En mörk skepnad satt hukad över en djup grop någonstans långt inne i skogen, han stirrade ner i dess intensiva mörker och lade sakta huvudet på sned. De enorma hornen på varelsens huvud följde med i rörelsen och kastade spretiga kontraster. Nere i gropen låg en död människa, kroppen var avmagrad pågrund av långvarig svält och huden blek som krita. Livlösa ihopsjunkna ögon stirrade mot himlen och käkarna hade glidit isär så det såg ut som att liket konstant skrek efter hjälp i det tysta. Varelsen reste sig upp och ett lågmält läte lämnade strupen. Ännu en gång var han ensam, han behövde hitta en ersättare som kunde fylla platsen i gropen. Sakta vände han sig om men stannade upp igen, han kände doften av rök. Det var ingen skogsbrand, utan detta kom från något mindre, antagligen en brasa för värme eller tillagning utav mat. Kospow hummade nöjsamt och började röra sig i riktning mot doften av lägerelden. Han hade kanske redan hittat en ersättare? Snart hade han funnit den skyldiga, med en smidig rörelse tog han sig upp i ett träd för att enklare spana ner på varelsen. Det var en kvinna, och hon hade redan uppmärksammat hans närvaro. Detta var han inte van vid, hon var inte en simpel människa. Hon var nåt helt annat, nåt mycket mer enastående. Han studerade henne noggrant och hörde hur hon bad han att visa sig! Kospow log för sig själv bakom hjortskallen, detta var kanske vad han hela tiden sökt efter? Hon borde kunna hålla sig vid liv längre än någon av hans tidigare offer. Kospow slängde sig ut ur trädets täta grenverk, med blicken fastetsad på kvinnan.