Aeriel såg nyfiket på Taewyn när hon berättade om sin gud. “Jag skulle gärna vilja höra mer om er skapare någon gång.” Sade hon nyfiket, men ärligt.
Den blonda skogsalven såg bort mot de tre som nu kom inrusandes i lägret och gick mot dem vinkades, med ett leende på läpparna. När hon hörde Neaduins ord skrockade hon lätt och lade huvudet på sned…[Read more]

Dastan stod med huvudet sänkt mot marken. “Vad drottningen gjorde mot dig där inne var fruktansvärt. Jag såg smärtan i dina ögon, Sera. Men trots det – trots din smärta, behöll du lugnet. Du lyssnade, du tog dig upp på fötter och gjorde ditt bästa för att ta dig därifrån, precis när jag sade till. Jag såg hur du försökte hålla dig stark och håll…[Read more]

Dastan vred på sitt sitt huvud och såg bort på Sera med en medlidande blick. Hans långa lugg hängde ner framför hans ansikte, och några strimmor av håret hade klibbat fast i blodet som rann ner från hans panna, näsa och mun. “Jag vet Sera. Förlåt mig.. Jag borde ha skyddat dig. Jag borde kommit tidigare.” Sade han något besviken på sig själv. Tr…[Read more]

Dastan slängde en sista blick mot drottningen innan vakterna släpade ut dem ur salen. “Detta är inte över. Ni kommer få betala för detta..” proklamerade han ilsket. Det som gjorde honom upprörd var vad de gjort mot Iselem och dess folk, vad de gjort mot Sera och vad de gjort med den drottning Akila som han en gång såg upp till och var beredd a…[Read more]

Aeriel höjde upp sin hand höll tummen och pekfingret, med ett kort avstånd emellan dem. “Nja, en liten smula kanske.” Svarade hon sarkastiskt och hånlog skämtsamt.
Den blonda skogsalven nickade och såg sen med varma ögon på Taewyn. “Erethil är skaparen av allt liv och allt vi ser omkring oss. Jag antar att hon är vad ni människor kallar för gudinn…[Read more]

Dastan fnös till och med huvudet sänkt mot marken, så hans hår täckte hans ansikte. “…I Sharahs ära?” Skrockade han något tyst. Var det här ett skämt? Rådgivaren var uppenbart fördärvad. Lika fördärvad som drottning Akila. Ja, om det nu fanns något kvar alls av drottning Akila, det vill säga. “I Sharahs ära?” Upprepade han igen. Denna gången lit…[Read more]

När Dastan vred på sitt huvud för att kolla till Sera, fick han syn på hennes panikartade och rädda blick. “Försök att andas. Samla dig, Sera. Jag kommer inte låta dem skada dig.” Sade han betryggande, med en något varm röst. Hans blick var tämligen seriös, men ändå lugn och inte det minsta uppjagad. Kollade man nog kunde nog skymta ett litet, li…[Read more]

Aeriel lyssnade nyfiket till Taewyns ord med huvudet på sne. Hon funderade kort på vad ett värdshus kunde vara. Det var ett ord hon aldrig hört förut. Hon borstade dock snabbt bort det från sina tankar och tänkte att det säkert inte var så viktigt i kontexten. Någon slags form av hus var det iallafall, så mycket kunde hon konstatera. “Hmm.. Jag…[Read more]

Dastan höll ett hård grepp om Seras arm medan de sprang mot den öppna porten. Hans sneglade då och då mot Sera, för att se så hon klarade av att hålla uppe tempot, medan de närmade sig friheten. Plötsligt kände han en fruktansvärd, outhärdlig stank och i samma ögonblick skar ett ringande ljud i hans öron. Med bara några ynka meter kvar, grimasera…[Read more]

“…Alltid.” viskade den forna kaptenen unisont med Seras mimande. Dastans blick skannade ännu en gång av salen och allt folk som befann sig i den. Än hade inte den livade och högljudda stämningen i salen avtagit. Dastan slöt sina ögon och och ett djupt andetag. Det var dags.

Hastigt, slet han ur båda sina händer ur repet som var knutet bakom ha…[Read more]

Aeriel såg åter igen på Taewyn med ett leende och nickade instämmande. Camthalion var inte någon som gav upp i första taget, direkt.
“Eh?” Den blonda skogsalven kliade sig på hakan och funderade en stund. Hon hade trots allt inte reflekterat över hur länge de känt varandra.
“Jag och Camthalion träffades först för många år sedan, innan jag tjän…[Read more]

När drottningen tvingade upp den forne generalens huvud såg han rätt in i hennes ögon med lugn och heder i sin blick. Han såg inte det minsta rädd eller arg ut, vilket borde ha varit hans reaktion med tanke situationen han var i. Nej, det såg snarare ut som att han accepterat sitt öde och skulle möta döden med huvudet högt.

Han blickade u…[Read more]

Mitt i deras släktträff hördes ett högt knak från salens två stora dörrar av ek och med ett högt gnissel öppnades de två dörrarna ännu en gång. In genom dörren klev en vakt, som började stega mot Sera och drottning Akila. Den obehagliga och laddade tystnaden lade sig återigen som ett täcke över den stora salen. Hans resa från dörröppningen fram…[Read more]

Aeriel höjde ögonbrynen och nickade imponerat, nästan ivrigt. “Nej, nej, tvärt om!” Förtydligade hon och skrattade lättsamt. Rodnaden på hennes kinder började nu sakta att tonas bort. “De som inte är närskilt närvarande känner ingenting alls.” Fortsatte hon. “Du förstår, liv flödar igenom allt. Där andra ser bara ett träd, ser vi alver liv.” Förk…[Read more]

Zaal’Ek såg på drottningen när hon avslöjade planen. Han nickade nöjt, utan att säga något. Det var en bra plan. En ganska tråkig sådan förvisso, men bra ur ett rent strategiskt perspektiv. Dock tvivlade han på att det betydde att de bara kunde valsa in och ta vad de ville ha, om denna artefakt nu var så pass mäktig att den var ett hot mot själ…[Read more]

Aeriel bevittnade hur Taewyn slöt sina ögon. “Ja, precis så.” Bekräftade hon lugnt.
Den blonda skogsalven fastnade med blicken på äventyraren som nu stod bredvid henne. Hennes tankar försvann iväg, som om tiden för en kort stund nästan stod still. När Taewyn sedan började beskriva vad hon kände kvicknade hon snabbt till och var tillbaka i v…[Read more]

De tre följde drottningen in i kammaren. Zaal’Ek nickade instämmande mot drottningen och log sådär falskt som han alltid gjorde. Roande? Det som var mest roande var hur dessa människor själva trodde att de hade någon slags form av makt – att de levde i någon slags illusion av överlägsenhet. Det hela komiskt – Hur en sån underlägsen, svag och pr…[Read more]

“Du har rätt.” Instämde Aeriel och nickade när hon hörde Taewyns ord. “Väldigt vist sagt av dig, Taewyn.” Konstaterade hon sedan och log varmt. Taewyn var verkligen inte så naiv och trångsynt som Aeriel blivit lärd att människorna var. Det var som om Taewyn läste Aeriels tankar rakt av. Aeriel skrattade plötsligt lite lätt. Tänka sig att hennes f…[Read more]

Aeriel skrattade och log harmlöst när Taewyn frågade om hennes ålder. En mindre vindputs svepte plötsligt över dem, vilket fick skogalvens gulblonda flätor som hängde ner framför hennes axlar att svaja till lätt. “För oss alver är jag ung, det stämmer.” bekräftade hon och lade huvudet lätt på sned. “Du förstår, vi alver åldras inte på samma sätt…[Read more]

Väl framme i den stora bevittnade de tre vad som hände pojken och hans mor. Skriken, blodet och framförallt deras hjälplöshet, var som ljuv musik i Zaal’Eks öron – som balsam för själen. Med ett belåtet leende stirrade han på vad som hände framför de tre. Han kände sig nästan som hemma. Ja, om man bortsåg från allt annat än de lidande människo…[Read more]