Hon hummade som svar på hans ord, men slutade inte att tugga på sitt äpple. Det var sant att Vasilj såg sig själv som någon slags frälsare, hans folk gjorde det åtminstone, och hon hade ju själv sett hur han rest sig från vad som borde vara döden för att fortsätta slåss… Men det behövde inte innebära mer än att han fått hjälp, att någon av gudarna…[Read more]

Det var länge sedan hon hade känt sig både så nervös och så till freds som hon gjorde när han ledde henne genom staden. Det var en underlig blandning av känslor som dessutom fick brottas med känslan av makt och en överhöghet som nästan blev berusande. Blickarna de fick av de få som fortfarande var ute på gatorna var både skrämda och beundrande…[Read more]

Neaduins ögonbryn rynkade sig något över alvens kommentar, och hon vände sin blick från honom till Taweyn.
‘Tar han det lugnt?’ frågade kaldrländaren sin kompanjon. Den blonda kvinnan kikade snabbt över axeln mot honom, och ut mot öppningen igen.
‘Inte speciellt, Neaduin.’ svarade Taweyn med en allvarlig uppsyn.
Kvinnan som uppenbarligen hette Ne…[Read more]

Det främmande namnet fick kvinnan att rynka lite på de smala ögonbrynen.
‘Aaaaksel…?’ frågade hon, och ett leende prydde hennes läppar och ett klingande skratt följde därefter som var rätt smittsamt. Det var inget namn hon hört förr där i skogen, och det märkliga uttalet och hennes försök att uttala det fick henne själv att skratta. Lite…[Read more]

Sandors kropp darrade till något då hon lutade sig mot honom, och därefter såg honom i ögonen. Det var klart att han hade pressat så här långt men var nära bristningsgränsen. Åt hennes ord nickade han bara, för han kunde inte förmå sig att tala just då, för just i stunden kändes det som om han hade en sten både i bröstet och i halsen som skavde…[Read more]

När världen vändes upp och ner rörde sig Camthalion irriterat fram och tillbaka i Neaduins grepp. Inte för att han kom någonstans. Blicken fick syn på den robusta kvinnan som greppat tag i honom. Monster. Orden for genom tankarna och han fick bita sig i tungan för att inte utropa det åt kvinnan. Det verkade vara två kvinnor och inte några fle…[Read more]

Det prasslade lite i växtligheten, och efter en stund kunde man urskilja ett par gröna ögon som betraktade främlingen. Det fanns en skygghet där, men också en nyfikenhet. Men lika snabbt som ögonen och prasslandet dykt upp hade det försvunnit.

Flera ögonblick gick, innan en kvinnlig figur plötsligt stod bakom Axel, klädd endast i skogens lö…[Read more]

Ithia kände sig något olustig då de steg in i huset, men var fullt upptagen med att observera omgivningen innan hon rycktes från sina tankar av Kheezais pip. Hon vände huvudet hastigt mot henne, för att lika chockerad som Kheezai själv observera henne utan magisk förklädnad. En kort tanke gick åt att det var rätt otroligt att de gått från att Kh…[Read more]

Utan förvarning tog två starka armar tag i handen som precis skjutit tältfliken åt sidan. Camthalions värld vändes upp och ned då han bokstavligt talat slungades in i tältet för att landa med en hård duns på rygg på marken. Men där man kanske hade förväntat sig några hårda krigare från öst, var det istället ett virrvarr av rött hår som höll h…[Read more]

Ljudlösa rörde de sig över grenarna, från träd till träd. Tills det inte längre fanns så många träd framför dem. Det var ett litet öppet parti och det verkade enbart vara ett tält med en eld framför. Elden var släckt, vad Camthalion kunde se. Han rynkade på sina ögonbryn igen så att han fick rynkor i pannan och såg bakåt mot Aeriel. Det hela fö…[Read more]

Även om han hade långa kloliknande naglar var hans grepp om hennes hand väldigt mjukt. Hans hand var sval, och som om han ledde henne i en dans gick de mot dörrarna och lämnade matsalen bakom sig. Till skillnad från andra som säkerligen var nervösa i hennes närvaro och sällskap verkade han helt bekväm och obekymrad, men hela vägen genom stade…[Read more]

Innest inne hade han hoppats på att manteln inte hade några tecken på skada. Blod. Det var klart. Aldrig skulle det vara en enkel början. För att vara ärlig hade han hoppats på att de skulle komma fram utan några konstigheter. Han kliade sig i nacken medan han funderade över möjligheterna. Dels kunde de röra sig till människorna, men förmodligen…[Read more]

”Märhens folk är möjligen starka krigare men den där unga fursten verkade se sig själv som någon form av frälsare… ” Säger han vasst” Och bara för att han ser annorlunda på saker än vi gör behöver det inte betyda att han har rätt. ”Ser lite skeptiskt på henne” Vi har stridit ensamma förut och vunnit, vi kan göra det igen. ”Övertygad om det men…[Read more]

För henne var han balsam för ögonen, ett bekant ansikte i en stad fylld av främmande människor med främmande ansikten och seder hon inte förstod sig på. Men nu var han där och han förde med sig goda nyheter, trots det han sade om Märhen.

”Märhens folk är… De har ett annat sätt att se på saker, men de sätter heder och ärlighet högt, och de är star…[Read more]

Det var sant att folk var försiktiga med att inte kliva henne på tårna på just det viset, särskilt inte just nu och bland dessa män som trots allt stridit tillsammans med henne i ett slag som Loradon. De respekterade henne alldeles för mycket, och de flesta av dem skulle nog ha svårt att se hennes far i ögonen efteråt, oavsett om hon var villig el…[Read more]

”Jag har fortfarande inte lika mycket muskler som du syster ” Ler han vasst men roat och låter henne lägga handen på hans betydligt smalare och senigare. Han var ingen skönhet precis, ingen kvinnor vände sig om efter men det bekom honom inte. Han var helt enkelt inte intresserad.

”Hm… ”Säger han och stryker ett finger över såret medan han…[Read more]

Hon kämpar med spännena, ett efter ett tills det att rustningsdelarna ligger på marken omkring dem. Rynkar näsan lite åt hur han luktar men säger inget om det. ”Nej inte förvånande alls.. men jag tror att jag lyckats få dem att hejda sig en aning” Hon hejdar sig mitt i rörelsen när hon ska få av honom skjortan.” Hälften? ” Säger hon lågt,…[Read more]

Hans nästan retsamma, charmiga sätt fick henne att känna sig lättare till mods och hon kunde inte låta bli att le åt svaret. Givetvis övervägde han hennes erbjudande… Hon hoppades bara att han också kunde gå med på att försegla överenskommelsen rent formellt. Vad vore arvingar om de inte var äkta? Som henne och hennes bror, tänkte hon bittert, men…[Read more]

Hans ord om att hon krossade honom fick henne att snabbt släppa taget om honom, men leendet över läpparna dog likväl inte ut, och som att för försäkra sig om att han verkligen satt där så lade hon en hand på hans ena arm.

”Äsch, det läker snart. Men ja, jag är redo att åka hem! Hur mår alla? Mor, far? Asgeir?” Hon hade oroat sig, allt annat vo…[Read more]

Han ler ett snett leende när han får hennes armar om sig. Det hade varit så länge sedan som de setts på riktigt och han hade verkligen saknat henne. Låter henne krama om honom hårt men lättar snart försiktigt på hans grepp” Du.. krossar mig ” Ler han roat men ömheten finns kvar i den hesa rösten.  Hennes ord om Märhen får honom att le bredare” Ja…[Read more]