Den unga paladinen såg ut genom det smutsiga fönstret i rummet hon fått på värdshuset. Det var en stor dag för henne, även om denna plats inte såg mycket ut i det dunkla skenet Vargås speglades i. Trots allt var detta hennes första uppdrag som hon tagit på sig själv och inte i en mästares närvaro. Första gången hon själv rörde sig utanför templ…[Read more]

Asgeir lyssnade på mannens ord och nickade, givetvis hade han träffat Karms kung och hade mer erfarenhet av vad det var för man. För Asgeir var kung Sandor bara ett anonymt namn för ett stort söderländskt kungarike som få i Kaldrland hade respekt för. Nå hans far hade haft med dem att göra, men den berättelsen om hur Audgisil hjälpt karms kung t…[Read more]

Saskia Belsante
Då var dagen här, dagen då alver stod på hennes tröskel. Såklart fanns ett sorl av arga röster vid hovet, det var inte alla som hade mycket över till alverna. Särskiljt inte efter upproret. Men kunde den pyrande alviska ilskan kväsas innan den blommade ut till ännu ett uppror, skulle hon ta den chansen. Hon ville träffa alverna i e…[Read more]

”Det finns ett fönster, men om det gör er bättre till mods så kan jag lämna min dörr öppen. Jag förstår att det er ert jobb att hålla mig säker, det är trots allt vad jag anställt er för, men mina nätter håller jag gärna för mig själv”, sade hon med ett litet leende innan hon vände sig om för att möta Aifes blick där hon stod nära men likväl på be…[Read more]

Alithea verkade snabbt återfå sitt förstånd, och det var som om sitt återfunna namn gav henne styrka och mål. Som om det tände liv i hennes ljusa ögon. Fascinerat betraktade hon draken, och försökte förstå allt som skett. Men plötsligt kände hon hur det pressades mot hennes huvud. Inte fysiskt, men som om något starkt pressade inom henne och henn…[Read more]

Catea betraktade Gormkäft medan han berättade om sina förmågor, och hon tog det seriöst nog att ge flera nickningar som visade att hon nickade.
‘Jag är tacksam för dina tjänster, herr Gormkäft, jag är säker på att de kommer att komma till nytta.’ sa hon vänligt för att sedan vända sin uppmärksamhet till Lucas och hans frågor.

‘Oroa…[Read more]

Vésiva visste inte riktigt vad hon skulle vänta sig, men det här var inte något hon hade tänkt. Hon föll själv framåt på marken och kände hur gräset under hennes händer och knän. Att det gjorde ont var inget hon tänkte på först. Det var ett senare problem. Hon kände hur det tvistade i hennes mage och hon lade en hand över hennes mun för att stopp…[Read more]

Hans förfärade skrik förvirrade Sera. Vad var det för fel med att ha kastat kronan i vattnet? Trots allt var det väl exakt det som han vill att hon skulle gjort från början. Det hade tagit mycket från henne att äntligen göra det. Hon rynkade lite oförstående på ögonbrynen åt hans prat om pengar och drog fram en hand som hon hade haft i sin fic…[Read more]

Att det fanns ett retfullt ansiktsutryck på Lucas och att det förmodligen var en pik, var inget som Gormkäft lade märke till. Istället sträckte han på sig lite grann och det nästan tandlösa leendet syntes och han gjorde en gest framför sig.

“Även om det inte ser ut så, så har jag många år på min nacke. Flera århundranden av kunskap!” sa han…[Read more]

Audgisil fick genast intrycket att Vasilij var en man som var mer på hans egen nivå, snarare än Karmaner och övriga som alltid såg ned på alla som var annorlunda eller av andra kulturer. Och åtminstone seden med att greppa tag i den andres underarm i hälsning delade Kaldrland med detta land så det var utan tvekan och på instinkt som han besvarade…[Read more]

Den unga gatuflickan stirrade storögt på den lilla krabaten som nu vinglade och yrade omkring bland hennes filtar. Instinktivt mer än något annat drog hon undan sin hand då den försökte nafsa efter henne. Kunde det vara… en drake? Hela sitt liv hade hon trott drakar bara var legender, sagor. Vem med sitt friska sinne i behåll skulle kunna t…[Read more]

Gatuflickan hade somnat i en lätt sömn under sin filt, trots allt lärde man sig som gatubarn i Celeras att aldrig sova allt för djupt ifall någon av de andra gatubarnen skulle hitta ens tillhåll. Då skulle man vara tvungen att vara kvick på fötterna och snabbt springa därifrån. Men denna gång vaknade hon inte av ljud utifrån, utan istället vak…[Read more]

Kiel nickade åt hennes ord. Vad han skulle göra med ett vapen visste han inte, trots allt var han ingen kämpe. Men han plockade upp det första långsvärd han fick syn på, mest för att det så imponerande ut, och fäste det i sitt bälte med fumliga händer.
‘Hur fan gör vi nu då?’ väste han, de hade nog inte många ögonblick på sig innan vakter skul…[Read more]

Arand ignorerade först Eyirins attityd och kommentarer. Trots allt hade man ett arbete som han där man dagligen mötte varelser från ens värsta mardrömmar fick det hennes baravado att missa sin effekt en del. Så han mötte henne bara med en blick och ett höjt ögonbryn.
‘Lämna dem, eftersom de kommer dra till sig alla odöda inom lukt och hörhåll. Oc…[Read more]

Ayperos gav en tacksam nickning åt Nenya och satte sig ned på en stol med en grimas.
‘Det kommer ta tid för mig att återställas helt, men blod  från en stark krigare blir en bra start. Jag kan behöva sända ut dig på lite andra ärenden som kan hjälpa oss båda att återfå vår styrka. Jag ska försöka lämna lite åt dig med.’ försäkrade han henn…[Read more]

Nere i snöfloden kunde man se det exotiska skeppet från Kaldrland dekorerat med krigarnas färgglada rundsköldar som påvisade vem de var och varifrån de kom. Drakhuvudet på skeppets front var både vackert och skräckinjagande. Ett tag innan hade skeppet kommit upp för snöfloden med hjälp av krigarnas åror och lagt sig i stadens hamn. Kaldrländarn…[Read more]

När väl Ayperos och Nenya blivit installerade i sina rum och hon åter hälsat dem välkomna till Antrophelia så styrde hon stegen därifrån, bort mot sina egna rum. Hon viskade som hastigast till en tjänare som slutit upp vid hennes sida, en blick byttes dem emellan och han nickade, uppenbarligen redan införstådd i befallningen hon gav och försvann s…[Read more]

Han var modig. Hon kunde inte annat än erkänna det. Vass i tungan. Sättet han resonerade, resonerade hon också. Även om hon inte riktigt tyckte om tanken på att ge honom den makten. Men hon visste att det var sant. Att de skulle vara ett förfall om hon fortsatte ensam. Däremot om Vendriks mörka rykte skulle vara till fördel var hon inte säker på.…[Read more]

Vi kan hjälpa varandra. Redan där anade Akila vart han var på väg.  Gitermål. En slags garanti på en makt som hon hade. Bara tanken gav henne en bitter eftersmak. Hon lyssnade halvt på resten som kom ur Vendriks mun. Mest distraherad av att han var på väg åt det hållet som hon trodde. Giftermål. Det fanns en orsak till varför det hade gift i s…[Read more]