Ithia nickade lite disträ över alvpojkens svar, och på basen av hans ord var detta något som skett fler än några få gånger innan. Hon kunde inte hjälpa att känna sig orolig och hade således heller ingen matlust. Tyst skakade hon på huvudet åt hans fråga.
‘Nej, jag väntar bara här tills det är över.’ sa hon och såg lite tankfullt på halsbandet i si…[Read more]

Lissandra var uppe i varv från att vara den hon är och var inte lika snabb med att sjunka i humör som resten av värdshuset. Så hon såg sig leende omkring efter den som hade talat, och lät sin blick vandra från person till person. Hon hade sett han som talat, men lät sig inte fastna med blicken där utan ville ta in rummet. Det kan vara faktumet…[Read more]

Kamilla böjde sitt huvud så väl som hon förmådde med rustningens begränsningar innan hon vred sig mot honom medan de gick. “Att döda är inte svårt med mina förutsättningar. Det svåra är att låta bli, och det krossar mitt hjärta att misslyckas.” Hon talade med en låg röst och såg återigen framåt. “Att skydda är synonymt med att döda är inte hur liv…[Read more]

Hans resonemang var logiska, men Ithia kunde ändå inte hindra tankarna att dra mot slutsatsen att hon troligen gjort ett avtal med djävulen, som en dag skulle bita henne i arslet. Hans ödesmättade ord lämnade henne med en känsla av obehag och föraning. En stund sjönk hon bara in i de orden, och vad de kunde innebära. Hennes blick blev ofokusera…[Read more]

Ethirions ord lät inte så farliga först, och det framgick rätt snabbt fram att hon ville göra honom till en spion. Tanken att förråda sitt folk på det viset var inte någon tanke hon behagade, snarare var det rätt förnedrande för någon i hennes position. Men hade hon inte redan förrått sitt folk, och sin drottning – Sharahs ställföreträda…[Read more]

Ithia fnös i ett litet skratt, inte road egentligen men det var lite skrattretande att höra någon som Ethirion kalla hennes förflutna för intressant. Men där kom det, den unika situationen, och hon bävade lite över vart diskussionen var på väg.

Bara för att ha något att göra tog hon en till liten klunk av sitt te, medan hon betraktade h…[Read more]

Ithia suckade lite inombords på Ethirions likgiltiga vis som verkade få tiden att gå långsammare. Hur länge skulle denna pina och tortyr av att behöva vara i hans sällskap vara? Kunde de bara inte skynda på lite så Kheezai blev klar med sin behandling snart? Nå, det var själviskt tänkt, men hon hade nästna hellre mött fader Afselius igen än att s…[Read more]

Om hon hade noterat hur han höll andan och mötte hennes blick eller inte var omöjligt att avgöra, särskilt när hon vände sig om och började gå. I varje fall sade hon inget om det utan promenerade bara, lite vingligt, i maklig takt över kullerstensgatorna. Arands idé om att tvinga Sandors tjänstefolk att bereda någon slags mat åt dem under denna s…[Read more]

Arand hade tänkt ge någon sarkastisk kommentar som svar på hennes anmärkning gällande hans pigghet. Men då hennes hand stannade kvar var det som om även han fastnade en stund, frånvarande då han såg henne i ögonen. Han kom på sig själv med att ha hållit andan då hon lät sin hand falla och började gå. Ett ögonblick stod han kvar, stilla i sina egna…[Read more]

Ithias hjärta slog lite långsammare då han sa att det inte var något hon borde vara medveten. Lustigt egentligen hur denna man fick det att krypa under skinnet, och hon intalade sig att hon var löjlig. Men hon kunde inte helt skaka av sig känslan, speciellt inte då han så mystiskt förde konversationen vidare och ledde den vidare på viset han gjord…[Read more]

Så fort uppståndelsen kring konungens annonsering hade avtagit fortsatte mumlandet i salen där man mest viskade och spekulerade kring nyheterna. Blickar drogs mot de närvarande ur familjen J’lothain, vissa med förakt, vissa med avundsjuka och andra ivrigt spekulerande om hur det hade gått till då de försäkrat denna förlovning med konungen.…[Read more]

Tystnaden som följde stod i skarp kontrast till Salims hårda ord som hade tyckts eka i fängelsehålan längre än vad som var naturligt. Hans fotsteg följdes av vakterna till dess att inget mer hördes utom de tillfångatagnas egna andetag.

”Åh han är inte död, inte än, inte som er mor”, ljöd plötsligt en röst, en mjuk och varm stämma, behaglig at…[Read more]

Hon daskade till honom på ena armen när han liknade henne vid någon som kravlat sig upp från helvetet, men hennes flin bestod.

”Nå, det kan jag väl gå med på… Och kanske ett glas vatten eller två. Det smakar som om en katt hade krupit ned i halsen på mig och dött”, medgav hon efter att hon tagit hans hjälp för att komma upp på fötter. Det var lit…[Read more]

Om hennes kinder hade varit en annan färg hade det säkert synts att hon rodnade när han började knäppa upp sin kappa, men hon besparades den uppenbara förnedringen och för det var hon tacksam. Hon kunde ju känna hur kinderna hettade och hon fick nästintill tvinga sig själv att ta sig samman och le artigt utåt.

”Nå… Gör inte illa varandra allt fö…[Read more]

Faegrim skrattade lite nervöst över sin väns entusiasm, men innerst inne kände han sig ändå taggad på det hela. Trots allt hade ett slags sagoväsen vandrat in i hans trädgård, och vad var nu tydligare tecken på att det var dags än det? Och vilka mer fantastiska folk kunde vänta där ute i världen? Här skulle de inte se något annat än brinker. Han…[Read more]

Salims ord ekade i hennes huvud. För att vara ärlig, klandrade hon mest sig själv. Hon hade varit förblindad av sin kärlek, naiva sätt och… självisk. Om hon inte hade vandrat in på det sättet hon hade gjort kanske varken hon eller Dastan skulle blivit fångade eller torterade. Kanske det hade varit bättre om de bara hade låtit henne dö. För vad…[Read more]

Salim fnös åt Seras ord och skakade på huvudet.
‘Du är alltid min kusin, dåre.’ sa han simpelt och viftade bort hennes ord, men kände en ilska och skam över hennes ord, för att ta tag i det kalla gallret för att komma lite närmare dem.
‘Vad ville du jag ska göra kusin, hm? Är det bättre att jag delar cellen med er eller blir av med mitt huvud,…[Read more]

Det var inte svårt för Kael att känna att han var något utklassad i sällskapet, och den där blicken som vittnade om vishet och vildsinthet som stod i så skarp kontrast till hennes behagliga yttre var förvirrande och skrämmande. Han harklade sig och skruvade sig något obekvämt då han hamnade under hennes blick, och stod istället där och betraktad…[Read more]

Asgeir lyssnade på furstens allvarsamma tankegångar, men han hade inga konkreta svar på det. Han var inte tillräckligt insatt i alvernas delaktighet i världens spel. Däremot flinade han lite åt Vasilijs funderingar gällande havet.
‘Man får väl be till gudarna.’ sa han roat och nickade sedan över Vasilijs resonemang…[Read more]

Jezeral nickade andfått och drog efter andan.
‘Kamilla…’ upprepade han, torkade av sin klinga på en av de dödas kläder och la det i dess fäste i bältet med ett metalliskt skrapande. Han höjde ett ögonbryn åt hennes sätt att rättfärdiga det hon hade gjort, men kommenterade det inte direkt. Trots allt hade alla sina sätt att hantera döden och va…[Read more]