Fier verkade inte som han hade tålamod likt Joij kunde ha. Nej, han ser på fågeln, den som hånade honom och försökte få honom att komma ut där på bjälkarna. Det var hans tanke, kunde det vara så att den inte var den som skadat människorna i området. Den var en styggelse och hade försökt skada honom, och det gav honom tillräckligt att ta hand om…[Read more]

Fier började ana att det var något med fågelvarelsen som inte stämde. Att det var så att den inte stank riktigt som de övriga som kom springande längst trappor. Han kände hur någon av dem sänkte sina klor i benet som fick honom att rycka till, såg ner på den där han fångade upp de båda.
Gjorde livet kort där man kunde höra hur de krossades i händ…[Read more]

Fier var en jägare, en beskyddare. Joij var en spejare och smälte så bättre in i världen som de befann sig i.
Nu hörde då Fier hur den som hånade honom där uppe, Eir försvann ur synvinkeln och det gjorde att Fier verkade som kunna anstränga sig allt mindre att försöka hålla koll på Eir åt Joij.

Han satte ner en tass tillräckligt hårt för att kro…[Read more]

Joij verkade som se hur Eir följer henne in där i kyrkan. Varför kunde hon inte förstå, för att hon själv skulle ju inte vilja se Eir skadad. Hon ville ju att hen stannade där ute, för det gjorde saken lättare för henne att faktiskt kunna göra vad hon var nästan designad till att göra. Det hade ju varit något galet med henne sedan hon faktiskt k…[Read more]

Joij märkte av hur mycket Eir älskade det här och skulle de komma härifrån utan några större skador skulle hon garanterat ta med Eir på mer än det här och skulle låta Eir se mycket mer av henne om det önskades. För att det var mycket fantasin och de magiska resurserna som satte eventuella käppar i hjulen på att skifta.

Hon dundrade fram där till…[Read more]

Joij frustade till och ville få komma iväg. För om hon inte kunde ta ut sin frustration på Eir, så fanns det någon där ute som skulle kunna ta hand om den. Det var ju det som de sökte där ute som skulle kunna stilla henne, delvis.
Hon kände då hur Eir rörde sig och att hen så snart kom att sätta upp på hennes rygg så var det svårt att göra något m…[Read more]

Joij följer Eir med ena nyfikna ögon, det var inte så att hon kunde hjälpa det. För ögonen hade ju en tendens att se allt runt omkring sig som för att knappt finnas någon del som hon inte kunde se vilket var oerhört praktiskt. Hon rörde sig, ställde sig upp duktigt när hon behövde för att ge Eir utrymme att röra sig på.
Det var mycket som händ…[Read more]

Joij lyssnade och verkade som snällt stå kvar där hon stod, varelsen hade tagit form av mycket som fanns där i hennes sinne men garanterat var det så att hon hade ätit mycket märkliga djur från andra sidan slöjan och om det här var ett, eller om det faktiskt var en kombination så var det svårt att säga. Hon kände fingrarna som utforskade he…[Read more]

Joij tyckte om att få den där behagliga närheten från Eir, de små kyssarna och då inte bara på läpparna. För att hon var ju trots allt vad hon är just en levande varelse så alla sådana tyckte väl om närhet i någon form. Hon hade ju sällan medel att kunna visa det för att hon hade inte alltid så lätt att vara så diskret, vilket nog Eir fått erfara…[Read more]

Hon hade nog viljat besök det rummet av anledningen att hon nog ville få besöka ett sådant rum utan att bli tvingad in i det, det skulle ju vara något alldeles nytt för henne. För nog hade de ju försökt få bukt på henne på akademin på alla möjliga vis att då hålla henne inlåst på många olika platser!
Hon blev dock lite besviken att Eir var grottl…[Read more]

Joij verkade som nästan lite för upptagen med vad hon gjorde, men blicken lyckades glida över till Llwyd när hon hörde orden. Hon grimasera litet men det fanns något roat i blicken. Nu var det väl bara att hon gjorde det som hon gjorde bäst i och med att hon var här. Hon fortsätter utforska platsen, såg hur de övriga gjorde detsamma.…[Read more]

Joij av någon anledning räckte ut en skär tunga mot honom, minst lika retsamt som hen var mot henne. Det var så att hon tyckte redan om dockan som var något märklig på alla sätt och vis, men samtidigt bekant. Hon kunde inte tänka sig att de stött på varandra innan, så något annat måste det ju vara. Hon höjde ett ögonbryn, hon följer Eir mot…[Read more]

Joij verkade nog förstå att det var något, men hon kunde inte hjälpa sig att retas med hen när det kom till det där ordet. Det var som hon inte kunde hjålpa sig när det var med det där. Att de så snart kom i rörelse hindrade henne inte från att ge ifrån sig ett mjukt skratt. För trots att situationen var så allvarlig som den är, så verkade det…[Read more]

Joij skulle få hjälpa att kunna dölja sig i staden. Det skulle väl vara en bättre tid när mörkret nu säkert började lägga sig villigt över staden, och Eir hade rätt i att det skulle vara snabbare och säkrare för övriga i staden om de fick hittat monstret som var löst så fort som möjligt. Hon kände hur hennes händer blev stulna utav Eir för att st…[Read more]

Joij  ser undrande upp på honom, då han var längre trots vart de står. Hon tippade huvudet lite, så hur skulle hon förklara det där. Det var väl så att hon hade flertalet att välja på om det var som så. Hon höjde handen och strök sin haka lite försiktigt.
-“Vad finns där ute.. som.. är vanligt för gatorna?” Det kunde hon ju fråga, för att någ…[Read more]

Joij ville väl ge en del av sig som hon nog inte givit riktigt någon, anledningen var väl att Eir skulle förstå mer vad hon är. För det man såg är det som man nu också får i form av Joij, men det fanns en annan del av Joij som sällan syntes och den var nog den som fanns där i smaken. Att den tillhörde andra sidan av slöjan som de precis rört vi…[Read more]

Joij visste att det fanns mycket man kunde göra för att skapa tid, men det var sällan uppskattat och att finna någon som kunde hjälpa en med det var mer än en handfull problem och inte alls säkert. Nu var det att hon hade sitt uppdrag, och det fanns säkert någon som skulle betala en om man nu sökte den sortens kompensation för att stoppa och…[Read more]

Joij gjorde inget som för att dra sig undan, nej hon lät smaka på Eirs hud som om att det var något fascinerande med den. Det var nog inget som man kunde ta ifrån henne heller, för att hon livnärde sig på magi först och främst. Nog för att hon klarade av att äta annat, men det var bara för att ge kroppen den energi som den behövde.

Ho…[Read more]

Joij verkade då sluta ögonen något som det vore naturligt. Det var inte som om att hon var helt omöjlig när det kom till saker som de där. Hon kände hur kroppen kändes varmare än tidigare. Hon verkade lugna sig en hel del, som om att hennes runor verkade som svagare i sitt ljus där hon flämta till.

Det var något med smaken av Fae som gjorde henn…[Read more]

Joij kände sig alldeles för bekant med känslan som strök över henne. Trots att det var länge sedan nu som hon tagit del av den andra sidan. Kroppen rös av välbehag, hon klippte med ögonen då de hade sitt övernaturliga sken.

-“Mhmm..” Morrar hon fram lågt, inte hotfullt utan mer som hon var nöjd. Kände fingret som rörde vid henne hon accepterad…[Read more]