Dastan reagerade omedelbart på ljudet. Ett snabbt skrap mot sten, följt av ett dämpat klirr. Hans kropp spände sig instinktivt — handen gled mot kniven som satt tätt fäst mot hans höft, och blicken svepte över mörkret nedanför kullen. Sanden, elden långt borta i lägret, skuggorna. Allt stilla. Förutom det där lilla… andetaget. Han satt kvar på…[Read more]

Dastan drog in ett djupt andetag och lät blicken vila på Sera en stund innan han nickade, beslutsamheten redan återvänd i hans hållning. “Jag behöver tala med Rakhim och de övriga befälhavarna,” sade han till slut, rösten låg men stadig. “De måste förstå vad som väntar och vara redo att agera utan tvekan. Innan gryning kommer de i sin tur se til…[Read more]

Dastan drog lite på munnen åt hennes utbrott, som om han försökte dölja ett skratt men inte riktigt lyckades. “Stövelmaskar, hm? Det var nytt.” sade han lågt och skakade på huvudet. “Jag trodde det var därför du hade en general?” Fortsatte han med en något retsam ton och ryckte skämtsamt på axlarna.

Han rätade på rygg med händerna korsade framf…[Read more]

Dastan skrockade kort åt hennes kommentar. “Allt jag hör är ursäkter,” svarade han lätt med ett snett leende. Sedan nickade han långsamt medan hon talade, som om han fäste varje ord på ett osynligt ark för framtida bruk. Ett dämpat, uppskattande ljud lämnade hans bröst — inte riktigt ett skratt, mer ett tecken på att han gillade hur hon tänkte.

“…[Read more]

Dastan nickade belåtet. Han höjde sitt hand och knackade lätt på Seras panna med sitt pekfinger. “Mycket bra, Sera.” Svarade han kort, vilket bekräftade att han var tillfreds med hennes svar. “Att se möjligheten i att kombinera. Att förstå att ett slag kräver tålamod, timing… och lite fantasi.” Fortsatte han med en svagt leende.

Da…[Read more]

Dastan lät ett djupt andetag passera medan han betraktade henne. Hans blick var stadig, men inte hård. Mer nyfiken, som en lärare som väntade på ett svar han redan visste kunde överraska honom. “Det beror på hur man ser det och vem man frågar.” sade han lugnt. “Och du behöver inte vara det för att tänka som en. Det handlar inte om att bära en kron…[Read more]

Dastan stod tyst ett ögonblick, medan hennes ord sjönk in. Vinden hade mojnat, men det låg fortfarande ett fint dis av sand i luften, som om öknen själv höll andan tillsammans med dem. Han tog emot brevet ur hennes hand igen och såg på det som om han kunde tvinga det att tala. “För bra…” upprepade han lågt, som om smaken av orden var bitter. “…[Read more]

Dastan sneglade på Sera ett höjt ögonbryn, som reaktion på hennes försvarande hand, i kombination med ett svagt leende. Möjligen en överflödig gest, men det var trots allt han som hade lärt henne en gång i tiden att alltid vara på sin vakt och förvänta sig det oförväntade, och i dessa tider kunde han inte heller klandra henne.

Han vände sedan si…[Read more]

Dastan lät en kort skymt av ett leende spela över läpparna vid hennes replik, det där typiskt trotsiga sättet hon alltid haft — det som en gång drivit honom till vansinne under deras träningspass, men som med åren blivit något han värderade mer än någon skulle förstå. “Om du håller andan…” började han, men tystnade med ett kort skrock. “…så får…[Read more]

Hovslagen bröt tystnaden som en påminnelse om världen bortom deras, för stunden stillsamma läger. Dastan drog undan sjalen från sitt ansikte och klev fram ur skuggan av ett av tälten. Hans blick föll på Sera, där hon satt i sanden, lika tankspridd som alltid dessa dagar. Det hårda liv han nu levde bland rebellernas läger hade blivit till en del…[Read more]

En bra bit bort från lägret befann sig en kvinna iklädd funktionella gröna tyger, högt uppe bland trädens kronor. Hennes gulblonda hår svingade sig i två flätor på varsin sida om hennes huvud i takt med att hon rörde sig fram mellan trädens olika grenar, medan tyget från luvan som täckte hennes ögon svajade lätt av vindarna hon färdades igenom…[Read more]

“Mhm..” Tyra nickade och hånlog när hon hörde tvillingsysterns förslag. Hon hade en poäng Benen var tjockare än armarna och innebar mer kött för hennes svärd att skära igenom. Hon vred sedan på sitt huvud och flyttade blicken mot sin bror med ett höjt ögonbryn och något äcklad min. “Aldrig att jag tänker bära omkring på den där lilla råttan.” Kla…[Read more]

Dastan fortsatte röra sig genom den dunkla korridoren med Seras arm i sitt grepp. Utan att stanna, vred han på sitt huvud och såg på Sera med en allvarlig blick som tydde på att han inte skulle släppa henne. “Om vi vänder tillbaka dit är vi döda alla tre.” Viskade Dastan kort tillbaka. “Låt inte hennes uppoffring vara förgäves. Vi måste röra…[Read more]

Dastan stod fokuserad och lyssnade till vad som utspelade sig runt hörnet när hon plötsligt hörde Sera yttra sig. Han spärrade upp sina ögon och vred blixtsnabbt sitt huvud mot henne. Detta var allt annat än bra. Han var osäker på om hennes ljud var tillräckligt för att de skulle höra henne. Om de däremot hörde det, kunde det betyda slutet för de…[Read more]

Strax efter att Runar sänkt deras syster båge, slet Tyra upp sitt senaste verk ur dess skida. Med bestämda steg följde hon efter sin bror mot den tanige lille mannen.  Medan Runar snabbt rörde sig fram och satte sin klinga mot mannens hals rörde sig Tyra sakta runt mannen. Hon stirrade på honom med avsky, ilska och en hunger efter blod. Hon har…[Read more]

Dastan stod stilla med en fokuserad blick riktad ner mot golvet och lyssnade till vad som hände runt hörnet. När han hörde någon mer som närmade sig dem, förutom drottningen, höjde han ena handen mot Ismat och Sera som en signal till dem att vara stilla och tysta. När han hörde rösten från den andra kvinnan i rummet knöt han lite smått sin en…[Read more]

Tyra vandrade längst bak av de tre. Hon vandrade i tystnad medan hon sökte av sin omgivning med blicken, något förhoppningsfullt. Svärdet hade hon sedan länge tillbaka satt i skidan som hängde vid hennes midja. Då och då såg hon fram mot sina två syskon. Med tiden gick hennes blick sakta från mordiskt förväntansfull till uttråkad, då hon sakta b…[Read more]