjd var han åtminstone över att de båda verkade äta hans mat, inga klagande miner ännu i alla fall. Fast det var lite svårt att tolka den magra främlingen fast å andra sidan såg han ut att sluka benet utan att stanna upp en sekund att njuta. Vilken tragedi!

Toss verkade vara i sina egna tankar och han hörde inte riktigt vad kaptenen sa. Han ve…[Read more]

Det var lite sött hur Herrie försökte att få bort hans reaktion  som inte hade varit av den smidigaste laget och trots allt sa Faegrim att han ville ha några honungskakor senare. Hon sken upp lite grann och slöt ögonen nöjt när hon vandrade i solen. Verkade inte riktigt bry sig om att svansen sopade gatan ren bakom henne och att allt smuts ist…[Read more]

Flinet över hennes läppar bestod, till dess att vindruvan som hon känt snudda vid läpparna försvann igen. Då slog hon upp ögonen och blängde bistert på honom när han själv åt det som var henne lovat. Hon fnös, men flinet fanns trots allt kvar över hennes läppar när hon satte sig upp igen och ryckte lite på axlarna. Han hade trots allt rätt, han h…[Read more]

Maeves flin efter att hon så lätt vidrört hans fingrar med sina läppar fick ett leende att växa fram på hans läppar också. Ett litet skratt lämnade hans läppar, ett lättsamt och avslappnat ett som tycktes ligga mer i bröstet än i halsen. Hans gula ögon studerade hennes ansikte fortsättningsvis, och liksom i badhuset fann han henne behaglig vilke…[Read more]

‘Honungskakor låter gott!’ sa Faegrim muntert och log ett varmt och uppmuntrande leende i riktning mot trollet. Sedan hummade han lätt över sin väns kommentar.
‘Ja vi kanske lyckas ta oss till Brinkeskogen?’ funderade han högt.
‘Efter det har vi inte långt att gå innan vi är bortom Brinkes gränser.’  sa han lite med blandade känslor av vemod och…[Read more]

Ett plötsligt dundrande kunde plötsligt höras. Ett lågt mullrande som i takt blev allt med högljutt och tydligt och snart stod det klart att det var hästar som närmade sig, hästar som i full galopp red mot stridigheterna. De kom över krönet några sekunder därpå. Två dussin krigare till häst, klädda i rustningar av läder och metall, de flest…[Read more]