Efter att Draegon fått kontroll på sin egen hosta såg han på Vinga och skakade på huvudet. Hans röst var svag och hans andetag tunga, och en djup suck lämnade hans läppar.
‘Måste vi bråka… Vinga?’ frågade han, trött på hur hon alltid vände alla ord till det extrema.
‘Du vet… Mer än väl att jag aldrig skulle se dig sjunka så lågt. Och likväl…[Read more]

“Inte? Skulle det vara bättre om jag var en hora far?” frågade hon, bittert och hennes blick var allvarlig. Som om hans ord sårade henne och för att vara ärlig, vad trodde han att hon skulle göra? Han hade tagit bort hennes namn och titel en gång.

Hostningarna gjorde henne lite orolig och fick henne att söka efter något att hjälpa honom. Ho…[Read more]

Tystnad var ingenting som Camthalion hade något emot. Tvärtom, det var något som han tyckte om. Inte för att han inte heller hade något emot att skämta och tala med vänner. Men han blev inte lika obekväm som han sett att en del personer blev av den. Han fortsatte vara tyst en stund medan han tänkte på hennes fråga.

Var de bättre än myterna om d…[Read more]

Draegon såg på henne med en skarp blick i ögonen.
‘Vad du och jag än gjorde behöver du inte associera dig med… sådana hederslösa män.’ sa han bistert.
‘Du är en Gérin, en drake, och har bättre moral än att tjäna ett pack rövare!’ sa han ilsket och satte sig upp, men ansträngningen fick honom att hosta våldsamt.

Kapten. Ordet etsade sig fast. Det lät inte bra, inte passade på honom. Inte för att han inte var skicklig, men det kändes fel att en vän som Aeriel skulle kalla honom det. Han himlade med sina ögon och skakade på huvudet åt det hela men hann inte kommentera något innan hon far iväg.

Vid Erethil…! Hade hon alltid varit så snabb? Inte för att Ca…[Read more]

Vingas ögon smalnade något och hon såg på sin far.

“Den typen av arbete är det jag har sysslat med i dessa år. Du kastade ut mig, vanhedrade mig. Om du minns, far” sa Vinga och det sista ordet väste hon nästan fram som om det var en förolämpning.

Draegons ögon hårdnade något vid namnet Lucas J’lothain.
‘Den… äventyraren?’ frågade han, och det var ett snällt ord för att komma från Draegon gällande den typen av arbete som Lucas höll på med.
‘Är det… verkligen något som du vill associera dig själv med, Vinga?’ undrade han.

“Du missade en fläck där.” retades Camthalion vidare och pekade på ett ställe på rustning. Inte för att det stämde alls, men han kunde inte rå för att retas lite. Han mindes själv hur nervös han hade varit första gången han steg ut på ett uppdrag utanför Daleath. Inte lika noga med att hans utrustning var hel, ren och fungerade. Trots allt had…[Read more]

Ett tag funderade på om hon skulle ljuga för sin far, nästan som i en reflex som när hon gjort något dumt när hon var liten. Sedan suckade hon och rätade på sig något vid hans sida.

“Ja, det har det varit far. Svåra tider, men också härliga.” svarade hon och berättade kort om sina äventyr medan hon sedan skrattade – inte bittert utan tyckte h…[Read more]

Här sitter du och njuter. Tidig som alltid ser jag. Rösten var bekant och väckte Camthalion ifrån sina tankar, han ruskade på huvudet så att de vita lockarna blev ett virrvarr kring honom samtidigt som han sprack upp i ett varmt leende.

“Någon är nervös, eller kanske exalterad är ett bättre ord för dina känslor?” frågade han lite retsamt och r…[Read more]

Ayperos gav henne ett lite lurigt leende, och gav henne en liten nickning.
‘Givetvis överväger jag ert erbjudande, ers höghet.’ svarade han lite mystiskt, men på samma gång med en värme som sade att det nog inte skulle bli en svår sak att komma till en överenskommelse. Trots allt hade de redan delat en del av sina tankar gällande framtide…[Read more]

Jezeral rynkade på sina ögonbryn skeptiskt till Eldrinns kommentar och insinuation. Drakar var myter, legender, sagor, inget mer.
‘Du kan väl inte allvarligt tro att en drake kläckts i Celeras hjärta?’ frågade han skeptiskt, och gav Triskian en blick. I andra omständigheter hade aspectorns obekvämlighet varit lite roande, men just nu var det för…[Read more]

‘Ironiskt då att jag firat det här innan dig.’ sa han med ett roat leende och såg på alla människor som pratade och skrattade, musiken som spelades här och där gav en munter stämning och alla olika dofter omkring dem fick hans mage att kurra lite. Men Arlin vände sin blick uppmärksamt till Nilla då hon berättade om hennes uppväxt, och då hon nämnd…[Read more]

Som om hon var en liten flicka igen strök hennes far hennes hår. Hon kunde inte rå för att le lite sorgset över det hela. Sedan skrockade hon åt hans ord och höjde ögonbrynet.

“Vad tror du far, det har varit långa år med mycket död… våld och äventyr.” sa hon simpelt och lutade sig fram för att ge honom en öm kyss på hans panna.

“Varken alv eller människa… men jag känner igen auran, den påminner nästan lite om slaget vid Iserion. Fast att en drake skulle få liv…” ett skratt lämnade hennes läppar. Bara tanken var galen. Det visste väl alla att de var utdöda sen länge? Förutom draksläktena, men de var en annan typ av. Hon skrattade igen och skakade på huvudet så a…[Read more]

Ithia kände sig lite olustig i denna del av Celeras, för det påminde henne en hel del om hennes egna barndom bland adeln i Iselem. Medan hon då funnit allt det stora och överdådiga naturligt, var det nu nästan så att hon skämdes. Trots allt hade hennes tid i Caras Idhrenin och Hannadons tempel satt saker i perspektiv, och med tiden hade hon till…[Read more]

Tronds hjärta stannade till. Så han var en människa? Bara tanken gav honom avsmak i munnen och han gjorde en grimars åt det hela. Fast sedan såg han hur svårt det var för Torbjörn att prata om det och lade en hand ovanpå hans för att se på honom med ett svagt leende.

“Så du räddade mig far?” sa han, lite för att få mer ljus på situationen som…[Read more]

Vänner… Det var ett steg i rätt riktning, även om hon hoppades att han i slutändan skulle komma att se henne som mycket mer än bara en vän. Sättet på vilket han blinkade mot henne när han sade det fick hennes leende att bli lite bredare och hon lutade sig tillbaka i stolen igen.

”Nå, då får ni väl ta med mig dit”, sade hon lite roat, osäker på om…[Read more]

Ayperos gjorde en avfärdande gest, som att det inte var något speciellt. Men sanningen var ju att det var en enorm sak, om det var så att han faktiskt talade sanning. För trots allt var det som låg i hjärtat av Antrophelia en hemlighet som många försökt lösa, ett av rikets stora mysterier.
‘Vad kan jag säga? Jag tycker om att skämma bort mina..…[Read more]