Var det så uppenbart att hon var en paladin? Hon hade varken orderns märke eller sin rustning på sig, men så klart om denne Wreaz var en handelsman som han påstod hade han så klart ett observant öga och säkert noterat hennes svärd, som var nog för att ge honom en bra gissning om vad hon var för någon. Så hon gav sitt medgivande i en nickning och…[Read more]

Den forna prinsessan ryckte till när hon hörde Kaels röst och att han lade sin hand på hennes arm. Hon hade trott sig vara ensam, hon vände blicken upp mot honom. Som ett skyggt djur eller någon med rädsla hade hon stora ögon.

“Jag… jag vet inte…” viskade hon och greppade tag i hans hand.

“Men jag kan försöka…” fortsatte hon sedan och…[Read more]

Så smal var han väl inte? Han skrockade till och sprang efter sin far, snart i sin egna björnskepnad. Han hann ikapp Torbjörn och knuffade honom lekfullt i ena sidan, och ännu en gång. Han brummade till nöjt och snart var de framme vid älgen. Njutningsfullt åt han sig mätt innan han satte sig ner i sin människoskepnad.

“Vad har du gjort far?…[Read more]

Jezeral såg något vaksamt på sin forna mästare då hon tog hans blod, osäker på hur det kunde påverka henne eller förändra henne. Än så länge verkade hon ha kontroll över sig själv, och han släppte sitt garde något och gestikulerade åt Triskian att göra detsamma. Likväl var han ivrig att hålla konversationen kring deras mål, snarare än hennes öns…[Read more]

Gentjänster. Det lät inte allt för väl. Vad kunde det betyda? Han rynkade på sina ögonbryn, men kunde inte riktigt behålla de tankarna när han såg sin far med ett sådant brett leende. Han lade sina händer på hans händer för att sedan klappa dem mjukt.

“Så gott som ny!” instämde Trond med ett glatt skratt och hörde hur hans mage gav ifrån sig et…[Read more]

Ett bitter skratt lämnade hennes läppar. Kunde inte de acceptera hennes önskan utan att fråga vidare. Hur svårt kunde det vara? Hon gjorde en gest över sin uppenbarelse.

“För all del. Jag har redan levt länge och att en alv blir en vampyr. Bara det är fel.” svarade hon och fnös för att sedan ta fram en nål. Hon gick fram till Jezeral och gjorde…[Read more]

‘Jag vet vad han sa!’ svarade Kael lite hetsigt, och slog handen i armstödet. Han kom på sig själv med att ha höjt rösten, och såg hur Vinga halvt rusade därifrån. Han suckade djupt och följde efter henne, för att luta sig mot räcket bredvid henne.
‘Det där, det spelar ingen roll längre.’ kommenterade han, lugnare, men med vikt i orden.
‘Det…[Read more]

Rösten lugnade honom och han kunde inte rå för att i instinkt gnida sitt huvud några gånger vid hennes hand. Egentligen hade han ingen lust att byta skepnad, men vad hade han egentligen för val? Hon hade läkt honom och han skulle vara tvungen att visa tacksamhet.

Snart satt Trond på huk och de mörka lockarna föll vackert ner till hans skuldror,…[Read more]

Vid hans ord frös Vinga till. Det var därför som far inte var med vid eldens dag. Inte för att det egentligen var allt för överraskande, han var en äldre man. Lite oroligt och nervöst drog hon handen genom sitt hår.

“Jag kan inte träffa honom Kael. Du vet vad han sa till mig och gjorde mot mig senast vi sågs.” viskade hon tillbaka och det kändes…[Read more]

Människobarnet. Att bli kallad det gjorde ont i hjärtat. En människa, han? Allt det mörka som de hade gjort mot honom, mot far… Det kändes inte rätt. Bara tanken gjorde honom nedstämd. Han hade aldrig riktigt varit bekväm med den där… kvinnan… rået som tenderade att dyka upp när han mådde som värst.

Ett oroligt brummande kom ifrån honom…[Read more]

Arlin märkte inte av att han hållit andan medan han väntade på hennes svar, förrän hon vände sig om för att gå tillbaka till sin familj. Ett litet dumt leende dök upp på hans läppar efter det, och han satte sig ned bredvid Tirrin igen för att se på duellerna som utspelade sig där nere. Även om han borde koncentrera sig och notera motståndarnas t…[Read more]

Som första tanken var det att han skulle sätta sig uppe på Torbjörns axlar men sedan insåg han att han inte var en pojke längre. Han log svagt åt det hela. Fast han såg fortfarande rätt liten ut, men åtminstone nådde han lite längre upp nu som 190 cm.

“Oroa dig inte far. Det löser sig” försökte han försäkra sin far om med ett litet brummande…[Read more]

Så tecken på sjukdomen hade inte existerat särskilt länge, men ingen kunde förstås säga exakt hur långt sjukdomen hunnit sprida sig innan första symptom upptäcktes. I värsta fall var detta något som redan hade spridit sig längre än korallodlarna själva kunde ana. Hon hoppades att så inte var fallet.

”Jag ska skicka mina skickligaste män…[Read more]

Att det gjorde ont var inget han hade lust att visa sin far. Att se honom orolig och sorgsen var bland det värsta som fanns. Han visste inte om att det var rätt djupa sår som Torbjörn hade gett honom men han slickade sig om sin hand för att sedan dra den bak mot såret för att få bort blodet och göra såret rent.

“Vem annars skulle vara dum nog a…[Read more]

Arlin blev något förvånad då Nilla tagit sig till dem och tilltalade honom, men han kände en värme inom sig över att se henne där och gratulera honom. Även om tankarna kring Nilla först och främst hade handlat om hennes far och den beryktade armé han kontrollerade, så hade han ändå funnit att hon hade ett behagligt temperament – åtminstone det…[Read more]

Jezeral rynkade på ögonbrynen åt det hela, och hennes förfrågan fick det att isa för honom för ett ögonblick. Varför skulle han vilja döda henne? Nej, det var något han inte kunde göra. Åtminstone i den stunden verkade det som något oacceptabelt.
‘Eldrinn… Nej.’ sa han med rynkade ögonbryn. Det var en något obekväm diskussion att ha framför T…[Read more]

Torbjörn hade rätt. Det enda som betydde något var att han var hemma nu. Hemma i skogen, med Torbjörn. De skulle alltid vara de två. Tanken var betryggande. Ett brummande skratt kom från Trond när han sa att han var mager. Kanske var han det? Han mindes inte riktigt senaste gången han hade ätit sig mätt.

“Jag vet int’ far! Jag blev ju avbruten…[Read more]

Det var inte helt lätt att sätta ord på sina ambitioner, särskilt inte när hans fick hennes att verka så själviska i jämförelse. Ändå fann hon att hon höll med om mycket av det han sade, att ge de oönskade en plats, att bygga något för framtiden som skulle hålla i generationer och kanske ännu längre. Hennes blod skulle inte längre vara lika…[Read more]

Äntligen. Han kunde knappt tro att de var sant. Han var tillbaka i sin fars  armar igen. Det var som en dröm. En underbar dröm.

“De tog mig, människorna. Tvingade mig ta saker… Jag försökte att komma hem många år, men jag…” snyftade han fram och drog sin hand under sin näsa för att få bort snoret som kom fram av alla tårar. Han skrattade lä…[Read more]

‘Jag tror det är bra att han inte tog huvudet av någon.’ kommeterade Kael med ett lätt leende, men var inte riktigt på humör att skoja med Vinga efter hennes kommentarer innan, så han fokuserade blicken på nästa duell som började äga rum där efter Arlins lilla vinst.

Arlin gav Tirrin ett brett leende då hon så entusiastiskt hurrade och klappade…[Read more]