Aurelia

Hon älskade hans hummande, hans mörka stämma som nästan resonerade genom hennes bröstkorg. Det var som valarnas ljud under vatten, som kunde sprida sig i flera sjömil och ändå kännas i själen. Så hon saknade ljuden!
Hans händer trasslades in i hennes hår och hon pressade sig lite mer mot honom också innan hon kände hur han plötsligt svep…[Read more]

Ylva

Hon lämnade Asgeir med en retsam blick och retsamt himlande med ögonen då han så envist höll fast vid att ett glatt humör minsann verkade vara botet på allt i livet. Hon skrattade lite lågt för sig själv dock innan hon slog följe med Villi, Torsten och Aunbräcke in i stallet för att välja ut en häst. Vad nu hon kunde bistå med i den fråga…[Read more]

Nelia

Vid hans ord om att hon skulle vara lika mjuk som det vackra vita tyget fick hennes kinder en allt djupare rodnad och det matchade hennes eldröda hår vid det här laget. Men hon svarade honom inte. Vad fanns där att säga om en sådan kommentar?
Hon satt bara där med honom i tystnad och en stämning som blev allt mer laddad. Hon kunde känna d…[Read more]

Aurelia

Hon kände hur han smekte hennes kind så försiktigt och hans skratt fick hans varma andedräkt att blåsa hennes hår ur hennes ansikte. Hon log större och fann sig själv att luta sig närmare honom, ställa sig något upp på tå för att tillslut möta hans läppar med sina. Det var som om en explosion av bubblor skedde i magen och hon tänkte på v…[Read more]

Nelia

Hon såg på honom då han nickade så bestämt och såg efter kokerskan som smitit iväg och lämnat dem ensamma. Det känns som en evighet sedan de varit själva och ändå var det knappt ett dygn sedan sist. Hon rodnade lite om kinderna vid minnena. Hon svalde och mötte hans blick då han ställde sin fråga.

“Tills dess får du förbereda dig.”…[Read more]

Ylva

Hon flinade till mot Asgeir då han talade om sin mor och hennes sätt att uttrycka sig. “Ja det gör hon. Men hon förväntar sig också svar…” svarade hon med ett retsamt ögonbryn höjt innan samtalet gled vidare in på annat och uppdraget. Hon skrattade mer lättsamt ju mer tid de red intill varandra. ” Jag önskar att livet och allt som följde…[Read more]

Nelia

Hon såg att det fanns något som brann i Caspians ögon. En iver och en längtan men också något mörkare något hon inte sett hos honom förut. Hon hade dock sett det mörkret hos många människor och en hel del alver också för den delen. Det där illa dolda maskerade hatet. Han hatade Garnisonsmästaren. Hon svalde hårt och fattade hans händer då h…[Read more]

Aurelia

Hon log ett litet roat leende då han medgav att han säkert skulle göra fler misstag i hennes land, hennes värld än hon gjort i hans. Kanske. Vad hon sett av folket i Kaldrand så rann deras blod varmt i ådrorna trots kylan och nog var de allt mer krigiska än de män eller kvinnor hon själv var van vid. Diplomati och fulspel var helt klar…[Read more]

Nelia

Hon såg på Caspian då han svarade på hennes fråga utan att egentligen svara på den samtidigt som han försiktigt rörde vid hennes hand. En djup rodnad spred sig på hennes kinder och hon slog ned blicken något. Det pirrade i kroppen, surrade nästan och hon kände sig full av energi trots att hon legat på dödens rand på bordet för bara en li…[Read more]

Ylva

Hon drog på munnen i ett roat litet leende då Asgeir upprepade orden som Eirik sagt om att han gav bort sin vänskap för lätt. Hon hade ingen aning om det var sant eller inte men hon visste att Asgeir var väldigt omtyckt och hennes egna bröder hade talat väl om prinsen mer än en gång. När hon tänkte efter hade de bara talat väl om den ena a…[Read more]

Aurelia

Hon såg att han var nervös. Hon gjorde honom nervös och insikten fick henne att nästan skratta. Hur kunde någon som han, en storvuxen karl, man i sitt eget hus, smed och krigare vara nervös runt någon som henne?
För han verkade inte nervös på det där misstänksamma viset som så många andra var. Det där sättet folk blev när de kom i kontakt…[Read more]

Nelia

Hon tittade på kokerskan och hon ville förneka allt kvinnan sa men hon kunde det inte direkt. Hon svalde hårt och skulle säga något då Caspian trots allt gav svar på tal och hon kände en djup rodnad sprida sig över kinderna. Hon undrade om det var magin, hade den på något vis bundit dem samman eller hade det varit ett ödets band?
Hon v…[Read more]

Nelia

Hon mötte Caspians blick där han utmattad, försvagad försökte skämta med henne. Självsäker som bara någon som han kunde vara. Hon kände tårarna fortfarande trilla något men inte av smärtan eller sorgen utan snarare av lättnad att han mådde bra och lyckan att han kommit och hon skrattade lågt åt han skämtsamma svar. Hon strök honom över…[Read more]

Aurelia

Hon såg på honom då han kom in och släppte ned vedträna i en enda stor hög igen. Det ekade i stugan och hon hoppade till trots att hon ändå såg det komma. Hon drog lite roat på munnen och skakade på huvudet. Det måste finnas ett bättre sätt att att plocka ihop allting i famnen för att sedan göra en så stor oreda igen för att sedan stapla…[Read more]

Nelia

Kokerskan såg på palladinen som trängde sig förbi henne för att komma åt Nelia. Hon kunde se hans varma blick för henne och hur han så varsamt vände på henne. Kokerskan kunde inte dölja sin förvåning ändå. En människa, en man av hans rang som så uppenbart hade känslor för den stackars alvinnan som låg på hennes bord.
Hon iakttog de…[Read more]

Ylva

Hon lyfte blicken till Asgeir då han red in till henne igen och diskret märkte hon hur krigaren hon ridit intill drog sig undan och hon kvävde ett roat litet leende åt det hela.
De rörde sig alla runt prinsarna insåg hon och såg upp på Asgeir igen då han talade till henne. Hon höll den där en stund, kanske en stund för länge innan hon ni…[Read more]

Aurelia

Hon la huvudet lite på sned igen och iakttog honom med de onaturliga ögonen innan hon log ett större leende åt hans något mildare utbrott.
Hon skakade på huvudet och skrattade sedan lågt. ” Nej, jag vet att det inte är mitt fel. Men jag vill inte heller vara till besvär för dig eller dina bröder.” Svarade hon bara och ryckte lite på ax…[Read more]

Félar stod kvar vid sidan om dörren när Caspian tog de hastiga kliven fram och föste kokerskan åt sidan. Han gnuggade händerna nervöst mot varandra och Kokerskan gav honom ett mördande ögonkast som han verkade undvika genom att vände blicken mot sina skor istället. Kokerskan vände sedan sin uppmärksamhet och blick mot Caspian. Det var tydligt att…[Read more]

Félar stod bra två steg ifrån mannen och han gned sina händer mot varandra som för att finna värme i dem. Eller så var det bara hans nervösa drag. Han höll huvudet lågt och även om han var längre än människan framför sig så verkade han ändå försöka göra sig så liten som möjligt. Han nickade då han hörde svaret från Caspian och verkade flack…[Read more]

Garnisonsmästaren stormade iväg utan ett ord till och Félar såg efter mannen och sedan på palladinen. Han bugade sig djupt för mannen då han inte bara var den av högst rang här i Garnisonen för stunden men också för både vördnad och tacksamhet och sin egen personliga åsikt att mannen gjort dem alla en stor tjänst att sätta sig upp mot Garnisonsmäs…[Read more]