Orden på alviska for inte förbi Vinga och hon höll på att sätta lite av de starka i halsen. Ett bredare flin kom från henne, hon skulle precis kommentera det när Lucas presentera henne för hennes fru för att sedan försvinna.

“Vem kan klandra honom?”

Hon betraktade dem en stund under tystnad, noterade skillnaderna i deras klädsel och hållning. Att kvinnan inte var från huvudstaden var uppenbart, men Isra hade aldrig varit den som höll det mot någon, hon var allt för bekant med att inte passa in i det högre skiktet. Trots detta så var det likväl en intressant kontrast och hon kom på sig själv…[Read more]

Han hör, genom sorgen hör han hur kvinnan skriker ut sin sorg över barn och man. Han gråter tyst, vill skrika, slå men vad tjänade det till. Handen så hårt kring ringen att den nästan vitnar. Så hör han… grus som rörs under tunga hasande fötter. Med en kraftansträngning som han inte tror att han skulle klara av att uppbåda reser han sig från sin…[Read more]

Att hennes kläder gled ned något och hon kunde känna hans hy mot hans fick henne att sucka lätt av en saknad som skulle kunna vara. En önskan. En längtan. Hon slöt ögonen hårt och drog in hans doft även om hon inte riktigt visste hur hon skulle reagera.

“Det var inte det du sa.” viskade hon, nästan som om hon inte vågade yttra orden innan hon d…[Read more]

Arlin kunde inte annat än att skratta ett hjärtligt Kaldrländskt skratt som inte passade in där i den förfinade och eleganta stämningen efter Lucas imitation.
‘Ungefär så, herr Lucas, men de ropar på Kaldrländska.’ sa han lite roat, och skakade på huvudet, för att sedan möta Nillas blick flyktigt men med ett leende. Han såg ned på Tirrin och skr…[Read more]

Tjänare öppnar tyst dörrarna för dem när de väl är inne i slottet. Det fanns flera badhus där och familjen hade ett eget i sin lite mer privata del. Det ångade av hett vatten och doftade gott av eteriska oljor. Lampor lös med ett mjukt sken i sina hållare på väggen. De var ensamma. På en bänk hade det lagts fram badlakan till dem tillsammans me…[Read more]

Vinga kunde inte rå för att flina lite åt Lucas sätt, det verkade som han var uppe i varv. Men vem kunde klandra honom? Det behövdes när de flesta här hade pinnar i röven. Hon ryckte lätt på axlarna som svar åt Lucas. Kaldrländare var inte hennes ämne.

Tirrin däremot såg storögt på Lucas och försökte förstå vad han sa. Hon sgå sedan mot Arlin.…[Read more]

Kael begrundade hennes ord, men hann inte säga något mer innan Lucas dök upp. Han betraktade Lucas lite varsamt och gav honom en lätt nickning. Inte av respekt utan snarare av reflex. Trots allt, kunde man verkligen gifta sig med döttrar som kommit från den där mannen? Bara tanken var rätt motbjudande. Skulle han vara tvungen att kalla den där man…[Read more]

För många personer tilltalade henne på en gång och Vinga rynkade lätt på ögonbrynen åt all uppmärksamhet och allt som hände runt omkring henne. Hon log varmt mot Lucas.

“Det är väl intressant, om något.” påpekade hon och undvek smidig alla frågor om tuneringen.

Den lilla prinsessan verkade först ha svårt att placera Lucas med skrattade varmt…[Read more]

Ögonen till Sera var som en storm på ett oroligt hav. Det var något röda efter alla tårar, fast det verkade inte finnas något kvar. Skrattet gnagde lite inom henne. Vad var det som var roligt? I den här situationen. Ett halvhjärtat leende kom från Sera. Innan hon blev mer allvarlig igen.

“Gör det.”

Kael skrattade roat åt Katarinas raka svar, och skakade på huvudet.
‘Så klart.’ sa han med en avfärdande gest, trots allt var det inte det han menade.
‘Men hon verkar ha ögonen på horisonten långt härifrån.’ påpekade han. ‘Hon verkar inte som flickan som snällt vill slå sig till ro och bilda familj.’ och för den delen var han inte heller den p…[Read more]

Säg inte så. Orden skavde i hennes öron. Vad fanns det annat för val? Sättet han nyss hade talat om allt… Tårarna skavde fortfarande och hon kunde inte rå för att snyfta till i hans famn. Hon ville inte streta emot och fann hans omfamning skön, men hon drog sig lite tillbaka och såg honom i ögonen igen.

“Du har inget val.”

Allt hade sitt egna pris. Det hade Trond lärt sig från första dagen han satte sin fot i denna stad. Han log vänligt medan de konverserade och lyssnade på hans verkliga syfte. Runstenarna. Det fanns så klart en hel del pengar att gämta där. Det fanns en lurig glimt i hans ögon medan han trummade med sina fingrar över disken och lät blicken dr…[Read more]

Som vanligt värmde den starka drycken och hon skakade lite nöjt på huvudet med en grimars. Eftersmaken var lite mer… sjö och hav än den som hon hade blivit van med i Barastar. För att vara ärlig hade  hon inte riktigt förväntat sig att bli tilltalad av någon. Det var däremot en trevlig överraskning och hon sprack upp i ett brett leende.

“De…[Read more]

Blodsmaken och gråten var fortfarande där och hon kände en tomhet inom henne. Hade hon enbart varit en plåga hos honom? Eller var det mörkret som sa detta. Fast tänk om mörkret som hade befäst sig i Djan egentligen tog fram sanningen. Ögonen blev tomma och som om hon gav upp allt hon försökt att kämpa för sjönk hon med axlarna och blicken.

“Dö…[Read more]

Tristian kunde inte rå för att skrocka till och drog en hand genom sitt hår. En son. Om något var väl det något som han behövde. Men han var fast med en missbildad dotter. Bara tanken gjorde honom ilsken. Inte vacker, tyst. Åtminstone hade hon väl något vett. Han vände sig om och lät ryggen vändas mot Lucas. Det fanns inte riktigt något mer att…[Read more]

Ända sedan Ayperos anlänt till hennes hov så hade hennes dagar varit mer fullspäckade än någonsin så hon hade till slut fått ta beslutet om att låta vissa mindre viktiga ärenden skötas av andra. Det gnagde henne då hon hela tiden väntade sig en kniv i ryggen, men det kunde inte hjälpas. Inte nog med att Ayperos tog upp en stor del av hennes tid, n…[Read more]