Hans ord fick henne att utbrista i ett förnärmat rop då de båda slog ned sina tomma stop i bordet samtidigt. Om det inte varit för att det var han som sade det och att han faktiskt var en vän så hade hon antagligen brutit näsbenet på honom för den kommentaren. Nu daskade hon bara till honom över bröstet med baksidan av handen, väl medveten om…[Read more]

Jezeral himlade ögonen lite åt kvinnans heder. Om bönderna hade velat ha vapnen hade de kunnat ta dem, och att ge ifrån sig sitt egna vapen var höjden av oförsiktighet i hans bok. Trots allt skulle de möta beväpnade fiender, och tydligen en magisk sådan med. Han manade sin häst framåt, men terrängen skulle nog inte tillåta springaren att följa me…[Read more]

Arand hade under resans gång blivit en del av gänget. Även om han var en utomstående hade han börjat passa in mer och mer bland dessa glada och stökiga personer som trots sina många äckliga vanor var mer genuina än de flesta man träffade. Till en början hade han varit tillbakadragen, men nu började det kännas lättare att sällskapa med dessa pers…[Read more]

Katla tryckte ner kniven i jorden hårt och snabbt, tog tag i järnhalstret med fisken och reste sig upp. Hon pekade halstret mot Ivar när han tog ett steg närmare och snäste till mot henne. Hon höll den på ett sätt som fick det att se ut som att hon var redo att använda halstret för att slåss mot honom och hans yxa, men hon hade definitivt…[Read more]

Nashwar höjde sin blick och såg mot drottningen, inledningsvis stum från hur rakt på sak hon var. Hon rätade på sig, såg sig om bland folket i rummet, och sedan slutligen förde sin blick tillbaka till Akila.

“Ditt förtroende fyller mitt hjärta, det finns ingenting i detta rike eller nästa som skulle behaga mig mer, Ers Vänlighet.” Hon stod helt u…[Read more]

Ett rent hjärta. Orden var möjligtvis lite överdrivet, men det var ett sätt att få henne närmare. Trots allt var det en av de saker som Tal’il-Sharah nämnde som en av de saker man skulle sträva efter.  Hennes ord fick henne inte att tveka att hon var Sharah trogen och ett, nästan varmt och moderligt, leende dök upp på drottningens läppar.

“A…[Read more]

Hjärtslagen till Davant slog hastigt och hon slog med sitt ena finger på armstödet i takt till dem. Kanske det var rädsla, eller upprymdhet. Det var svårt att avgöra – han var trots allt skicklig med sina ord. Ett litet leende dök upp på hennes läppar. Det var enbart ord. Varför skulle han, eller någon, bry sig om hennes välmående?…[Read more]

Platsen föll henne genast i smaken. Det påminde faktiskt om värdshuset där hon först träffat Arand, längs en av Karms landsvägar. Hon hade lyckats förolämpa honom då, men det hela hade ju gått tämligen bra ändå, tänkte hon roat medan hon steg in i skänkrummet.

Där var liv och skratt, musik spelades i ett av rummets hörn och det gjordes snabbt…[Read more]

Hon nickade som svar på hans ord, ett leende spelandes över läpparna även när hon åt av den uppdukade måltiden. Det var en väl uttänkt plan och det fick det att klia lite i hennes fingrar. Tanken på att lägga ett rike så väldigt som Karm under sig hade en viss lockelse och även om hon lärt sig att vara tålmodigt när det kom till sådana saker så…[Read more]

Nå, det om något visste hon. Hon hade spillt mer ädelt blod än hon kanske ville erkänna, men det förändrade likväl inte hur resten av adeln såg på hennes härkomst. Många av dem hade redan haft svårt att acceptera att hennes mor ens handlade med utbölingar, och att hon sedan avlade barn med en… Nå, det hade varit mer än skandalöst, och I…[Read more]

Kamilla såg sig om, såg både på ryttaren men även mot alven som hade talat. Efter att hon lyssnat först på vad alven hade sagt och sedan ryttarens var så förändrades situationen ganska snabbt.

“Om det är ett hot stort nog att det väcker elden inom dig, då kommer jag inte bara att gå härifrån. Följ efter henne du, så hittar jag er.” Hon svarade…[Read more]

Demonen plockade åt sig det som var av behag, men i slutändan blev det en rätt varierande palett på hans tallrik. Men främst var det kött han föll för, och han tog en nöjd bit av en rå och något blodig bit medan han hummade lite över hennes ord.
‘Jag är övertygad om att i ett land som Karm, där furstarna ständigt strider om makt, kommer de försö…[Read more]

Arand skrockade lite åt det hela, och gick med raska steg efter henne över gatorna. Det tog en stund för dem att gå genom den stora staden från palatset och de finare kvarteren där omkring, till de något mer vardagliga kvarteren i den nedre delen av staden. Här var det mer liv och rörelse, än stillsamheten och renligheten i den övre delen av s…[Read more]

Asgeir hummade lite då och då när Vasilij förklarade vad som skulle ske, och försökte sitt bästa för att memorera allting. Hans blå ögon studerade husarerna där de väntade, med ett litet leende på läpparna över de unga männens lättsamhet. Inte så olik hans vänner i Kaldrland, trots allt, då man skalade bort attityden som funnits först då de…[Read more]

Ithilwyn betraktade kattens stora ögon, med ett litet höjt ögonbryn. Som om hon nästan kunde gissa sig till vad han ville, men ändå blev hon förvånad över att instinkten var så stark hos en som ändå var så lik en… nå, mer person än djur. Varsamt satte hon sig på knä framför honom, och la sedan en hand på hans hjärta, som för att lugna honom.
‘Äl…[Read more]

Det gick susningar av viskningar och muttranden genom folksamlingen, men de verkade lugna ned sig något då konungen förkunnade att drakriddaren var säker. Även om de inte var helt nöjda. Vissa ville se Vinga som hjälte, andra Vinga straffad. Men gardet var effektiva med att skingra folksamlingen, och musikanterna återgick hastigt till den glada m…[Read more]

Den åldriga alven studerade Vizzearys eftertänksamt då han berättade, och det var som om han försvann lite in i vad draken hade att säga. Som om han såg det framför sig, bortom denna världs enkla form och skepnad och in i de minnesbilder som presenterades.
‘Iseleth…?’ frågade han, mest av reflex. Det fanns ju ingen annan, men det var ändå ett…[Read more]

Drakriddaren Kael med sitt lilla entourage av kaptener och löjtnanter och andra viktiga eftertåg hade anlänt en stund innan och då han anlänt hade han samtalat hastigt med sin bror. Men nu var konung Tristian upptagen med en rätt lång rad av personer att hälsa på innan alla som anlänt skulle få chansen att hälsa på honom. Förutom att han hade den…[Read more]

Jezeral ignorerade riddarens kommentarer och ord, utan höll sin intensiva blick på alvkvinnan med de märkliga vapnen. Men det var något annat med henne som fick honom att tveka, att bli på sin vakt och vänta sig vad som helst. Han svor lite över kvinnans kommentar och reaktion. Om hon inte hade något att dölja hade hon inte flytt, vilket betydde…[Read more]

Heirbert och Faegrim. Heribert och Feagrim? Namn var svårt att minnas, men hon valde att inte lägga allt för mycket tid på det. Kanske hon skulle klara sig att samtala med dem utan namn. Hon hade inget emot att lämnas ensam ett litet tag och såg lite fundersamt på kartan som den ena av dem vecklade ut.

“Till dvärgarna!” påpekade hon, lite glatt…[Read more]