Vid hans ord frös Vinga till. Det var därför som far inte var med vid eldens dag. Inte för att det egentligen var allt för överraskande, han var en äldre man. Lite oroligt och nervöst drog hon handen genom sitt hår.

“Jag kan inte träffa honom Kael. Du vet vad han sa till mig och gjorde mot mig senast vi sågs.” viskade hon tillbaka och det kändes…[Read more]

Människobarnet. Att bli kallad det gjorde ont i hjärtat. En människa, han? Allt det mörka som de hade gjort mot honom, mot far… Det kändes inte rätt. Bara tanken gjorde honom nedstämd. Han hade aldrig riktigt varit bekväm med den där… kvinnan… rået som tenderade att dyka upp när han mådde som värst.

Ett oroligt brummande kom ifrån honom…[Read more]

Arlin märkte inte av att han hållit andan medan han väntade på hennes svar, förrän hon vände sig om för att gå tillbaka till sin familj. Ett litet dumt leende dök upp på hans läppar efter det, och han satte sig ned bredvid Tirrin igen för att se på duellerna som utspelade sig där nere. Även om han borde koncentrera sig och notera motståndarnas t…[Read more]

Som första tanken var det att han skulle sätta sig uppe på Torbjörns axlar men sedan insåg han att han inte var en pojke längre. Han log svagt åt det hela. Fast han såg fortfarande rätt liten ut, men åtminstone nådde han lite längre upp nu som 190 cm.

“Oroa dig inte far. Det löser sig” försökte han försäkra sin far om med ett litet brummande…[Read more]

Så tecken på sjukdomen hade inte existerat särskilt länge, men ingen kunde förstås säga exakt hur långt sjukdomen hunnit sprida sig innan första symptom upptäcktes. I värsta fall var detta något som redan hade spridit sig längre än korallodlarna själva kunde ana. Hon hoppades att så inte var fallet.

”Jag ska skicka mina skickligaste män…[Read more]

Att det gjorde ont var inget han hade lust att visa sin far. Att se honom orolig och sorgsen var bland det värsta som fanns. Han visste inte om att det var rätt djupa sår som Torbjörn hade gett honom men han slickade sig om sin hand för att sedan dra den bak mot såret för att få bort blodet och göra såret rent.

“Vem annars skulle vara dum nog a…[Read more]

Arlin blev något förvånad då Nilla tagit sig till dem och tilltalade honom, men han kände en värme inom sig över att se henne där och gratulera honom. Även om tankarna kring Nilla först och främst hade handlat om hennes far och den beryktade armé han kontrollerade, så hade han ändå funnit att hon hade ett behagligt temperament – åtminstone det…[Read more]

Jezeral rynkade på ögonbrynen åt det hela, och hennes förfrågan fick det att isa för honom för ett ögonblick. Varför skulle han vilja döda henne? Nej, det var något han inte kunde göra. Åtminstone i den stunden verkade det som något oacceptabelt.
‘Eldrinn… Nej.’ sa han med rynkade ögonbryn. Det var en något obekväm diskussion att ha framför T…[Read more]

Torbjörn hade rätt. Det enda som betydde något var att han var hemma nu. Hemma i skogen, med Torbjörn. De skulle alltid vara de två. Tanken var betryggande. Ett brummande skratt kom från Trond när han sa att han var mager. Kanske var han det? Han mindes inte riktigt senaste gången han hade ätit sig mätt.

“Jag vet int’ far! Jag blev ju avbruten…[Read more]

Det var inte helt lätt att sätta ord på sina ambitioner, särskilt inte när hans fick hennes att verka så själviska i jämförelse. Ändå fann hon att hon höll med om mycket av det han sade, att ge de oönskade en plats, att bygga något för framtiden som skulle hålla i generationer och kanske ännu längre. Hennes blod skulle inte längre vara lika…[Read more]

Äntligen. Han kunde knappt tro att de var sant. Han var tillbaka i sin fars  armar igen. Det var som en dröm. En underbar dröm.

“De tog mig, människorna. Tvingade mig ta saker… Jag försökte att komma hem många år, men jag…” snyftade han fram och drog sin hand under sin näsa för att få bort snoret som kom fram av alla tårar. Han skrattade lä…[Read more]

‘Jag tror det är bra att han inte tog huvudet av någon.’ kommeterade Kael med ett lätt leende, men var inte riktigt på humör att skoja med Vinga efter hennes kommentarer innan, så han fokuserade blicken på nästa duell som började äga rum där efter Arlins lilla vinst.

Arlin gav Tirrin ett brett leende då hon så entusiastiskt hurrade och klappade…[Read more]

Att de var två nakna män vid sidan om varandra var inget som Trond verkade brydd om. Hjärtat slog hårt i bröstet när han såg på mannen vid sin sida. Han drog in hans bekanta doft och sedan kastade han sig in i sin fars armar.

“Far…!” utbrast han glatt och höll honom hårt, som om han var rädd att Torbjörn skulle försvinna om han släppte tage…[Read more]

Allt för upptagen i egna tankar och sin mat, hade han inte hört björnen som sprang mot honom innan det var för sent. Han gav till ett vrål av smärta när tänderna sjönk in i hans nackskinn och han vred sig om för att försöka kontra attacken. Fast sedan stannade han upp och nosade, var det? Inte kunde det vara…

“Far…. Far! Det är jag Trond!”…[Read more]

Ithia betraktade mannen skarpt, och försökte avgöra om hon skulle kunna lita på honom eller inte. Att blanda in säkerhetsmästaren var inget hon såg som en positiv sak, trots allt ville Kheezai hålla låg profil. Innan hon tog till orda begrundade hon Kheezais viskningar, och det var sant att denne man framför den hade drag som kunde tolkas so…[Read more]

Vinga granskade striden nedanför. Intressant var väl ett ord att använda på det hela. Hon grimaserade lite åt det hela.

“Intressant, men jag trodde en kaldrländare skulle vara mer brutal.” kommenterade hon med ett litet galet flin och knuffade till sin bror på ena sidan.

Om det var emot etikett brydde sig inte Tirrin om utan hon ställd…[Read more]

Lite ledsamt gnydde Trond till när han lade märke till att idet han en gång delat med sin far var tomt. Det verkade inte ha blivit använt på länge. Hade de mördat far? Tanken gjorde honom ilsken, ledsen och tafatt. Och hungrig…? Hade han inte precis ätit. Kanske det var tanken att vara tillbaka här och denna skepnaden som gjorde honom så hungr…[Read more]

Ett skrockande kom från Eldrinns läppar. Hon fann främlingens svar roande och hon satte ner kniven gömd i sina stövlar igen för att sedan se på honom med ett roat leende och ett höjt ögonbryn.

“Och hur förväntar ni er bli mottagna när ni strövar in i en dams rum utan inbjudan? Kom inte hit och läxa upp mig med vett när två farliga män som ni stig…[Read more]

Ayperos mörka ögon var fästa på Isra medan hon berättade om sina tankar och idéer, och det fanns hela tiden ett litet leende där på hans läppar. Han hade ätit klart, och lutade sig nu bekvämt tillbaka i stolen med ett ben över det andra, med sitt vinglas något ledigt balanserande i en av sina händer. Hans långa kloliknande naglar knackade ljudl…[Read more]