Åt hennes prat om dammråttor skakade han lite på huvudet. Prata, det var något som hon verkade kunna göra åtminstone. Lite trött på hela situationen satte han sig ner på sängen. Den såg lite mer ren ut än det andra i alla fall, och det var inte golvet åtminstone. Att han inte skulle vilja bli räddad. Det var något som han minsann inte trodde på…[Read more]

“Jag gissar på senare. Vilket är gott om tid för dig att lära känna mig och inte vilja bli räddad.” Hon flinade och reste sig upp från trappsteget. Hon tog av sig väskan och lade den åt sidan. Han kändes smart nog att veta att det inte skulle tjäna någonting till att ta den från henne och springa. Hon gick över till bordet och satte sig på det, d…[Read more]

Lite rädd såg han bakåt, för han hörde hur kedjan gick tillbaka. Var han inlåst? Han svor lite åt sin egna dumhet. Om han bara hade lagt sig och sova skulle han istället kunna njuta i hans egna sovrum. Kanske för en gångs skull få sig en liten blund. Men istället var han här i det lilla stället som inte riktigt hade mycket att ge. Nå förutom sä…[Read more]

“Skulle de ens tänka på att leta efter dig här?” Hon log för sig själv och stängde dörren bakom dem. Hennes ögon lyste upp och man kunde höra kedjan röra sig på andra sidan. Hon började sedan gå ner för trapporna och snart tändes det ljus lite utspritt i källaren. Den var kall, men det var många ljus, och någon oljelampa, allting självantände och…[Read more]

Lite skeptiskt såg han ner mot källaren för att rynka något på näsan. Det kändes inte direkt smart att röra sig ner dit och han stannade upp för att klaga. Men det verkade som om kvinnan han träffat var bestämd för snart hade hon knuffat ner honom och det var svårt att smita förbi henne. Speciellt för en man som inte var van att springa. Han k…[Read more]

“Du behöver inte vara SÅ säker på att det inte finns någonting för dig här.” Hon såg sig om när de började lämna de områden som även av lägre klasser kunde anses trevliga och började ta sig ner i de mer missunnade områdena. Det var inte så illa som det kunde vara, Hannadon var jämförbart fint med många andra av världens städers slumområden,…[Read more]

Ett litet skratt kom ifrån honom, som om han fann tanken att hon skulle ha mer än honom väldigt roande. Lte förvånat höjde han på ögonbrynet när hon verkade menade någon slags sanning. För att sedan frusta till i ett skratt till när han frågade när han senast var i de lägre kvarteren som om han ens skulle ha varit där i tidigare. Tanken var skra…[Read more]

Hon ryckte till lite åt hans ton och såg förvånat på honom.

“För tillfället vill jag bara ha lite sällskap. Det finns inte mycket att hämta hemma hos mig. Jag kan inte bara ringa i en klocka så får någon stackare betalt för att lyssna på dig prata.” Hon log åt honom och stötte sin axel mot hans. Hon höll dock lite hårdare om sin väska när hon ins…[Read more]

Sättet som hon nästan förlöjligade henne gjorde honom ännu mer generad och kände sig lite motvillig att fortsätta följa henne. Men vad kunde han annat göra? Han hade inte tänkt vara tillbaka i gården ännu. För det skulle bara bli fler frågor om han var där så fort.

“Varför skulle du vilja läsa dem?” frågade han, vasst. Som om han försökte sig p…[Read more]

“Kärleksbrev?” Blanka skrattade till och tittade mot väskan sin. Hon hade svårt att tro det, men samtidigt var det också väldigt lätt att tro på det. Om han hade en flört med en tjänarinna, eller för den delen en manlig tjänare eller någon från gatan, så kändes det som en helt rimlig sak att vara så angelägen om att hon inte tog. Samtidigt var de…[Read more]

“Genom huvudentrén? Skulle inte tro det!” påpekade han, men kunde inte rå för att stämma in i hennes skratt för att  spärra upp ögonen något när hon talade om dokumenten. Ett kort tag hade han glömt av att det var därför de var där de var och inte på grund av något annat.

Vad skulle han säga om det? Sanningen? Knappast! Förtvivlat försök…[Read more]

“Varför skulle jag göra om det?” Frågade hon nyfiket och log åt honom.

“Nästa gång leder du in mig genom huvudentrén!” Hon skrattade till och studerade deras omgivning. De såg ut att vara utom synhåll för vakterna och mannens hem nu, så hon släppte tag om hans arm och började knäppa igen skjortan. Hennes fångst för natten var ganska liten nä…[Read more]

“Uppenbarligen gjorde du… något!” påpekade han, fortfarande lite förvirrad över det hela och kanske mer irriterad över att hon faktiskt hade en slags poäng i det som hon sa för att fnysa lätt men höll henne ändå nära sig och lät blicken då och då röra sig till henne med en lite mer… granskande blick som fick det att hetta till i hans kinder.…[Read more]

“Okej min kära, en sak i taget. Jag har säkerligen inte makten att kontrollera någons sinne! Jag behöver koncentrera mig för att bibehålla pågående magi … Tror jag.” Grindarna öppnades och hon klev ut med honom. Det var märkligt, men att hålla om någons arm gjorde natthimmeln lite vackrare. Det var en märklig känsla att inte vara ensam ute i s…[Read more]

Vad sa hon? Skulle han hittat på det hela. Det hela gjorde honom lite förvirrad – och kanske på något sätt lite ledsen. Att inte vara lika ensam hade varit skönt och han harklade sig något för att se på henne menande. Han hade trots allt menat det han sa.

“Ja… det bordar inte gott! Det spelar ingen roll hur söt och vacker du än ser ut under sm…[Read more]

“Du säger tjuv som att det är nytt! Det är bokstavligen hur vi träffades.” Hon svarade honom tyst och log lekfullt åt honom när de nådde fram till grinden. Vänta, vad sa han? Hon tappade leendet och såg honom i ögonen. Fick honom att tro? Nä, han måste ha varit i chock. I något slags överlevnadsläge där han gjorde vad han behövde för att hon inte…[Read more]

Ljuga? Det var inte upp tills nu som han hade vaknat till och förstått vad som egentligen hänt och han spärrade upp sina ögon. Både av ilska, rädsla… men det fanns något mer där. En nyfikenhet han egentligen inte ville erkänna.

“Du… din… din tjuv!” väste han mellan sina tänder, även om han var lite imponerad över hennes kreativitet. D…[Read more]

Hon log lite stolt åt honom och följde skyndsamt med när han började röra på sig igen. Sättet han pratade på däremot, det lät oerhört övertygande, inte alls som den nervösa personen i rummet. Han verkade lite utbytt, nästan övertygad om sin egen lögn. Hon studerade honom noga medans de rörde på sig och såg sedan mot dörren. De var på väg att ta s…[Read more]

Kanske det hade varit ett smart drag. Trots allt kände inte Derrian till allt för mycket vad som hände utanför gården. Men istället fnös han åt vakten, för vem kunde säga nej till en sådan dam som behövde hans hjälp? I hans ögon var hon vacker, ren och oskyldig. Så istället för att göra det vettiga knuffade han undan vakten för att greppa lite hå…[Read more]

Det förvånade henne att de inte blev släppta utan att vakten faktiskt placerade sig framför dem. Det passade inte riktigt in i hur hon föreställde sig livet omsvept i förmögenhet och makt fungerade, men det fick bli en analys för senare. Så som hennes eskort talade till vakterna hade hon inte kunnat föreställa sig, han var mer auktoritär…[Read more]