När rapporter nått visroyen om att Izana saknades hade han hört av sig till Edric. De hade talats vid tidigare, eftersom Edric tidigare varit skeptisk till Bastians framfart och beslutsamhet. Nu hade även den yngre kusinens höga ambitioner kommit till Edrics kännedom, men sin skepsis dolde han väl under sitt muntra leende. De hade inte kunnat…[Read more]

Verena såg på Sloan med avsmalnade ögon och granskade honom från topp till tå. Hon antog att han var en seg stridskämpe, men kunde inte påstå att han såg mycket ut för världen. Om Vinga respekterade honom måste det ju ligga en god anledning bakom men hon själv skulle behöva mer bevis än så för att känna sig övertygad. Hans kortfattade presen…[Read more]

Lite spänd var Bain trots allt, men kunde inte själv avgöra om det var av spänning eller hälsosam nervositet inför sin uppgift. Troligast var han berörd av båda känslorna. Utan att tveka reste han på sig och följde med sin syster, satte händerna i fickorna och såg rakt fram medan de gick. Han nickade tyst åt hennes varningar och tips, som om…[Read more]

Bastian hälsade artigt på den unga Ellie, som en riktig gentleman. Han sneglade mot sin kusin som gick fram till de andra ur följet, granskade honom med varsam blick.
“Eskort” skrattade Edric varmt. “Det förklarar svärdet. Ni är fullständigt säkra här inne, det kan jag försäkra er. Precis som min käre kusin omger jag mig bara med de bästa vakte…[Read more]

När hon satte sig över honom drog han hastigt efter andan, märkbart suspekt och spänd. Han litade inte på henne för en sekund. Hon var precis så klipsk som han hade misstänkt, verkligen en kvinna med huvudet på skaft. Visserligen brukade kvinnor ha det – till skillnad från många män som han stött på. Men Anazi, eller vad hon nu hette, var fa…[Read more]

Bastian försökte att titta upp i Izanas ansikte, men misslyckades fatalt när hon lutade sig framåt. Hon visste precis vad hon höll på med. Han tänkte dock inte låta sig knäckas. Ville hon fortsätta på det här spåret skulle han inte backa – inte förrän Bern slog ihjäl honom i alla fall.
Han sneglade upp i hennes ögon, såg rakt igenom hennes cha…[Read more]

Dammet från trupperna fyllde luften såväl som ljudet av hovklapper, taktfulla fotsteg och en marschsång som dragit igång. Mörkret hade infallit och planen var att marschera en bra sträcka bort från staden innan de slog läger. En bit över hundra man gick längs med grusvägen i prydliga led. Det var en salig blandning av ryttare, fotsoldater…[Read more]

Ett lättsamt skratt lämnade Bastian. “Du hade nog inte behövt ta med dig svärdet. Vi är väl skyddade inne i borgen, och Edric har många vakter.” Ja, de var bara där för middag och husrum även om han i hemlighet beundrade henne för att ta sitt arbete på allvar. Eller ja, arbetet hon låtsades ha. När de satte sig i vagnen sneglade han misstänksamt…[Read more]

Verena såg ner i bordet, pillandes på sitt stop och drog lite på ena mungipan. Hon hade inget emot att Vinga skrattade åt henne. Det var bara bra att någon kunde skratta gott trots allt som hänt. Verena var inte världens mest dystra person hon heller, men när minnena av vad som hänt spelades upp kunde hon inte låta bli att försjunka i tankar.

“…[Read more]

En djup bekymmersrynka bildades mellan Bastians ögonbryn då Bern drog honom åt sidan. Han sneglade mot tältet som stängdes av den unga kvinnan för att sedan se tillbaka på Bern som började tala. Han stod rakryggad men tydligt bekymrad. Orden som sades var uppenbart inte chockerande att höra, då även Bastian lyckats lägga ihop pusselbitar…[Read more]

Även Bastian klev av sin häst, sin vita springare. Hans tjänstefolk var som vanligt hack i häl och även hans häst leddes bort för att bli utfodrad och ompysslad. Bastian slog på ett allvarligt ansikte och gnuggade handryggen mot ena kindbenet, som om han kunde svepa bort den rosiga färgen.

“Jag ordnar med passande klädsel. Sådär kan du inte gå.…[Read more]

“Hm” var allt Verena svarade. Om hon tolkade situationen rätt var inte hennes vän direkt exhalterad över att dela just den här historien. Hon lutade sig tillbaka på bänken, vilade skuldrorna mot en träbalk som lägligt nog stod bakom henne, bärandes det mörka trätaket ovanför. Hon såg ner på sina händer, skrapade med nageln över en flisa i bordet.…[Read more]

Hovklappret, sorlet av prat och utrustningens ljud gjorde det svårt att höra vad som sades bakom honom, men ett ord eller två snappade Bastian upp. Han sneglade sig försiktigt över axeln, bak mot Izana. Han visste inte vad han skulle tycka när han såg att kvinnotjusaren Claymon pratade med henne – inställsam och allt. Av alla personer hon kunde h…[Read more]

Verena tittade ner på Vingas hand, deras hud som rörde vid varandras och tummen som lugnande strök henne från att förlora sig i hemska minnen. Hon svalde hårt och blinkade bort en tår ur sina blanka ögon när hennes vän berättade om sitt förfärliga öde. Skammen grep tag i Verena totalt, knöt hennes hals när hon öppnade munnen för att säga något me…[Read more]

Bastian höjde ena ögonbrynet och såg rakt på Izana. Han log svagt men leendet nådde inte hans ögon och han såg inte särskilt road ut. Att hon överskred den sociala gräns som outtalat fanns mellan dem gjorde henne dock mer intressant. Han fnös roat åt Berns skratt, plockade upp en bit ost från sin tallrik men vände sig mot Izana istället för…[Read more]

Ett varmt bad stod redo för Bastian när han skulle gå och lägga sig. Efter att ha skyndat sig igenom det och låtit pagen tvätta hans hår kunde han äntligen dra på sig nattskjortan och krypa in under täcket i sin säng. Det var inte många timmar kvar utav natten men han hade inga problem att somna. En djup drömlös sömn höll honom däckad tills de…[Read more]

<p style=”padding-left: 40px;”>Militären i Brentons furstendöme hade under många långa år styrts under Bastians faders hårda hand. Omkring tio år hade passerat sedan dess, och ännu några år färre sedan Bastian lyckats ändra djupt satta strukturer och tillvägagångsätt inom sin armé. Han skulle inte kalla sig själv mjuk, men kanske barmhärtig som k…[Read more]

Rapporten om vad som hände i huvudstaden berörde inte Bain nämnvärt. Han noterade allt som sades förstås men var till synes ytterst ointresserad. Förmodligen skulle han behöva bry sig mer om politiken nu då han gått med men i ärlighetens namn tråkade det ut honom. Att prata om magitesterna var betydligt mer spännande. Han tog tveksamt emot potatis…[Read more]