Medan Ithia började bli allt mer paranoid över mörkret som omgav henne bröts tystnaden av Kheezais skrik, vilket fick Ithia att rycka till och vända sig om mot ljudet. Det kom från lägret, och hon kunde känna en sekund av lättnad över att Kheezai inte var försvunnen. Men det övergick snabbt till rädsla som i sin tur fyllde henne med beslutsamhet…[Read more]

Ithia insåg att det kanske hade varit bäst om hon varit tyst, för än en gång hade hon skapat smärta och sorg hos mörkeralven – men kanske inte panik denna gång? Det var svårt att säga, men uppenbart var att hon hade mycket sorg och trauma från sitt tidigare liv som jagade henne konstant och förföljde henne.

Tystnaden som Kheezai lämnade efte…[Read more]

Trollkarlen verkade inte så brydd om de andras ord, men svarade snabbt åt Wim.
‘Ja, Wim, det är vår vän från värdshuset som Vindálfr så enkelt gav åt vakterna, och han kan hjälpa oss nå vårt mål.’ förklarade han och gav dvärgen en något mer brinnande blick.
‘Och du, hejda din hand innan du vet vad som är på gång. Jag förväntade mig mer…[Read more]

Monsterjägaren verkade inte så bekymrad över dvärgens utfall, utan fokuserade mer på de döda för att se på spår och andra ledtrådar han kunde plocka ut ur anfallet. Arand gav ett enkelt dovt hummande till svar om hans kommentar om kamraten som blivit tagen – trots allt hade han bevittnat detta så det var inga nyheter. Han lät dvärgen skrika och g…[Read more]

Elethi skakade på huvudet åt hans erbjudande om yxan, och skrattade lätt, ett klingande skratt som var behagligt att lyssna till.
‘Behåll du din yxa, mäster Einark, jag tvivlar på att du kommer behöva den men dessa skogar är farliga för främlingar. Om något händer då jag inte har mina ögon på dig kan du behöva skydda dig själv.’ förklarade hon,…[Read more]

Ayperos gav Nenya en sista blick, som för att se ifall hon kunde hålla sina impulser i styr. Men han tvekade inte över att det lilla kräket som nu satt på Isras axel var bakom hennes utfall.
‘Jag förstår.’ sa han, till sist, med blicken fäst på varelsen.
‘Vi tar de allierade vi har och gör det bästa vi kan av situationen för att överleva oc…[Read more]

Alithea satt bar storögd och såg på elden som slickade mot hennes hand utan att skada henne. Hennes första instinkt hade varit att dra undan handen, men känslan var mer som en kittlande värme och något som fyllde henne… med styrka? Hon visste inte hur hon skulle beskriva det, men det var som om bandet mellan dem ändrat henne. Utan att tänka p…[Read more]

Ithia rynkade på ögonbrynen över Kheezais ord, lite oroat och bekymrat, lite frågande och oförstående. Men till sist nickade hon lätt, men tog inte bort sin hand från Kheezai och fortsatte se på henne.
‘Det är ett enormt uppdrag, ett nobelt ett, som kommer ge dig mening…’ sa hon tankfullt.
‘Men om jag lärt mig något under min tid i Caras Idhre…[Read more]

Den vaksamma jägaren noterade berguven som satte sig i trädet, nära Turin. Sådär betedde sig inte vilda djur. De sökte sig inte mot människor. Skjorinn höjde långsamt sin båge. Strängen vilade mot hennes kind och sedan släppte hon. Pilen susade som en rak blixt mot den stora ugglan.

Falken sitter kvar, ser in i ögonen på den unge fursten som om han sökte efter något där men inte fann något. Hur kunde denne veta? Tvekar kort om han ska bli kvar i djurhamn eller skifta och har nästan bestämt sig då han hör sin bror berätta om avtalet. Ett gällt skri kommer från falken då den lyfter och i luften byter skepnad så att där intill…[Read more]

Ithias gråblå ögon studerade Kheezai i tysthet, och hon kunde känna en bitande känsla av medlidande för de ord hon hörde. Trots allt hade hon hört om mörkeralvernas grymhet, men i sanning hade de ändå känts mest som berättelser och sagor. Och om de var sanna så var ju säkert alla mörkeralver onda och hemska.

Men här satt hon nu framför en mörke…[Read more]

Asgeir drog tyst efter andan då inga fler ljud hördes, och sänkte långsamt sin båge. Vart hade hans män tagit vägen? Än en gång vände han blicken till den märkliga kvinnan då hon än en gång talade honom. Hennes främmande utseende var aningen distraherande, men hennes ord bekymrade honom. Då hon plötsligt försvann ryckte han till, skärrat, för att…[Read more]

Skjórinn
Hon satt på huk, spänstiga ben, redo att flyga (precis som fåglarna) om det så skulle behövas. Pilbågen vilade mot hennes lår, strängad. Och mellan hennes fingrar låg en pil, i fall hon skulle behöva dra. Hennes ögon smalnade, fåglarna hade blivit skrämda av något. Det kunde vara allt från vinden som rörde till en gren till att någon a…[Read more]

Loradon gav Ithia en något obekväm känsla, det var nästan som om man kunde känna vålnader och lidande i luften efter alla liv som förlorats här. Hade hon blivit klar med sin träning tidigare kanske hon till och med hade deltagit i striden, vilket hon var glad över att hon inte hade behövt göra. Då Kheezai tog till orda var det en välkommen sa…[Read more]

Asgeir vred sig lite obekvämt över furstens blick som verkade stirra på hans bror med en nästan övernaturlig intensitet. För ett ögonblick blev han tyst och visste inte riktigt vad han skulle säga, och såg på falken nästan sökandes efter stöd. Till sist drog han efter andan.
‘Så… Vi har ett avtal, furst Vasilij?’ frågade han. ‘Vi sänder efter m…[Read more]

Vad som fick henne att tro det? Vem skulle inte vilja ta hennes plats. Äga det bästa riket i Talanrien och hennes makt… Hon skakade nätt på huvudet och försökte att förtränga de paranoida tankarna som smög sig på henne. Andas. Försökte hon åtminstone att påminna sig själv, hon log bara snett.

“För all del, det var ett skämt. Om jag trodde at…[Read more]

Mörkret gjorde Ithia något nervös, och då den mörka figuren plötsligt dök upp ryckte hon till och drog sitt svärd halvt ur sin skida innan hon såg vem det var. Lika snabbt som hon dragit svärdet pressade hon det tillbaka med ett metalliskt ljud, och drog ett andetag följt av ett lättat skratt.
‘Ja, men jag trodde du kanske gett dig av långt härif…[Read more]

Genomresa? Precis som Djan fann hon det lite skrattretande men till skillnad från sin rådgivare höll hon en god min. Ett litet flin fanns på hennes läppar och hon tog en klunk till.

“Se så, Xarnir. Vad har du för anledning tt dölja sanningen från oss? Så länge du inte tänkt störta oss… vill säga, men det vore väl för tråkigt, Djan?” sa hon me…[Read more]

Han försvarade henne, men vad annat val hade han? Att tala illa om henne inför Isra skulle vara detsamma som att erkänna att han höll ovärdigt sällskap, men hon kunde ändå inte låta bli att känna sig något missnöjd över det hela. Deras överenskommelse var ännu i sin linda, men det Nenya sagt var mer än bara impulsivitet, och att kalla det ärlig…[Read more]