Ett tag funderade på om hon skulle ljuga för sin far, nästan som i en reflex som när hon gjort något dumt när hon var liten. Sedan suckade hon och rätade på sig något vid hans sida.

“Ja, det har det varit far. Svåra tider, men också härliga.” svarade hon och berättade kort om sina äventyr medan hon sedan skrattade – inte bittert utan tyckte h…[Read more]

Här sitter du och njuter. Tidig som alltid ser jag. Rösten var bekant och väckte Camthalion ifrån sina tankar, han ruskade på huvudet så att de vita lockarna blev ett virrvarr kring honom samtidigt som han sprack upp i ett varmt leende.

“Någon är nervös, eller kanske exalterad är ett bättre ord för dina känslor?” frågade han lite retsamt och r…[Read more]

Ayperos gav henne ett lite lurigt leende, och gav henne en liten nickning.
‘Givetvis överväger jag ert erbjudande, ers höghet.’ svarade han lite mystiskt, men på samma gång med en värme som sade att det nog inte skulle bli en svår sak att komma till en överenskommelse. Trots allt hade de redan delat en del av sina tankar gällande framtide…[Read more]

Jezeral rynkade på sina ögonbryn skeptiskt till Eldrinns kommentar och insinuation. Drakar var myter, legender, sagor, inget mer.
‘Du kan väl inte allvarligt tro att en drake kläckts i Celeras hjärta?’ frågade han skeptiskt, och gav Triskian en blick. I andra omständigheter hade aspectorns obekvämlighet varit lite roande, men just nu var det för…[Read more]

‘Ironiskt då att jag firat det här innan dig.’ sa han med ett roat leende och såg på alla människor som pratade och skrattade, musiken som spelades här och där gav en munter stämning och alla olika dofter omkring dem fick hans mage att kurra lite. Men Arlin vände sin blick uppmärksamt till Nilla då hon berättade om hennes uppväxt, och då hon nämnd…[Read more]

Som om hon var en liten flicka igen strök hennes far hennes hår. Hon kunde inte rå för att le lite sorgset över det hela. Sedan skrockade hon åt hans ord och höjde ögonbrynet.

“Vad tror du far, det har varit långa år med mycket död… våld och äventyr.” sa hon simpelt och lutade sig fram för att ge honom en öm kyss på hans panna.

“Varken alv eller människa… men jag känner igen auran, den påminner nästan lite om slaget vid Iserion. Fast att en drake skulle få liv…” ett skratt lämnade hennes läppar. Bara tanken var galen. Det visste väl alla att de var utdöda sen länge? Förutom draksläktena, men de var en annan typ av. Hon skrattade igen och skakade på huvudet så a…[Read more]

Ithia kände sig lite olustig i denna del av Celeras, för det påminde henne en hel del om hennes egna barndom bland adeln i Iselem. Medan hon då funnit allt det stora och överdådiga naturligt, var det nu nästan så att hon skämdes. Trots allt hade hennes tid i Caras Idhrenin och Hannadons tempel satt saker i perspektiv, och med tiden hade hon till…[Read more]

Tronds hjärta stannade till. Så han var en människa? Bara tanken gav honom avsmak i munnen och han gjorde en grimars åt det hela. Fast sedan såg han hur svårt det var för Torbjörn att prata om det och lade en hand ovanpå hans för att se på honom med ett svagt leende.

“Så du räddade mig far?” sa han, lite för att få mer ljus på situationen som…[Read more]

Vänner… Det var ett steg i rätt riktning, även om hon hoppades att han i slutändan skulle komma att se henne som mycket mer än bara en vän. Sättet på vilket han blinkade mot henne när han sade det fick hennes leende att bli lite bredare och hon lutade sig tillbaka i stolen igen.

”Nå, då får ni väl ta med mig dit”, sade hon lite roat, osäker på om…[Read more]

Ayperos gjorde en avfärdande gest, som att det inte var något speciellt. Men sanningen var ju att det var en enorm sak, om det var så att han faktiskt talade sanning. För trots allt var det som låg i hjärtat av Antrophelia en hemlighet som många försökt lösa, ett av rikets stora mysterier.
‘Vad kan jag säga? Jag tycker om att skämma bort mina..…[Read more]

Det lilla skrattet som kom över hans läppar fick henne genast att känna sig något förlägen och det hettade lätt om hennes kinder. En gåva av tillit. Hon kände sig lite dum, men gjorde sitt bästa för att dölja det. Dock kunde hon inte hindra ett litet leende från att smyga sig fram över hennes läppar igen, och hennes blick mjuknade något.

”Förlå…[Read more]

Ayperos gjorde bara en lugnande gest, och ett litet skratt lämnade hans läppar över hur defensiv och hård hon plötsligt blev. Hans skratt hade en behaglig klang, en nästan övernaturlig sådan, och det verkade som en omöjlighet att han ville något ont då man hörde hans munterhet.
‘Kalla det en gåva av tillit, från mig, om det behagar, ers höghet……[Read more]

Hon log nöjt vid hans ord och snurrade vinglaset mellan sina fingrar. För en stund kände hon sig tvingad att sänka blicken en aning, rädd att han skulle se hur barnsligt förtjust det hela fick henne att känna sig.

Hans ord om vad mer människorna ville ha fick henne dock att se tillbaka upp på honom igen, hennes leende plötsligt ett minne blo…[Read more]

Åt hennes ord nickade Ayperos vetande, ja han visste hur hennes folk förföljdes och hur de var både exotiska och av många ändå oönskvärda. De ansågs trots allt inte vara mer än lågintelligenta infödingar på många håll.
‘Det verkar som om våra målsättningar inte är så långt ifrån varandra, ers höghet.’ påpekade han igen.
‘Du vill skapa en…[Read more]

Det var en helt annan atmosfär på denna sida av floden. Renare, lugnare, bredare gator, större villor och gardet hade finare uniformer. Medan de promenerade nickade Ithia vid passliga tillfällen till det Wreax berättade, och hummade lite för sig själv gällande vad som kunde vänta.
‘Det låter som en utmanande vardag för er, herr Wreax.’ kommentera…[Read more]

Arlin kände sig lite lättad då de började gå och hon tog till orda istället för att vara tyst som vissa flickor var. Hennes beröm gjorde honom något generad, en del Kaldrländare var rätt anspråkslösa medan andra var väldigt ofiltrerade med sina bragder. Han hörde till den försiktigare sorten.
‘Det jag upplevt här har varit bra, men denna kväll…[Read more]

Arlin kände sig lättad över att hon var på plats och att hon inte hade blivit förhindrad eller ännu värre, valt att inte dyka upp. Hennes komplimang förvånade honom, då de han stött på i Kaelred sällan sa vad de tyckte så klart och tydligt. Oftast kändes det som om de snarare vävde komplimanger och onda ord i flera lager så man inte visste vad…[Read more]

De många timmarna som hade passerat hade Trond lyckats somna, han vaknade med en ryck av Torbjörns ömma beröring och snart satt den nakne unge mannen där bredvid. De honungsgula ögonen betraktade honom förväntansfullt, nyfiket men också med en gnutta rädsla i sig.

“Berätta vad, far?” frågade han, nästan lite för ivrigt som om han väste fram det.